Sista resan

När flygplanets dörrar stängs och låses uppstår tidlösheten. Mobilen avstängd. Ingen klocka på armen. Jag är på väg mot Krakow när jag kliver in i Carsten Jensens Sista resan . Romanens Carl Rasmussen är i sin tur på väg till Grönland för att hitta tillbaka till inspirationen. Såväl till livet som till sitt måleri. Med handen på relingen tänker han på ungdomens Ærø där pappa skräddaren tyckte att Carls konstnärsvisioner var en hobbymålares orealistiska drömmar. Carl sliter sig loss och tänker måla ändå. Allt för konsten! Men ändå inte. Är den koboltblå låga som brinner för konsten egentligen Carls? När hans ungdoms kärlek dör tar en annan hustru plats invid honom. Stödjer honom i måleriet. Skapar förutsättningar för att han ska kunna vara konstnär. Hon blir navet i familjelivet i Marstal. Men det räcker inte. I denna frihet är Carl ändå ofri. Målningarna av havet, skeppen, molnen blir alltmer som främlingar.

Högtalarna sprakar till. This is your captain speaking och dimma i Tyskland där planbyte ska ske och försenad landning med fyrtiofem minuter. Tiden är på plats tick-tack-tick-tack och kommer jag att hinna?

Jo, jag hinner och snart nog stängs och låses nya flygplansdörrar och Carl Rasmussen är med mig igen i sin sista resa och sin första resa och allt däremellan. Så elegant rör sig författaren mellan tiderna och platserna. Språket är vackert och tidslöst. Den initierade kunskapen om måleriets tekniker får mig att närgånget vilja studera Rasmussens konstverk. För visst finns han på riktigt som en av Marstals män och även om Jensen fabulerar och fantiserar har historien en sann utgångspunkt.

Trots sin givna plats är målandet ändå inte det centrala i romanen. Nej, det mest intressanta är frågan om hur långt man kan och ska gå för konsten. Hur långt som helst, Carl, hur långt som helst?

Sista resan. Carsten Jensen. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2009. Min pocket gavs ut av Månpocket året därpå.

Läs om Vi, de drunknade.

Jag packar min väska för Krakow

Goda tilltugg

Några dagar i Krakow väntar. Krakow är en vacker stad och var man än vrider huvudet finns arkitektur, konst, religion och politik. Det finns några inplanerade punkter, som adventsmässa och synagoge-besök. I övrigt cafésittande, samtal och bokläsning. Fint va?

Jag reser lätt… Det betyder inget incheckat bagage och inte så många kilo att spela med. Så vad väljer jag för böcker? Jo:

Sista resan. Carsten Jensen. Pocket 180 gram.

När natten faller. Michael Cunningham. Inbunden 500 gram.

Den tunna hinnan. Ludvig Igra. Pocket 110 gram.

Dessutom finns Outsider av Torbjörn Flygt som e-bok. iPad-läsning är härligt. Går det att läsa i en iPhone? Det ska jag prova.

 

Frukostintervjun: Sara Paborn

Foto: Lars Liljendahl

Sara Paborn är författare till böckerna Tuppen och havet och Släktfeber, som är så himla bra böcker! Dessutom är Sara väldigt trevlig och medan vi längtar och väntar på fler romaner frågar vi om hennes frukostvanor.

Godmorgon Sara ! Vad äter du till frukost?
Just nu sitter jag i Portofino på den liguriska kusten och äter min favoritfrukost: en hel kanna kaffe och croissanter med Nutella.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag läser gärna poesi till frukost. Huvudet är fortfarande lite nollställt och rent efter natten och jag kan verkligen njuta av poetiska bilder.

Vad läser du just nu?
Just nu läser jag den irländska poeten Seamus Heaneys Vattenpasset. Har också börjat med Tomas Tranströmer. Jag håller själv på med en diktsamling som heter När jag var en drömmare och du var min dröm samt en roman som delvis utspelar sig i Italien.

En viktig boknördsfråga är vad du använder som bokmärke?
Till bokmärke använder jag ett litet brunt vykort i miniatyr från 1800-talet som jag fått av min pojkvän.

Tack! Ha en fin dag där nere i Italien. Vi ser fram att få läsa både poesi och prosa.

______

Sara Paborns böcker utgivna på Brombergs förlag. Om Tuppen och havet.