Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Akikos stilla lycka

Akikos stilla lycka. Ett bra namn för denna lugna och eftertänksamma historia. Akikos mamma dog för en tid sedan och sedan dess lever Akiko ensam. Urnan med mammans aska tronar i vardagsrummet och påminner om det som var. Men så börjar hon gå igenom mammans papper. Det uppstår en sådan där romanklassisk ”upptäckt av hemlighet efter någons död”. Men själva hemligheten är så udda och gör berättelsen väldigt intressant.  

Nå, av en händelse återknyter Akiko också bekantskapen med en gammal skolkamrat, en man som blev och fortfarande är en hikikomori, en person som inte lämnar hemmet. Kento går bara ut i mörkret när han i skuggorna kan slippa träffa andra människor. Ändå växer en vänskap fram mellan dem, i korta möten, i facetime-promenader, i mejl och i haiku-dikter. Man håller tummarna för dem båda!

Det är stillsamt och reflektivt berättat. En del ”vem är jag egentligen”-filosofiska babbeldelar snabbläser jag och bryr mig inte särskilt. Men i sin helhet får jag en bra läsning, en intressant historia och inte minst, mycket Japan.

Akikos stilla lycka. Jan-Philipp Sendker,. Utgiven på svenska 2025 hos Modernista. Översättning av Christine Bredenkamp.

Jag ser att Maggan bloggat om en tidigare bok av författaren, Konsten att höra hjärtslag.

Publicerat

Barn-bokklubbar om Killregnet och Katternas hemlighet

Det har varit ett flertal klubbar under sommarlovet så jag får allt strössla ut våra prat här under hösten. Mina barn-bokklubbar (eller föralldel ungdoms-bokklubbar för det varierar ju och en 12-åring vill motvilligt inordna sig under ordet barn) är av olika sort. Ibland är det högläsning och prat, ibland läser vi på varsitt håll och diskuterar.

Först ut är de två klubbarna om Det sista killregnet. Båda lika förvirrade för vi är inte med på noterna.. Det handlar om Roberto och hans födelsedag. Nu får han en potatis i present som bevis på att han blivit stor och därmed kommer att vara glad i alla sina dagar.

I den äldre klubben läste vi boken två gånger, först normalfart och sen långsamt. Vi förstår att boken på något vis ska kombinera det lite knasiga (potatisar är det finaste som finns och huvudpersonen får en fin potatis på sin födelsedag) med något djupare. Ett manssamhälle där man håller igen på känslorna och inte förrän en sorg kommer över männen i byn drar gråten igång och allt blir bättre efteråt. Men ”what’s the point med kombinationen?” frågar en av bokklubbarna. Frågorna haglar i klubben. Varför potatis? Och varför den stora statyn? Och varför allt regn? Och vad betyder killregnet?

I den yngre klubben är det ungefär samma frågor. På varje bilduppslag säger femåringarna att ”vad är det och varför det” och de tappar intresset ganska så snabbt. Men de börjar leka potatislekar, det ska sägas. Tja, läs själva och se om ni klurar ut det hela. Boken var i alla fall inte för oss.

Nästa klubb handlar om Katternas hemlighet. ”Jag ÄLSKADE den boken”, säger en 9-åring. ”Det är spännande action hela tiden. Men ändå inte jätteläskig. Den var inte svårläst men inte barnslig.”

I boken träffar vi Andromeda som trots att hon bestämt sig att det ska gå bra i den nya skolan (well, har lovat pappa då) så blir hon tvungen att koncentrera sig på annat. Det dyker ju upp problem när ett rymdskepp kraschar, och som har en talande katt. Nu måste Andromeda ställa upp och bekämpa fienden.

Mycket bra historia, säger vi alla. En illustrerad berättelse där bild och text verkligen jobbar ihop. 9-åringen: . ”Bilderna var sådär i början men blev bättre och bättre”. Vi spojlar inte nu men tror att vi har räknat ut ett och annat om vilka som är något annat än vad de utger sig att vara… Och ser mycket fram emot nästa bok!

Det sista killregnet av Emma Karinsdotter och Bjarke Stenbæk Kristensen

Katternas hemlighet av Måns Nilsson och Kim W Andersson

Publicerat

Sommartider och (skol)start

Det var omslagspapper och nya pennor, väl valda sudd och troligen en ny skrivbok. Kanske ett nytt pennskrin eller ännu bättre, en ny väska! Skolstart, det var tider det. Jag pratar förstås om när jag jobbade som lärare.

Fortfarande pirrar det till i mitten av augusti och alla färgglada block och pennor lockar i butikerna. Men jag brukar besinna mig och höststarta först i september, allt enligt Tivolis kalender.

Sommarläsningen pågår alltså fortfarande, oavsett att jobbet börjat. Och jag måste säga att den är bra i år. Jag har alltid ambitionen att läsa exceptionellt mycket under sommaren, som om jag ensam skulle ligga i en solstol och inte träffa en människa på tre månader. Så är det inte. Det är umgänge, bad och oväntade riktningar i mitt sommarliv, så läsningen jag får till måste vara mitt i prick.

Så vad sägs om: Vykortet av Anne Berest, Inringning av Carl Frode Tiller, Farväl till Panic beach av Sara Stridsberg, Bleknande berg av Kazuo Ishiguro!

Hursomhelst, vi kvicknar till nu, på både blogg och annat. Nästa vecka är det dags för frukostbokklubb: Tema vänskap och Alla fyra av Miranda July. Det blir kul!

Publicerat

Sommarlov 2025 – fanfar för det!

Nu tar bloggen sedvanligt sommarlov. Det blir bad och solstolar och utflykter och jordgubbar. Och läsning förstås.

Har vi läst något särskilt under våren som vi vill tipsa om som sommarläsning?
Ann-Sofie. Det måste ju bli Den dagen då Nils Vik dog av Frode Grytten. En fantastisk bok om den norske båtföraren som nu kommer till sitt livs ände. Läs mer här: Men jag lägger till Vivian Gorniks Aldrig färdig som handlar om den läsande Gornik och boktipsen

Maggan: Hmm, har inte läst speciellt många enastående böcker under våren, många treor på Goodreads har det blivit. Eftersom jag redan bloggat om alla jag verkligen gillat återstår det bara en och det är Body Double av Hanna Johansson, en otroligt nyansrik roman.

En (eller två) böcker som vi ska läsa i sommar?
Ann-Sofie Jag har en läslista som är längre än nånsin tror jag. Sommaren måste bli lång. Men två böcker som står på tur är Tvåhundrafyrtiotre vykort i sanna färger av Georges Perec. Den tror jag är fantastisk. Och sen blir det Haraku Murakamis senaste. Jag lyssnar på Stockholms biblioteks podd Solen. Där presenterades så många bra böcker att låna och läsa.

Maggan: Ja, jösses vad böcker det finns här i världen. Jag ska åka till Lake District i norra England i sommar och har hittat en bok som heter the Lake District Murder. Hoppas också mycket på en bok som kommer första veckan i augusti, Storken och dromedaren av Anjet Danje, en nederländsk roman som rönt stor uppmärksamhet. Jag ska också läsa Leken av Jörgen Gassilewski som utspelar sig en dag på en förskola sett ur en 4-årings perspektiv.

Har vi någon särskild sorts bok eller författare som vi ”alltid” läser om på sommaren?
Ann-Sofie: Det som är förknippat med sommarläsning för mig är att det finns en vilja att läsa extra mycket. Det blir sällan så för det är så mycket annat som händer på sommaren, som förstås också är kul. Men jag gillar idén med den långa läslistan och önskan om att bokbada, läsa en bok om dagen och andra önskedrömmar. I övrigt har jag ingen särskild genre eller så som jag läser (eller önskar att läsa).

Maggan: Försöker läsa tjocka romaner under sommaren, har börjat på Don DeLilos Under jord och jag brukar också alltid läsa något ur Stephen Kings digra produktion, har precis börjat på Bag of bones. ( Benrangel på svenska).

Glad sommar!