Godmorgon Posy Simmonds….

Posy Simmonds tecknar serier som Tamara Drew (som gått som följetong i The Guardian) och Gemma Bovary. Starka kvinnliga huvudrollsinnehavare i spännande, intellektuella serier. Posy Simmonds har valt seriens format därför hon gillar att man kan berätta en historia med grafik i tystnad och att karaktärerna blir tredimensionella.

Vi kollade upp vad hon äter till frukost och så här svarar hon:
– Min man har ett uselt morgonhumör. Han vill äta sin frukost i komplett tystnad. Därför kompenserar för det genom att ge mig frukost på sängen varje morgon. Det viktigaste är dock kaffet. Jag måste ha kaffe på morgonen.

Läser du något till frukosten?
– Jag gör allt till min frukost. Jag ser på morgon-tv samtidigt som jag läser morgontidningarna och någon bok. Jag har dessutom en fantastisk utsikt från mitt fönster som jag ser från sängen så jag brukar kolla på den också.

Läser du mycket?
– Ja, hela tiden. Jag läser flera olika böcker samtidigt hela tiden. Biografier, romaner, vetenskapslitteratur.

Hur sorterar du din bokhylla?
– Fråga inte. Allting är i en salig röra och det ligger högar av böcker i travar på golvet överallt.

Låter helt underbart tycker jag.
Ha en skön dag!

Tamara Drew av Posy Simmonds

Jag har inte läst särskilt mycket grafiska noveller men fastnade direkt i Posy Simmonds berättelse om Tamara Drewe. Kanske var det för att Posy Simmonds faktiskt blandar serieformatet med längre texter som gör att man dras in i berättelsen snabbt. Jag gillar att läsa serier men ibland kan jag tycka att det går lite för fort och att serier saknar djup men inte här.

Berättelsen om Tamara Drewe gick från början som serie i tidningen The Guardian i 100 avsnitt. Jag fick möjlighet att träffa Posy Simmonds på en middag häromdagen och hon berättade att hon började teckna serier för The Guardian redan på 70-talet men då på kvinnosidorna och ritade serier för medvetna jämställda kvinnor som enligt Simmonds strävade efter att ”be perfect mothers, save whales and the environment”.

Så småningom började hon även teckna för kultursidorna och blev uppmanad att införa något litterärt i sina serier och så föddes populära Tamara Drewe.

Den utspelar sig utanför London på landet på en gård dit författare kan åka på skriv-retreat. Stället drivs av kända författaren Nicholas Hardiment och hans fru Beth. Nästgårds flyttar Tamara Drewe in och blir katalysator för en rad händelser och påverkar folket i byn på olika sätt. I serien finns något för alla åldrar och det gör den verkligen unik. Det finns djup i karaktärerna och språket är underbart. Teckningarna går i dova, mörka färger och mycket skuggor vilket också speglar handlingen. Jag blev fast i storyn på en gång.

Posy Simmonds säger själv att hon gillar seriens format för att man kan berätta en historia i tystnad och karaktärerna blir tredimensionella. Hon visar även tidiga bilder och skisser. Både från Tamara Drewe och från hennes tidigare bok Gemma Bovary.

Tamara Drew ges ut i Sverige av Wibom Books.

 

Tidiga skisser av Tamara Drew. En inspirationskälla var prinssessan Diana som då levde.
Tidiga skisser, Tamara Drewe.
Så här såg det sen ut i The Guardian.

Middag i seriens tecken

Igår var jag bjuden på exklusiv middag med serietecknarna Posy Simmonds och Julieen Neel. Den förstnämnda var helt ny för mig men efter att ha läst hennes grafiska roman Tamara Drew är jag ett fan. Hon visade sig också vara alldeles bedårande  rolig och trevlig och svängde sig med brittiska uttryck som ”jolly good” och citerade 14-åriga londontonåringar på Londonslang.

Julien Neel var en väldigt fransk person i svart baskerliknande keps och som dessutom rökte pipa konstant inomhus. Hans serie Lou har jag och dottern med glädje sett på barnkanalen flera gånger.

Middagen hölls på Bistro Barbro med utsökt mat och vin. Rekommenderar ett besök och ät deras biff sashimi. Så gott.

Ett längre inlägg med recension av böckerna kommer så småningom.

På bilden ses Posy Simmonds signera min bok och jag står bredvid och ser spexig ut.