Månad: december 2013

I foajébaren på hotell Kung Carl är det vanligtvis lugnt men ikväll sitter det folk vid nästan vartenda bord.  Årets andra natt-bok-klubb är samlad, boken är Frukost på Tiffanys Någon glögg blir det inte, men det knaprades i smyg på en och annan pepparkaka. Det är ju ändå snart jul.

Vem är hon, Holly Golightly? Där starar vårt samtal som snabbt krokar fast i hennes namn. go lightly. Hennes easy-going flyktiga sätt att leva New York-livet, hon tar de enkla vägarna för att få restaurangmiddagar, uppmärksamhet och kanske ett smycke. Visst vill hon bli skådespelerska. Men allt jobb?

Och vem är han? Berättaren i boken som flyttar in i samma hus som Holly. Författaren som studerar hennes sopor och får veta att hon läser

Reader’s Digest, resebroschyrer och horoskop, att hon rökte en esoterisk cigarett vid namn Picayune och livnärde sig på mjukost och kex

Romanen är så tidlös, säger någon. Den utspelar sig på 40-talet men själva grundberättelsen kan utspela sig närsomhelst. Som i den berömda filmatiseringen från 60-talet. Det tidlösa gör den till en klassiker. Det, och det skarpa, utmejslade, exakta språket.

Förra gången den lästes sa jag:

Holly känns mer sårbar och utsatt i romanen och riktigt samma glamourkänsla [som i filmen] får jag inte. Mer en ung kvinnas sökande efter efter sig själv och hur platt och klyschigt den formuleringen än låter så är boken sannerligen inte det.  Min stora behållning är att den fångar tidsandan och miljöerna så bra och är så precist och elegant skriven. Med bara några ord skapar Capote en person eller en miljö.

Klockan slår tio slag. Glasen är tomma. Böckerna slås samman. Vi är imponerade av Frukost på Tiffanys. Igen.