Etikett: Karolina Ramqvist

Bröd och mjölk handlar om kärlek och mat. Om en flickas uppväxt, berättad ur den vuxna kvinnans synvinkel. Kring henne finns mamman, ofta kommer mormor och morfar och hälsar på. I berättelsen står minnen av mat i centrum. Ätandet som är så förknippat med njutning, men också med måttlöshet. Läsandet av kokböcker. Ständiga tankar om vad som snart ska lagas. Till nästa måltid och nästa.

”När mormor sa ordet risgrynspudding lät det som om hon talade om en hemlighet som bara hon och jag och morfar kände till. […] Men mamma åt inte av den […]”

Det går inte att läsa boken utan att ständigt förlora mig i mitt eget. Det fanns en sillsallad som mormor gjorde. Potatis, rödbetor och inlagd sill. Små äppelbitar och ättiksgurka. Hos mormor serverades den med ovispad grädde och röran blev alldeles rosa och alldeles underbar att äta. Sillsalladen är min motsvarighet till den här berättelsens risgrynspudding.

Jag undrar varför romanens mamma inte åt den där puddingen. För att hon inte gillade den typen av mat, eller för att hon inte ville ha den intima kopplingen till sin egen mamma?

Karolina Ramqvist skriver bland de bästa böckerna jag vet och det här är inget undantag. Så otroligt bra. Detaljerat berättat utan att bli överflödigt. Jag fattar inte hur hon gör. Det är så perfekt avvägt. Boken kvalar in på årets topp fem-lista. Och det kan jag säga innan jag vet vad jag kommer att läsa resten av året.

Karolina Ramqvist. Bröd och mjölk. Utgiven hos Norstedts 2022.

Saga börjar gymnasiet. Ganska snart ser hon att de tre intressanta åren i skolan kommer att bli något annat. De där lärarna. Det där systemet som går ut på att prångla ut, pracka på. Det är inte där hon kommer att utvecklas. Andra platser finns. Mammas feministiska bibliotek och hennes förhoppning och pushande att Saga ska ta för sig, bli en självständig kvinna som ställer krav och går sina egna vägar. Det är ett sätt. Ett annat är de politiska händelser som hela tiden pågår och reageras på och som påverkar, ställer till och ställer krav. Att forma sig. Att låta sig formas.

Och så Victor. Mannen som hon ser och letar efter och till sist väljer han henne och när han ringer går hon dit. Hon älskar. Inte han Men

Jag kommer aldrig ångra det jag gör med honom, men han kommer att ångra allt han gör med mig  – och allt han inte gör. Han kommer inte att minnas för han kommer att ångra sig och känna sig som ett svin och jag kommer inte ens att orka bry mig om det för det kommer bara att vara så självklart. Och han kommer ångra sig av andra anledningar också. Det är min profetia.

Karolina Ramqvist skriver oerhört bra. Det kyligt berättande skapar inte distans utan realism. Mitt i prick. Exakthet. Jag vill läsa mer om Saga. Hon som är så betraktande och samtidigt blasé. Hon som också är så smart och distanserad och modig. Inga raka spår. Men framåt.

Alltings början. Karolina Ramqvist. Utgiven av Norstedts 2012.

_____

Så här skrev jag om Flickvännen som jag också gillade. Mycket.