Birnams skog av Eleanor Catton

En sällsam och välskriven roman vars berättelse jag inte läst förut. Av förlaget benämns den som en psykologisk thriller och det stämmer förstås, men den är väldigt mycket mer än så. Birnams skog är namnet på en antikapitalistisk grupp som odlar biodynamiskt på övergivna platser. I en presentation av gruppen anges att de lever efter principer om solidaritet och ömsesidig hjälp. Det där sista haltar, (förstås), men de två vännerna Mira och Shelley styr och håller outtröttligen verksamheten flytande. 

Shelley sköter ekonomin och driften medan Mira är eldsjälen som drömmer stort. När ett jordskred inträffar i den nya zeeländska ödemarken och gör ett stort område obeboeligt ser Mira omedelbart en möjlighet för Birnams skog. Hon reser dit för att se om det är möjligt att etablera sig i den otillgängliga dalen och odla. Väl där finner hon att hon inte är ensam om att väva planer för den isolerade dalen, även miljardären och exploatören Robert Lemoine är på plats och tycks ha varit det en tid. Efter en del gruff kommer enas dock Mira och Lemoine till slut om ett samarbete. Men är Lemoines planer hederliga och är han att lita på? 

Utspelas till större delen i den nya zeeländska ödemarken och jag gillar verkligen miljöbeskrivningarna. Läser i efterordet att platsen är påhittad vilket förstås var ett måste för intrigen. Dock är skildringen av att överleva i ödemarken fängslande. Min gamla dröm om att resa till Nya Zeeland lever upp.

Utgiven på Brombergs Bokförlag 2023, översatt av Inger Johansson

Himlakroppar del 4

Marie  jag har som bekant en minibokcirkel där vi läser Himlakroppar. Sakta men säkert tar vi oss framåt och har nu nått drygt 700 sidor.

Ann-Sofie: Jag stressläser och det gör att berättelsen inte fäster på mig. Det är välskrivet, välberättat men alla orden. Stjärnorna kommer att straffa mig…  En annan sak jag tänker på är att jag sa ungefär samma sak när vi läste Blonde. Nästa gång vi har minibokcirkel kör vi en superkort roman. Men du gillar den här.

Marie: Ja, jag gör verkligen det. Men jag tror vi får läsa på helt enkelt. Inte så mycket vi kan säga just nu. Det händer ju inte så mycket. Två saker jag tänkte på: Är det verkligen Lydia som är änkan, hennes namn nämns ju aldrig i breven. Eller så är jag bara skeptisk eftersom hon verkar ha något att dölja. Och så den andra mannen med namnet Shephard som dök upp, han måste väl ha något att göra med fängelsedirektör Shephard. Spekulationer, spekulationer.

Ann-Sofie. Ja, de där gåtorna som dyker upp. Det är tur.  Jag hoppas att något helt oväntat händer snart.

Marie: Det tror jag det gör. Vi kommer nog att få veta mer om Walter Moody snart. Även han verkar dölja något. Fascinerande att författaren lyckas hållas oss, eller mig, i sitt grepp.

Nu åker vi på bokmässa. Men sen läser vi ut boken, eller hur!

Minibokcirkel: Himlakroppar

558_PressImage1– Vet du hur lång Himlakroppar är, frågar jag med viss fasa i rösten när Marie föreslår att vi ska minibokcirkla om den.

– Den är ettusenetthundratolv sidor (1 112!) sidor, som gjort för en sommarläsning!

Sagt och gjort. I fem delar läser vi romanen i sommar och samtalar mellan varven. Följ oss på bloggarna! Kanske läser du Himlakroppar, du också? Till 5 juli läser vi till sidan 214.

Prosa och marmelad hos Wahlström&Widstrand

Det är härligt att se hur det bubblar ute hos förlagen just nu. Jag vet i alla fall tre förlag som har träffar på gång med läsare och som vill bjuda in bloggare att träffa förlag och författare. Det blir en spännande vår som vi ska skriva om!

I veckan var det premiär för Wahlström&Widstrands bokcirkel Prosa & marmelad, en bokcirkel med after noon tea. Man hade bjudit in ett gäng bokbloggare och andra som fick varsitt ex av boken Repetitionen av Eleanor Catton. En suggestiv och annorlunda roman som utspelar sig på en teaterskola där man inte riktigt vet vad som är pjäs eller vad som är verklighet. Målgruppen är alla som vill känna sig lite smarta, sa bokens redaktör som också var på plats.

Bokcirkeldiskussionerna blev spännande och trots att varken jag eller Johanna hade hunnit läsa boken så var det kul att lyssna och jag blev jättesugen på att läsa boken.Det var väl uppstyrt. Man hade till och med skickat ut diskussionsfrågor inför träffen. Många kommenterade spåket, detaljer och klockrena metaforer.

Först fick vi ett glas bubbel och mingla i förlagets foajé och möjlighet att snacka lite med de andra bloggarna. Fick ansikten på ett par som jag har i flödet, jättekul! Hej It’s a literary thing och hej Dagens bok och hej Nattens bibliotek, hej The Book Pond till exempel. Andra kända ansikten som var där var Bokbiten och En och annan bok.

Det hela avslutades med en överaskningsgäst, Claes de Fair som berättade om ångesten inför recensionsdagen och sin nya bok Alla lyckliga familjer liknar varandra. Han var mycket rolig och inspirerande att lyssna på. Han berättade t ex om kopplingen av titeln till Tolstojs Ana Karenina och att han efter lanseringen av boken fått minst tre ex av boken i present av olika människor.

Boken handlar om en överklassfamilj där alla är djupt olyckliga och om hur det blivit viktigare att framstå som framgångsrik och lycklig snarare än att vara det på riktigt. Recension av boken kommer snart för det här vill vi självklart hinna med och läsa.

Jag tycker det är fantastiskt kul att förlagen och övriga bokbranschen vaknat och börjat se bokbloggarna som en kraft att räkna med. Det verkar ändå som att det vi skriver når ut till en bred grupp läsare och förlagen har insett goodwillen i att hålla sig vän med oss! Ta bara bokmässan som exempel där Bokbloggarna får en unik ställning i år genom att vara ambassadörer för mässan. Det är en win-win för alla parter.

Dessutom väcker det här sättet att bjuda in bloggare till läslust för oss. Jag hade nog varken läst Repetitionen eller Alla lyckliga familjer... om det inte vore för den här kvällen hos W&W. Nu blev jag jättesugen på båda. Tyvärr är det så att genom att skicka recensionsex med ett säljpapper till oss gör att det mesta hamnar oläst. I alla fall hos mig. Eftersom vi inte får betalt för att skriva Breakfast Book Club utan gör det här av lust och intresse och vi har familjer, heltidsjobb och andra åttagande, så läser vi också bara det som vi verkligen vill läsa.

En tidnings kulturredaktion kan recensera och välja på ett annat sätt eftersom deras skribenter gör detta på arbetstid och man kan också hålla en viss bredd. Jag vet att Bokhora också skrivit om det här för ett tag sen.

Det visar att vi ligger helt rätt i tiden. Bokcirklar och träffar IRL är det nya svarta!

Här är lite bilder tagna av Leo Ahlgren på Skugge&co som arrangerade tillställningen.

Fler bilder finns här.

Andra bloggare på plats var: Dilemma, Bokhyllan, Boktokig, Sladdertackans bokhörna med flera.