Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Andlös

Ska vi läsa Andlös av Mattias Ronge tillsammans? Jag tror nämligen att den är riktigt läskig och spännande och då är det bra att kollektivläsa.

Ett ont virus gör så att människor hela tiden måste tänka på att andas för inte dö. Allt fler smittas och vad ska vi göra? Vem bär ansvaret?

Något så obehagligt måste jag väga upp genom en tävling. Vi har stoppat den i bokresenärernas bokkasse, men vi har två exemplar som vi tävlar ut. Svara på. Vilket är världsrekordet att hålla andan under vatten  (utan att duka under!) Mejla svaret till redaktionen@breakfastbookclub senast 21 april 08.00.

Och du, andas in, andas ut. Glöm inte det.

Tävlingen är avslutad. Rätt svar är 22 minuter påstås det. Galet länge! Vinnarna är meddelade i mejl.

Publicerat

Vill du läsa Världens bästa bok?

En av böckerna vi läser under bokresan är Peter Stjernströms Världens bästa bok. Det stolta namnet är det projekt som den gamla alkoholiserade romanförfattaren och hans kompis poeten ska skriva – allt för konsten pengarna! En satir och skojseri med bokbranschen utlovas. Vi får väl se. Vill du läsa den? Vi har två ex som vi tävlar ut. Vilken bokbloggare har blurbat på omslaget?
Mejla svaret till redaktionen@breakfastbookclub senast 20 april 20.00.  Tävlingen är avslutad! Rätt svar är: Bokbloggaren Boktokig! Vinnarna meddelas i mejl.

Publicerat

Nu packar vi som bara den för bokresan

20120211-125925.jpgNär Petra och jag planerade årets bokresa sa vi: ”vi kör i slutet av april så att våren är i full gång”. I förra veckan misströstade vi faktiskt. De där rabatterna, de där äppelträden, de där dikena invid grusvägarna. Skulle allt vara snötäckt? Skulle utsikten från matsalen vara lika vit?

Nu skriver SMHI 15 grader på tisdag – och kanske kanske kommer vi att kunna sticka ut näsan ur alla de trevliga rummen på Syninge för att få sol och vårluft till läsningen.

IMG_1703

Vi sponsras med ett par böcker till våra resenärer och kartongerna står just nu i mitt vardagsrum. Ska vi tjuvkika?

Nej, det är klart att vi inte ska! Jag blurrar bilden. Det ska ju vara överraskning. Temat är Gott och blandat.

Det som är roligt med bokresan är att det bara är trevliga människor som åker med. De där som kommer upp med så bra idéer på vad vi ska göra. De som är så roliga att prata med, läsa ihop med och äta middag med. De är det. Bara det kan ju vara värt att knäcka ryggen för.

 

Publicerat

Vägen mot Bålberget

7b kopiaFlygvärdinnan räcker mig DN. På platsen 7B är det svårt att läsa utan att göra intrång på grannarnas utrymme, men hon visar mig snabbt hur jag ska vika tidningen för att den inte ska bre ut sig. På kultursidorna hittar jag ännu en hyllande text om Therése Söderlinds senaste roman. Jag tänker att det måste kännas fantastiskt att kallas Sveriges nya berättare och att jämföras med Joyce Carol Oates och Kerstin Ekman. Prestationsångestfyllt med oro för att inte leva upp till förväntningarna, men fantastiskt.

Vägen till Bålberget är en mastig roman, både till innehåll och sidantal. I de fyra delarna görs tidsnedslag i historien för att beskriva det lilla samhällets människor och relationer. 70-talet där Jacke just sagt adjö till sin döende mamma och väntar på sin fru Lillemor som nog – hoppas,  hoppas, hoppas – kommer tillbaka till honom trots att han har svårt att säga nej till andra kvinnors uppmärksamhet och kroppar. 1600-talets häxjakter där Malin på helt galna grunder döms till döden. Nu-tiden då Jackes vuxna dotter Veronica har huvudrollen. 1700-talet där Olof som vittnade häxorna i döden står i centrum. Genom alla delar följer platsen Bålberget med som rummet och tidlösa ämnen som  skuld och arv och föräldrarelationer viras i många varv.

Jag försöker se något genom fönstret. Ska vi landa snart? Jag vet inte för mobilen är nedstoppad någonstans långt borta och det var längesedan jag hade armbandsur. Söderlinds ämnen är evigt aktuella och jag vet att jag på den här flygresan har anledning att tänka på dem ännu lite till . Kanske är det därför jag mest tycker om de moderna delarna i romanen. Även om de historiska delarna är lika välskrivna, välbeskrivna och inlevelsefulla är det när Jacke och Veronica betraktar sig själva och sina relationer till varandra och andra som jag blir mest berörd. Det avlägset historiska blir aldrig lika intressant.

Högtalaren plingar till och kaptenen meddelar att det är dags att landa. Stolsryggen upp och DN tillbaka till flygvärdinnan. Jag är beredd. Jag ska snart träffa en ny människa i mitt liv. Det känns fantastiskt. Prestationsångestfyllt med oro för att inte leva upp till förväntningarna, men fantastiskt.

Vägen mot Bålberget. Therése Söderlind. Utgiven av Wahlström och Widstrand 2013.

_____
Vet du vad Therése Söderlind äter till frukost? Te med mjölk och ostmackor. Se efter själv.