Jag läser väldigt gärna utomhus. I korgen på cykelns pakethållare lägger jag, allt beroende på årstid, en hap, vilket är en stor mysig sjal från Shetland, ett sittunderlag, ganska fult och möjligen, typ nästan aldrig, ett äpple. Och så en bok.
Boken jag tar med på dagens utflykt är När vi möts igen av Emma Straub. Titeln beskriver förvisso vad boken handlar om, en kvinna som på sin födelsedag återigen möter sin pappa, men den låter så romantisk, eller? Det är onödigt eftersom boken inte är det och kanske skrämmer bort somliga läsare. Och det är synd för det här är verkligen en bra bok!
Cykelturen har jag gjort många gånger förut. Årstaviken runt, alltså. Den har både stadsmiljö och vild natur, många vackra platser – och är förvånansvärt kuperad, tänker jag när jag flåsar med cykeln upp för ännu en backe.
Jag tror jag är på södra sidans högsta punkt när jag stannar för att läsa. Där finns en bänk med en vacker utsikt över vattnet och jag ber om ursäkt att jag inte bevisar detta med en bild! Några kapitel senare tittar jag upp igen och funderar: Vad skulle jag göra om jag vaknade upp en morgon i min barndoms säng och det är min sextonde födelsedag? Tanken är inte ny. Har man läst en time travelling-roman har man definitivt funderat på saken, om än kanske inte på så precis exakt dag. Det händer huvudpersonen Alice och även om hon helt naturligt först reagerar som om hon blivit galen kommer hon hantera situationen och inse vad som händer. Hennes liv är väl sådär, tycker hon eftertänksamt på när hon fyller fyrtio. Lite småtrist och många saker som inte blivit av. Vad hade hänt om jag sagt ja och inte nej? Gått dit och inte hit? Bytt jobb och inte stannat kvar. Så när Alice gång på gång får vakna upp till en ny födelsedag får hon kliva in i alla de olika möjliga världar som kanske skulle ha uppenbarat sig om valen gjorts annorlunda. Och vid varje givet tillfälle får hon också träffa sin pappa, och fördjupa relationen med honom.
Jag slår ihop boken och sätter mig på cykeln igen. Nerförsbacke ända fram till Liljeholmen i princip. Vid kajen är det svinkallt och blåsigt. Så jag trampar mig vidare. Nästa stopp blir på andra sidan viken, nere vid vattnet där vinden är betydligt lugnare. Oavsett tid på dygnet är det alltid mycket folk på den här sidan. Inga problem att koncentrera sig för läsning ändå.
Alice kan det mesta om tidsresor. För till saken hör att hennes pappa skrev en fantastisk bok om just tidsresor som sedan blev tv-serie. Så när hon frågar sig om det handlar om maskhål, loopar, om det är som Peggy Sue eller Tillbaka till framtiden är hon inte ute och cyklar.
Trots att time traveling som fenomen inte är nytt i berättelser experimenterar Straub med det i sin bok. Vändningarna är överraskande vilket gör boken oförutsägbar, väldigt viktigt. Och trots att Alice prövar på alla olika möjliga universum så väljer hon till sist att landa i något som inte just är något happy end. Det gillar jag också.
Så, när jag gör mitt sista lässtopp bestämmer jag rekommenderar den här boken till vem som helst egentligen. Till en pappa eller en dotter, till en som inte läser så mycket, till storläsaren som alltid letar efter något nytt och intressant. Min cykelrunda är förresten slut nu. Jag också.
När vi möts igen. Emma Straub. Utgiven 2022. PÅ svenska 2023 hos Bookmark i översättning av Cecilia Berglund Barklem.
Livet är hektiskt så här års. Men ibland uppstår en lucka där tiden på något sätt går långsamt, när det svårlösta kan lämnas på en flygplats i Sverige och caféläsning i sommarvärme blir möjlig.