Alla är ledsna nuförtiden av Bart Moeyaert

Att läsa en text av Bart Moeyaert är som att se en film, orden målar bilder, skeenden och inte minst ljud för läsarens inre syn. Tonåriga Bianca har nyss fått veta att hennes pappa och hans nya kvinna inte vill att hon bor hos dem lika ofta. De tycker hon är ”svårhanterlig” och hennes mamma lägger till att Bianca är en flicka som man behöver en bruksanvisning för att förstå sig på. Mamman misstycker dock inte, hon var själv likadan i den åldern. Bianca själv vill mest få stopp på alla tankar som far runt i hennes huvud. Hon låtsas gå på promenader men i själva verket har hon ett gömställe i grannens trädgård där hon kan vara helt för sig själv.

Alla är ledsna nuförtiden utspelas under en enda eftermiddag i Biancas liv. Hennes lillebror, svårt sjuk på grund av ett hjärtfel, har en ny kompis på besök och kompisens mamma visar sig vara skådespelerskan som spelar Biancas favoritkaraktär i en TV-såpa. Eftermiddagen flyter på medan Bianca på klarsynt tonårsvis betraktar de vuxnas värld mot en bakgrund av pojkarnas vilda, ljudliga och otyglade lek. Älskar skildringen av pojkarnas upptåg och deras absolut otyglade glädje över att låtsas och leva i en fantasivärld.  Jag älskar också att befinna mig i Biancas huvud även om det är smärtsamt. Känner igen så mycket av mig själv i henne. Bart Moeyaert är fantastiskt väl värd det Almapris han belönades med 2019.

Och jag kom ju faktiskt att samtala med honom en liten stund på bokmässan i Göteborg. Jag hade hört honom tala på invigningen och skyndade efteråt till montern för att köpa boken om Bianca. När jag betalade ropade tjejen i kassan på Bart som stod strax intill. Han var charmerande och humoristisk, skrev av mitt namn från mitt visakort och det var nästan rörande hur enormt lycklig han var över Almapriset. (Bob Dylans raka motsats!)  När jag några timmar senare återvände för att lyssna på en intervju med honom, kände han igen mig och hojtade: Hello, you  don´t wanna return the book do you? En så fin författare och en underbar bok!

Översatt av Annika Johansson och utgiven på Gilla böcker/Lilla Piratförlaget 2019

Rymlingarna av Ulf Stark & Kitty Crowther

En skimrande vackert skriven bok för alla över 6 år. En gammal man och hans sonson rymmer till den skärgårdsö där farfadern bott hela sitt liv innan han blev för gammal och sjuk. Pojken är full av livsglädje, farfadern fylld av melankoli, de båda bär samma namn, Gottfrid. Relationen dem emellan är rak, enkel och självklar, till skillnad från förhållandet mellan lill-Gottfrids far och gamle Gottfrid. Varför antyds mellan raderna.

Rymningen sker på hösten och Kitty Crowthers bilder fångar textens sorgsna underfundighet. Som vuxen åker jag känslomässig berg och dalbana. Jag anar farfaderns bottenlösa sorg efter sin avlidna hustru samtidigt som jag gläds åt att han fick återvända hem en sista gång, det är uppenbart att han är i slutet av sitt livs höst. Jag grips och njuter av lill-Gottfrids finurlighet och hans omtänksamhet om sin farfar. Rymningsdagen kommer att vara med honom hela livet och kanske kommer han att se sin farfar och sin far i ett helt nytt ljus när han blir äldre.

Men som sagt, Rymlingarna är en bok med oändligt många bottnar, en vuxen annan läsare kanske ger er en helt annan bild av innehållet och ett barn gör det definitivt. Slutet är höljt i vemod. Ni förstår väl att ni bara måste läsa denna underbara bok.

Utgiven på Lilla Piratförlaget 2018.

Någonting händer vecka 6

Jljusanuari är vanligen en dålig läsmånad om jag inte låter jullovsläsningen hänga kvar. Annars är jag sorgsen över att julen är över, att julkulorna ska undan, att mörkret fortfarande är kvar. Jo, visst borde läsningen då vara trösten, men det verkar inte så. Men sen, sen kommer ljuset och jag får vårkänslor oavsett temperatur eller typ av nederbörd.

En av mina bästa böcker just nu är Oh, the Places You’ll Go! Sägs vara en barnbok, skriven av Dr. Seuss. Den handlar om att ge sig ut i livet. Helt enkelt underbar och det enda jag vill är att gå på utflykt, i ljuset.

You have brains in your head
You have feet in your shoes.
You can steer yourself
any direction you choose.
You’re on your own. And you know what you know.
And YOU are the guy who’ll decide where to go.

Jag upptäckte boken i Jennifer Nivens roman Stjärnor i natten. Originaltiteln för Nivens bok är All the bright places, och hämtar gott om text och tankar från Oh, The Places You’ll go.  Stjärnor i natten, där två vilsna ungdomar träffas högst uppe i skolans klocktorn, båda beredda att hoppa. Violet för att hon inte vet hur hon ska gå vidare med skuldkänslorna efter sin systers död, Theodore för att han är outsidern som alla betraktar som en konstig jävel. Vill de dö? Kanske inte, men hur ska man orka leva?

Men de kommer ner från klocktornet den gången, och Theodore ser till att de båda ska göra ett gemensamt skolprojekt: att vara turist i den egna hembygden. Violet är mycket tveksam. Det enda hon vill är få vara ifred. Men de åker runt tillsammans, är tillsammans och blir någonting annat tillsammans än vad är var och en för sig. Det är ljus och kärleksfull bok trots att handlar om psykisk ohälsa och slutar så tragiskt. Med döden närvarande påminns man igen om hur bra det är att få leva.

Och tack för Oh, The Places You’ll go.

Vad de läser när de läser – B

totoJag gillar Emma Virkes bilder. Färgstarka och inbjudande. Toto tittut är ett slags aktivitetsbok. Pekboken har olika hål där man genom att använda sig själv gör boken något mer. Det gör att man läsa den om och om igen och det händer alltid något nytt. Kul idé! Se här. Två fingrar som blivit Totos ben och som man kan pilla lite på.

Här sitter Toto i gungan på grenen. Kan du hjälpa till att få fart med benen?

Toto tittut. Emma Virke. Utgiven av Lilla Piratförlaget 2014.