Den femtonåriga Ann-Sofie hade älskat den här boken. Men hon hade också reagerat på att 18-åriga Claudine så lydigt följer vad hennes mamma bestämmer. Saken är den att Claude och hennes bästis ska åka på en roadtrip nu när sommarlovet kommer. Men tillvaron vänds upp och ner när hon får veta att hennes föräldrar helt troligt ska skiljas. Det kommer som en chock såklart. Och viljan att åka iväg med kompisen blir ännu starkare och viktigare. Men nu bestämmer mamma: ”Vi ska vi åka till sommarhuset på ön. Jag förstår att du blir besviken men nu är det så.” Och Claude gör det.
Men nu ska direkt sägas att det är tur att Claude följer med till ön. Där träffar hon snart Jeremiah och det blir stor kärlek. De hänger, de samtalar, de gör saker ihop. Allt berättas så detaljerat och innerligt så att unga människor kan leva sig in i och känna för dem, med dem. Det gäller också sexualiteten. Också här är det inlevelsefullt och jag tror att så många tonåringar kommer att läsa och njuta av den kompletta kärleksberättelsen.
Det är också just den som gör att jag själv tröttnar och inser att jag inte är den rätta läsaren för boken. Jag uppslukas inte alls som jag till exempel gjorde av Som stjärnor i natten, utan läser på riktigt snabbt för att komma till slutet. Och det slutet gillar jag. Mycket.
—
Tidigare om Niven har jag skrivit så här.
Andetag. Jennifer Niven. Utgiven 2020. På svenska 2021 av Lilla Piratförlaget i översättning av Ylva Stålmarck.
anuari är vanligen en dålig läsmånad om jag inte låter jullovsläsningen hänga kvar. Annars är jag sorgsen över att julen är över, att julkulorna ska undan, att mörkret fortfarande är kvar. Jo, visst borde läsningen då vara trösten, men det verkar inte så. Men sen, sen kommer ljuset och jag får vårkänslor oavsett temperatur eller typ av nederbörd.