Gangsterns klagan av Ray Celestin

New York november 1947. En stad präglad av gangsterstyre och poliskorruption eftersom FBI har fullt upp med att jaga eventuella kommunister. Hit kommer Ida Davies och Michael Talbot i ett djupt personligt ärende. Tjugo år har förflutit, de är båda äldre och sorgsnare, deras detektivinstinkter är dock intakta. Till staden kommer också Louis Armstrong, vars stjärna är dalande efter en misslyckad turné. På den legendariska nattklubben Copacabana förbereder chefen Gabriel Leveson noggrant sin flykt, han jobbar åt maffian och har förskingrat en stor summa pengar. Innan han hinner sätta sina planer i verket får han ett uppdrag som måste genomföras.

Celestin levererar ännu en ojämförligt skickligt skriven historisk kriminalroman. Jag blev ett hängivet fan av både av genren (och Celestin) då jag läste hans Yxmannen, jag älskar språket, formuleringarna, hans förmåga att göra en svunnen stad och tid levande inför läsaren. Jag älskar också hans förmåga att skildra samhället genom sin noga tecknade karaktärer. I Idas och Michaels livsöden speglas klassamhället, där skillnaden i ras är det mest uppenbara. Skildringen av Louis Armstrongs karriär är både en fantastisk tillbakablick på jazzens USA och den rasism som bara var ett faktum.

Att skriva städernas stad New York måste naturligtvis varit en gigantisk utmaning men Celestin gör det med den äran. Kanske upplever jag inte att skildringen är riktigt lika unik som med New Orleans eller Chicago, men jösses vad många böcker jag läst och filmer jag sett om New York, naturligtvis spelar det roll för min läsning. New York är en välbekant stad.

För alla filmfantaster kan jag avslöja att Stanley Kubrik dyker upp och skådespelaren Ronald Reagan som vittnar inför myndigheterna om vilka i filmbranschen som är kommunister. Celestin är makalöst bra på att smyga fakta och autentiska personer i sina berättelser och jag älskar att känna mig allmänbildad, även om jag förmodligen missar massor!

Läs recensionerna av Yxmannen, här och Mafioso här. Om ni frågar mig så rekommenderar jag att läsa böckerna i kronologisk ordning, ( för att följa karaktärerna), men visst funkar det annars också.

Utgiven på Southside Stories 2019, översättning av Ann Margret Forsström

Mafioso av Ray Celestin

Ett stekande hett Chicago sommaren 1928, spritförbudet har banat väg för gangsterepoken och Al Capone med hantlangare styr med korruption och våld. I de svartas kvarter ljuder jazzen och människor av alla hudfärger dansar, dricker och älskar som om det inte finns någon morgondag. Chicago, som är en av karaktärerna i boken, är en hård stad och många invånare dör unga av usla förhållanden på både arbeten och i bostäder.

Mafioso är den andra boken i en planerad kvartett av spänningsromaner om jazzens och maffians framväxt i 1900-talets USA. Jag golvades totalt av Yxmannen den första boken i serien och jag kan bara konstatera att Celestin gör om bedriften med Mafioso. Romanen är så elegant och insiktsfullt skriven att jag blir alldeles svag i knäna.

Ida Davis och Michael Talbot från Yxmannen återkommer 10 år äldre. Den fortfarande unga Ida har lyckats etablera sig som detektiv trots sitt kön och sin hudfärg, Michael, vit och gift med en svart kvinna oroar sig ständigt för sin familj. Hans äktenskap är inte längre olagligt men fördomarna mot blandäktenskap är grundmurade. Idas barndomsvän Louis Armstrong har återvänt till Chicago efter en sejour i New York,  hans musik är vackrare och mer levande än någonsin. Jag älskar att Celestin i fictionens form så skenbart enkelt och lätt lyckas berätta Armstrongs historia. Japp, jag väntar otåligt på del tre i kvartetten inte minst därför att  Celestin i sitt efterord avslöjar vilken stad och vilket år den kommer att utspelas.

Utgiven på Southside Stories 2017, översättning av Hanna Williamsson. Recension av Yxmannen hittar du här.

Yxmannen av Ray Celestin

Utan åthävor förflyttas jag till den smältdegel av folkslag och kulturer som var New Orleans år 1919. En hård stad, präglad av fattigdom, våld och segregering. Tonerna av den tidiga jazzen ljuder i bakgrunden och regnet faller obarmhärtigt romanen igenom.  Skildringen av staden med sitt subtropiska klimat, omgivande träskmarker, och myller av människor golvar mig totalt. New Orleans är kanske bokens huvudkaraktär.

Persongalleriet i denna historiska deckare är vältecknat ner till minsta bifigur och via dem för vi uppleva livsvillkoren i Louisiana USA för nästan 100 år sedan. Yxmannen som gett boken dess namn har funnits och de fasansfulla brev som återges i boken tros vara skrivna av den riktige mördaren.

Man kan konstatera att deckartrötta jag ännu en gång har uppslukats av en historisk spänningsroman. Jag får nog börja fundera på om denna genre kanske är min grej? Yxmannen har nyss kommit i pocket och jag menar att den är en bok för många. Svenska deckarakademin utsåg Yxmannen till bästa översatta kriminalroman 2016.

Utgiven på Kalla kulor Förlag 2016. Översatt av Hanna Williamsson.

Ps. Jag besökte New Orleans på 80-talet, åkte precis som karaktärerna i Yxmannen spårvagn och hjulångare på Mississippi. Jag besökte jazzklubbar och när jag åkte vidare var det under en annalkande regnstorm. Måste nog åka dit igen…