Brev från Europa: Gent

Goedemorgen. Utanför mitt fönster rinner ån stilla. Jag tror först att det är en av alla kanalerna i Gent men får snart veta att det är en naturlig flod. Eller å. Eller älv. Lei hursomhelst tänker jag och tragglar de ännu inte så svåra nederländska fraserna. Ik heet Ann-Sofie.

Universitetet är, hur ska jag säga, rustikt. Med mycket trä i bänkar och räcken. Ik heet Ann-Sofie säger jag en gång till och h-ljudet låter riktigt rätt, eller hur? Jag lär mig man och kvinna och pojke och flicka och hur ska jag använda det när jag går på bokbutiksjakt?  Ik heet Ann-Sofie och bokhandlaren nickar förvånat. Vi övergår till engelska och han visar mig hyllan med ungdomsromaner som jag kan försöka mig på. Jag vet inte om det är dags än. Men bokhandeln är stor, snygg och välsorterad.

kanalOch staden. Staden! Vilken tur att det var just hit jag skulle. Vackra hus och vad gör det att jag går vilse åtminstone två gånger. Fram kommer man alltid. Den lediga tiden ägnar jag mig åt Klas Östergrens Twist och vill knappt sluta.

Läs  mer om Gent och litteraturen här. Eller åk hit. 16 främmande språk inklusive svenska undervisas på skolan.

Och nederländska.Tot ziens!

Brev från Europa: Bryssel

The streets here are like nowhere else: almost all of them have two names. You can be in one place and say that you are in another, and still be telling the truth. That is one of the many intrigues of bilingualism: ubiquity. The city itself has two names. Or is it three now? Regardless of the language, the dark streets under the lonely moon still see you, follow you, question you. No matter how hard you try to blend in, no matter how fast you walk, no matter how high the volume of your mp3 player. They’ve seen it all: they were here before you were born. And they were born here, unlike you.

The lovely streets. Olivier Gbezera. Ur novellsamlingen The Meantime-nine short stories from Brussels Utgiven 2012.