Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell

Idag är vi lediga så vi har en vikarie. Får vi presentera Johannes Paulson som läst Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell.

Vi känner miljön sedan fler av Gardells tidigare böcker som En komikers uppväxt och Ett Ufo gör entré. Ett storstadens förortskluster med moderna människor på väg upp socialt och i yrkeskarriären. Men det ekar tomt i de nybyggda villorna på de avstyckade tomterna och likaså i barnens hjärtan. I den här boken blir inte förorten omskrivet som något perifert Sävbyholm utan får stå med sitt rätta namn, Enebyberg.

På samma vis får vi utan filter möta den lille Jonas och hans familj. Det är ett naket porträtt med särskilt fokus på Jonas mamma Ingegärd som med bakgrund i frikyrkan gör en klassresa mot en hägrande karriär som forskare. En resa med förhinder som slutar i en demens som enligt författaren lägger sig som en dimma över Arboga med omnejd. Boken innehåller mycket kärlek till mamman och syskonen men också en infernalisk avrättning av hans far Bertil. Forskaren som är helt innesluten i sig själv och som när han besöker sin hustru inför sonens födelse inte kan låta bli att förmedla en föreläsning i detalj och samtidigt kräva hennes fulla uppmärksamhet trots värkar. Bertils grumliga favorituttryck för när måtten är rågat, om man spottar på en sten blir den våt, blir i boken till ett mantra.

Boken innehåller några scener som biter sig fast som när familjen på resan till sommarvistet på Koster får uppleva att pappa Bertil överger sin familj. Händelsen kan inte hanteras utan måste förnekas och skrivas om som att “pappa forskar med en kollega i Enköping” och blir till ett lidandets trauma för hela familjen under den kommande sommaren. Storebror Mattias blå seglarstövlar som förloras under barnens båtfärd utan uppsikt med resultat att Jonas får skulden och smärtfyllt sviks av sin mamma. Gardell kan sina saker och leker med bokens berättande på ett lustfyllt sätt som imponerar. 

En fest för klasskamraterna som havererar redan på inbjudningsstadiet – det är bara två som tackar ja. Här blir också en sak tydlig som lämnar en besk eftersmak för den som nära upplevt både Enebyberg och en av de personer som beskrivs i boken. Verkliga händelser skildras silade genom en ung Jonas och den äldre författarens blick men namnet på en av personerna i boken är hans riktiga. Det är ett ovanligt namn. Han är en av de två minst populära barn som accepterar inbjudan till festen. Han beskrivs i boken på ett utlämnande sätt och författaren utsätter honom på så vis för ännu en kränkning. Valet att publicera hans namn är svårt att förstå och skämmer lite den Gardell som vi känner som den som gärna ställt sig på de utsattas sida.

Till slut låter  författaren oss följa mamman genom den rad av förluster som demensen medför till det oundvikliga men kärleksfulla slutet. Läs romanen för det lekfulla berättande, fadermordet och den villkorslösa kärleken.

Utgiven på Norstedts 2018

En frukost med Jonas Gardell

Vet ni vad som hände i fredags? Jo, Jonas Gardell besökte vår bokfrukost för att ta emot litteraturpriset som bokbloggarna röstade fram i vintras. Jonas Gardells fina bok Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken vann omröstningen bland bokbloggarna och boken fick Bokbloggarnas litteraturpris 2012 och så här glad blev han för det:

jonas1

Jag hade ju planerat värsta talet men Jonas charm tog över och jag fick aldrig tillfälle att berätta om när vi träffades för 25 år sen, i logen på Skandiateatern (jag har skrivit om det en annan gång här). Så här var det.

Jag var 15 år och Jonas Gardell turnerade med en show tillsammans med Kim Hedås. Det var blandat prator, stå-upp, sång och musik. Jag hade läst alla hans då skrivna böcker  och med mig på showen, i min skolväska, hade jag ett svenskaarbete jag gjort om Jonas Gardell. Det var ungefär tre eller fyra handskrivna a4-sidor med biografi och en recension av boken Vill gå hem. På framsidan hade jag tecknat av hans porträtt i svartvitt.

Jag var där med en släkting och när föreställningen var slut så tog min släkting upp uppsatsen ur min väska och sa: – Det här måste Jonas se!
Sen stegade hen fram till scen, hoppade upp och gick in bakom ridån och ropade ”Joooonas”.
Jag höll på att skämmas ihjäl på ett sånt där sätt som bara tonårstjejer kan när föräldrar gör bort sig.

En stund senare kom hen ut och sa att Jonas Gardell ville träffa mig. Inne i logen, som var stökig och rörig, med några soffor och ett överbelamrat bord satt han och såg jätteglad ut och bläddrade i mitt skolarbete. Vi pratade en stund men jag minns inte alls om vad och Jonas frågade om han skulle signera arbetet och jag sa ja. På framsidan skrev han ”En 5:a från Jonas Gardell.”.

Min plan var egentligen att leta upp det här arbetet men eftersom vi renoverar hela vårt hus ligger det just nu nerpackad i någon av de 40 flyttkartonger som står i vardagsrummet.

Hur som helst hade jag tänkt berätta den här storyn i fredags och avsluta med att säga att jag nu är glad och stolt över att kunna sluta cirkeln genom att själv, å alla bokbloggares vägnar, få dela ut en 5:a tillbaka till Jonas Gardell för hans fantastiska bok Torka aldrig tårar utan handskar.

jonas2

Här är en bild från frukosten som blev precis sådär härlig som vi hoppades på. Vi fick både bjuda honom på thé och ställa alla frågor vi ville och han svarade generöst. Så generöst att han nog kom försent till sitt kommande möte!

Tack Jonas för bok och trevlig frukost på Vetekatten.

Här finns Breakfast Book Clubs tidigare recension av boken.

Torka aldrig tårar utan handskar – fantastiskt av Jonas Gardell

När jag var 15 år kom Jonas Gardells bok Vill gå hem. Jag var med min mamma på en slags bokkväll i Hörsalen i Norrköping. Flera författare framträde, bland annat då den relativt okände Jonas Gardell. Jag föll direkt som en fura. I boken finns tonårstjejen Charlotte som han beskrev på ett väligt roligt och varmt sätt och jag identifierade mig med hennes utanförskap på en gång. I pausen fick jag boken signerad och blygt tog jag emot boken med hans namnteckning i.

Detta skapade en tioårig lång passion till Jonas Gardell. Jag skrev uppsats om honom, följde hans show med Kim Hedås (100 år sen), fick visa min uppsats för honom bakom scenen. Jag drev en också en sida på internet om honom när nätet var nytt, jag läste allt tills han blev jättejättekänd och när jag sett hans show för sjuttioelfte gången (med samma skämt från sent 80-tal fortfarande) och när han blivit totalt folkkär så orkade jag inte mer och la ner. Betytt mycket för mig har hans produktion gjort.

Han har en imponerande produktion bakom sig. Det är inte bara ståuppkomik och En komikers uppväxt. Han skildrar livets alla skeenden i sina böcker som Vill gå hemeller Fru Björks öden och äventyr. Han har också skrivit ett flertal pjäser och kan som ingen beskriva utanförskapet, ångest och den lilla, lilla människan. Han gör det så sårbart och allmängiltigt. Ingen kommer liksom undan. Alla drabbas av Jonas Gardell på något sätt.

När jag läste regi på teaterlinjen på folkhögskola fick vi lämna in önskemål om vilka pjäser vi ville regissera. Jag kämpade för att få regissera Gardells Ömheten om de homosexuella paret Benjamin och Rasmus men våra lärare tyckte att den var för svår, både för en nybliven regissör och för de amatörskådespelarna. Vi fick, inte helt lätta, Medeas barn av Suzanne Osten och Per Lysander istället.

Jag läste och recenserade Jenny för drygt sex år sen och böckerna Om Gud och Om Jesus har jag faktiskt inte orkat igenom. Därför är det helt fantastiskt att läsa Torka aldrig tårar utan handskar nu. Första delen i en svit om tre heter Kärleken. Romanserien handlar om HIV och dess intåg i Sverige.

Del ett handlar en rad homosexuella i Stockholm i början av 80-talet. Från olika delar i Sverige har de brytit upp för att börja om sina liv i den mer anonyma huvudstaden. Här kan de hitta likasinnande. Fortfarande i smyg, men de är inte ensamma längre. Här återkommer också Rasmus och Benjamin från Ömheten. Gardell beskriver den här tiden otroligt levande och med mycket värme. Han lyckas beskriva sexualdrifter och de ensamma vandringarna för de nykomna att hitta rätt i den djungel det måste ha varit för de nyfikna, intresserade men ändå skamfulla drifter alla har men som för en del var så oaccepterade och fortfarande är. Han beskriver splittringen mellan de äldre homosexuella där det absolut var helt uteslutet att visa sin kärlek öppet mot de yngre som ville sluta skämmas och smyga genom ett gardinkrig på gayklubben Timmys på söder. Det här såna här detaljer som gör att man får en mycket större förståelse för hur det var. Till gayklubben gick man inte för att få sex, man gick dit för att ta en kaffe, en öl och snacka med andra utan att behöva dölja vem man var! Sex fick man på andra ställen.

Vem hade kunnat skriva denna viktiga historia bättre? Nej, ingen. Gardell säger i flera intervjuer att det var hans plikt och i en intervju i Kulturnyheterna säger han att ”jag tror att jag har gjort det bra”.

Du behöver inte tro Jonas Gardell! Du har gjort det fantastiskt.

Och nej, jag kan absolut inte vänta till nästa vår och höst för del två och tre i den här romansviten!  Kom ut med dem nu! Nu ska jag läsa om Ömheten igen. Sen ska jag läsa boken igen. Det kommer bli en lång väntan.

Världsbokdagen: Vill gå hem av Jonas Gardell

Petra:

VILL GÅ HEM – JONAS GARDELL:
En av de första böcker som inspirerade mig var Vill gå hem av Jonas Gardell. Jag såg honom på en författarkväll i Norrköping när jag var ca 15 år (runt 1988). Gardell som person stack ut från de övriga författarna (jag minns inte ens vilka de var) med sitt, redan då, utagerande sätt och komiska ådra. Jag kunde identifiera mig med tonårsdottern i boken och jag visste inte att det gick att skriva böcker på det sättet. Boken skapade en tioårig lång Gardell-passion!

Jag skrev uppsats om honom, följde hans show med Kim Hedås (100 år sen) drev en sida på internet om honom, läste allt tills han blev jättejättekänd och när jag sett hans show för sjuttioelfte gången (samma skämt från sent 80-tal fortfarande) så orkade jag inte mer och la ner. Men betytt mycket för mig har han gjort, alla hans böcker och den här boken var först.

Det här är ett inlägg i vårt tema: Böcker som inspirerat oss med anledning av Världsbokdagen, 23 april.