Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

En osynlig

Snyggt omslag, eller hur!

I somras började jag en Stieg Trenter-omläsning. Tidstypiska brott och stockholmskildringar lockar. Samma skäl fick mig att vilja läsa den alldeles nyutgivna En osynlig. Romanen utspelar sig till att börja med i Stockholm 1928, dvs betydligt tidigare än Trenters böcker. Ett brutalt mord på en flickunge är upptakten och kommissarie Stierna blir utredare tillsammans med en lång rad kvalificerade poliser. Genom traditionellt polisarbete kommer de gärningsmannen på spåren, men han gäckar dem. Försvinner, glider dem ideligen ur händerna. Läget blir alltmer desperat.

Omväxlande låter författaren oss också kliva tjugofem år fram i tiden, strax innan preskriptionstiden för mordet går ut. Vi möter  Stierna igen, nu på ett pensionat i Visby. En journalist har sökt upp honom för ett tidningsreportage kring olästa brott. Genom det växelvisa berättandet förstår läsaren att mördaren aldrig hittades. Man var nästan säker på vem det var, men lyckades inte fånga personen. Den unge Stierna levde sitt liv med Karolina men i Visby-berättelserna framgår att de skiljdes åt. Hon lämnade honom helt enkelt och han är en ganska bruten, desillusionerad man, närmast fixerad vid det ouppklarade mordet.

När jag börjar läsa romanen får jag stundtals Trenter-känsla men jag tror jag bara luras av alla manliga poliser, av trenchcoates och hattar, av svartblanka bilar och gammaldags teknik. Berättandet är långsamt och detaljerat (och ibland lite segt). Minst lika mycket som mordet på Ingrid och jakten på mördaren får ta plats, utvecklas den psykologiska berättelsen om kommissarien och hans liv. Researchen är noggrann  och det enda i miljön (tror jag) som låter läsaren förstå att det är en bok skriven så långt senare är att författaren stannar upp vid vissa detaljer som till exempel genomgång av vilka cigarettmärken som finns hos tobakshandlaren.

Jag får kort och gott bli imponerad av en debuterande författare som levererar en välskriven bok om en tidsperiod som inte är så vanlig (ens finns?) i kriminalrepertoaren. Dessutom ro i land,  inte bara hela den historiska aspekten,  utan också att först i den allra sista meningen avslöja gåtan. Bravo.

En osynlig. Pontus Ljunghill. Utgiven av Wahlström & Widstrand 2012.

Publicerat

The fault in our stars

Från tanke till handling är vägen mycket kort när det gäller e-böcker. Jag hann knappt läsa Johanna Lindbäck ord om John Greens roman The fault in our stars förrän den var nerladdad till min iPad.

Hazels cancer gör att hon ständigt måste ha en syrgastub med sig. Men vadå, hon lever ju! Som genom ett mirakel efter den där natten för några år sedan då hon var så sjuk att alla fick säga adjö till henne. Undrens tid, jojo. Hon överlevde, är sexton år nu men går inte i skolan längre.  Mamma har slutat jobba för att kunna ta hand om Hazel. Det blir ganska ensamt att vara hemma så mycket förstås. I brist på vänner läser hon. Hennes absoluta favoritbok är An Imperial Affliction av Peter van Houten. Den boken måste vara skriven av ett geni, hävdar Hazel.

För att Hazel ska träffa några andra än sina föräldrar bestämmer de att hon en gång i veckan ska gå i en samtalsgrupp med andra cancersjuka ungdomar. Hazel går dit, men med stor skepsis. Vad kan vara mer deprimerande än att höra andra ungdomar prata om cancer. Men snart träffar hon Augustus som har ett och ett halvt ben (snygga) efter en amputation.  Det dröjer inte lång stund förrän hon lånar ut sin An Imperial Affliction till honom (och han lånar henne sin The Prince of Dawn). Frågan bränner snart till: Kan Hazel verkligen utsätta Augustus för sig själv? Hon ska ju dö, liksom! Kan hon verkligen ta på sitt ansvar att låta honom bli kär och sen låta honom bli ensam och övergiven när hon är död?

Det här är ingen sentimental berättelse. Men den är självklart sorglig därför att sjukdomen, döden och sorgen oavbrutet är närvarande. Men det är kärleken också. Och litteraturen, inte minst.  De lever sina liv allesammans, så gott det går.

Inklusive Peter van Houten…

Uppdaterat: Jag gillar romanen jättemycket! Den har en och annan svacka, men jag tycker om karaktärerna så mycket inklusive alla föräldrar. Så fint gestaltade!

The fault in our stars. John Green. Utgiven av Dutton books 2012. Jag läste e-bok-utgåvan. I en sittning!

Publicerat

Frukostintervjun: Lova Meister

Lova Meister är översättare och redaktör på Aspekt, förlaget som ger ut samtida tjeckisk litteratur plus ger oss inspirerande kunskap och tips om läsning i nyhetsbrev och blogg .

Godmorgon Lova ! Vad äter du till frukost?
Till vardags brukar det bli en tallrik yoghurt naturell med skivad frukt, en hård ostsmörgås, te (gärna flera koppar!) och ett glas juice.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Morgontidningen – där finns alltid stoff för livlig frukostkonversation!

Vad läser du just nu?
Jag har just försjunkit i Bergtagen av Thomas Mann och vänsterprasslar med I’ll Never Get Out Of This World Alive av Steve Earle.

Är det en typisk bok för dig?
Ja, jag läser mest skönlitterär prosa och blandar gärna levande och döda författare från olika språkområden.

Vad använder du som bokmärke?
Jag har förstås oftast ett Aspektbokmärke, men allt från kvitton till (rena!) näsdukar funkar om det kniper!

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Skönlitteraturen står för närvarande sorterad efter författarnationalitet (kronologiskt inom varje sektion) och facklitteraturen efter ämnesområde.

Författarnationalitetssortering, såklart! Tack Lova och ha en fin dag. Vi ser fram mot Nanobook!

_____

Foto: Anna Rex

Publicerat

Resten får du ta reda på själv

Bokcirkeln Prosa & Marmelad hälsar den här gången på hos Bonnier Carlsen . Vi diskuterar Lauren Olivers bok Resten får du tar reda på själv, en roman som likt filmen Måndag hela veckan låter huvudpersonen Samantha leva om samma dag om och om igen. Samantha och hennes tre kompisar är riktigt taskiga tjejer som ständigt plågar sina skolkompisar på Thomas Jefferson High. I synnerhet Juliet som är ”ett riktigt missfoster.” Det är Cupid day, fredagen före Alla hjärtans dag och rosor ska delas ut på skolan med hemliga och ohemliga avsändare på de medföljande meddelandena. Juliet får också en ros. Med meddelandet Kanske nästa år, men troligen inte. Roligt va? Samantha och kompisarna skrattar hånfullt.

På kvällen går tjejerna på fest och där har Juliet — missfostret Juliet! — mage att dyka upp. Ja, fan hon ber ju om att bli uppspöad eller hur? På vägen hem från festen krockar tjejerna i en brutal bilolycka. Samantha och hennes vänner dör omedelbart. Men så nästa morgon vaknar Samantha och det är fredag och Cupid day igen. Flera gånger får hon nu chansen att betrakta sitt liv en gång till.

Hos Bonnier Carlsen dricker vi te och skajpar vi med Lauren Oliver som dricker frukostkaffe i en stuga i Oregon. Hon ger skrivtips (skriv varje dag, läs mycket) och lästips (John Green, Jeffrey Eugenides) och ger ett otroligt trevligt intryck så jag skäms genast för att jag snabbläste halva hennes roman.

För jag erkänner att jag tröttnade på dag fyra. Speedläste varannan sida.  Även om det här cirkelberättandet gör att man förstår Samantha och hennes kompisars stil något mer och kanske hittar sidor hos dem att gilla blir det lite segt, tycker jag. Jag saktade dock ner farten då den sista gång fredagen skulle upplevas. Sista dagen som skulle kunna bli sentimental och gråtmild men blir inte det. (Utom på på det sättet att jag vet att boken tar slut och att det därför inte blir någon åttonde dag för Samantha. Bara det fick mig att bli rörd.) För slutet och upplösningen har oväntade drag som spiller över hela romanen och gör att jag tycker romanen i sin helhet är läsvärd.

Resten får du ta reda på själv. Lauren Oliver. Utgiven 2010, på svenska av Bonnier Carlsen 2012.

_____

Hos Lotta kan du läsa mer om Prosa & marmelad.