Jag vill också: Leta upp ett författarskap. Läsa det. Aldrig mer bli mig lik

Mind the Book lyssnar till Allvarligt talat där PO Enqvist rekommenderar en kvinna att under en vinter läsa en författares samtliga verk och – det viktigaste – i kronlogisk ordning för att ta del av hur man blir människa. (Jag är inte alls säker, förresten, att han tolkade kvinnans fråga rätt men svaret är fascinerande).

Att läsa (och göra) allt och i ordning är en specialitet jag har och som jag kämpar med. Jag vill kunna nöja mig nedslag och inte alltid vara grundlig  och metodisk. Men ofta är det på sin plats. Som att läsa Dorothy Parker från början till slut.

I Skugges bok får jag återuppta bekantskapen med Dorothy Parker – hon som  skrev Constant Reader-kolumnen i The New Yorker på 20-talet. I en post på sin blogg skriver Linda Skugge så bra om Parker. Och, ja. Gissa vem som just nu jagar Parkers samlade noveller för att kunna gå igenom dem grundligt och metodiskt?

P O Enqvist menar dock att i en sådan kronologisk läsning så ska man inte läsa något annat. Det handlar om att skapa ett alternativt inre landskap och med andra böcker, tidningar etc blir det inte det så. Det vet jag just inte om jag vill. Kanske får jag låta mig bli bara lite förändrad.

Liknelseboken

Bokfrukost med Liknelseboken av PO Enqvist. Under ”första rundan”  hör jag:

Jag känner igen den norrländska mentaliteten. Hur präglas han av den stränga uppfostran? Navelskådning. Inåtvänt och inte allmängiltigt. Kärlekshistoria – jag tänkte kom loss nu, gubbe! Det är ingen berättelse – det är en utfyllnad kring händelsen med kvinnan på det kvistfria furugolvet. Jag lyssnade till när författaren läste – gör det ni också! Fantastiskt språk. Jag fick slå upp ord. Kanske enklare att lyssna –  det blir som talat prat.

Nej, nu ljug du PO, man har inte kvistfria furugolv. Det kvistfria använder man till möbler.

Själv kastade jag mig in i boken men stannade med en tvärnit. Språket – det kräver sitt. Men i den långsamma läsningen (som inte är min bästa gren) kommer rytmen och då blir det enklare att följa med i strömmen, fragmenten och nedslagen. Jag tycker mycket om den. Men det är inte hans bästa om du frågar mig. Jag älskar ännu Kapten Nemos bibliotek så att jag nästan går sönder.

Anna på bloggen och dagarna går har skrivit den vackraste recension jag läst om Liknelseboken.

Liknelseboken. Per Olov Enquist. Utgiven 2013 av Norstedts.