Jag vaknar. Varje morgon och vid nästan samma tid. Jag vet att jag ligger i min säng och att om jag bara höjer huvudet lite har jag en fantastisk utsikt. Jag vet att det kommer att göra ont i ryggen om jag inte går upp. Så jag kliver upp, sätter mitt ena ben framför det andra hela vägen till köket och sen fixar jag mitt kaffe. Jag känner mig som en hel människa. Ett jag. Men om jag skalade bort allting – kroppen, känslor, erfarenheter – finns det något beständigt kvar? Det är världens mest intressanta fråga, tror jag. Vem eller vad är egentligen jag?
Frågan ställs på sin spets i Jag, En. En vaknar också varje morgon, men i en ny kropp varje gång och får starta med att lokalisera sig i rum i verklig bemärkelse. Är hen flicka, pojke, lång eller kort idag? Hen får anpassa sig efter syskon, föräldrar och hur långt det är till skolan och vilka ämnen och prov som sker. Kompisar är flyktiga och bygga relationer är meningslöst. I morgon är hen ändå borta i något annat. En dag blir En förälskad, men hur har man en relation med någon när man själv är fast i olika kroppar och konventioner? Rhiannon är tveksam och rädd. För vem är egentligen jag, En?
Ja, ni hör. Existentiellt och psykologiskt och tusen frågor som väcks i denna väldigt bra och intressanta bok. Gärna vill jag diskutera den med andra. Så läs läs!
Jag, En. David Levithan. Utgiven 2012. På Svenska av Xpublishing 2013
Jag sitter vid fönstret och tittar oroligt på det där fina bambu-staketet på balkongen. Just nu tror jag att det bara är ljusslingenätet som håller samman bambupinnarna och blåsten ser inte ut att avta. Solen skiner, det är tio plusgrader och bortsett från blåsten skulle det kunna vara en härlig vårdag. Men nu är det ju annandag jul när jag skriver det här. Och jag vill behålla christmas spirit ett par dagar till och även om jag inte längtar tillbaka till förra årets snömängder så kommer jag strax dra ner persiennen för att fortsätta min annandagsjul-läsning.