Margaretha Weimar – Sida 114 – Breakfast Book Club

2016/01/032016/01/01

Bloggosfären svämmar över av listor!

Vilken bok är din största läsupplevelse under året som gått?
Vilken bok var den största överraskningen 2015? Bästa ungdomsboken, sämsta kärleksromanen eller läskigaste deckaren?
Ni kan faktiskt inte ställa så svåra frågor till mig! För jag är en ”å ena sidan och å andra sidan-person” som kan vara ganska ombytlig. Vissa kallar det pragmatism, men jag vet inte jag, för andra kallar det att vända kappan efter vinden.

En fast ståndpunkt när det gäller böcker har jag dock. Man ska välja bok förutsättningslöst, för man vet aldrig vad som gömmer sig mellan pärmarna. Även om man vanligen inte roas av en genre så finns det alltid undantag. Här är bokcirklar fantastiska, någon annan väljer boken du ska läsa och du får höra lika många upplevelser av boken som det är deltagande medlemmar i bokcirkeln. Underbart!
Ett av livets stora glädjeämnen om ni frågar mig!

Under 2015 har jag sammanlagt läst 105 böcker. Då räknar jag endast de böcker som jag läst för första gången, alltså inte de jag läst om. (Jag kan nog kalla mig en benägen omläsareJ) Jag har haft många underbara läsupplevelser, ännu fler helt okej läsupplevelser, kryddat med ett par rejäla bottennapp. Jag är näst intill fjantigt nöjd över att ha lyckats läsa över 100 böcker på ett år! Allt sedan jag började föra läsdagbok har jag konstant hamnat på runt 95 böcker per år så ni förstår ju att 100 är ett magiskt tal.

Fast okej då, jag ska låta er ta del av några av mina favoriter! Klicka på titlarna nedan för att läsa recensionerna:

Hausfrau av Jill Alexander Essbaum

De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg

Hyresgästerna av Sarah Waters

Brända skuggor av Kamila Shamsie.

En bok som jag inte recenserat är Oscar Levertins vänner av Martina Montelius som jag nog, ( i alla fall i skrivande stund), utser till årets ljudbok med anledning av den fantastiska författarinläsningen. Boel, en djup troende kulturtant, (hennes religion är kultur alltså), åker på författarkryssning och släpper loss. Martina läser den burleska historien med en alldeles utsökt avmätt stämma.

Som vanligt har jag läst betydligt fler kvinnliga författare än manliga. Om detta är medvetet har jag ingen aning om, inbillar mig dock att jag står över dylikt och väljer böcker skrivna av människor. Men å andra sidan, varför var jag en av de sista som upptäckte den fantastiske finske författaren Kjell Westöö och så sent som i somras upptäckte Conny Palmkvist?

Men nu är det slut med mängdläsning för min del. Jag ska i stället ägna mig åt att läsa tjocka innehållsrika böcker! Eftersom jag så gärna ville nå över siffran 100 så har jag under slutet av året valt bort böcker över 500 sidor och ljudböcker över 15 timmar så jag har ett antal på vänt! Allra först ska jag sätta lurarna i öronen och lyssna till ljudboksutgåvan av Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr på drygt 20 timmar.

Gott nytt läsår!

2015/12/202015/12/19

Frukostintervjun: John Ajvide Lindqvist

En skräckförfattares morgonvanor? Aningen annorlunda, dock mycket inspirerande.

God morgon John! Vad äter du till frukost?
Jag äter sällan frukost. Dricker dock kaffe. Sedan Celsius. Mycket går ut på att alls piggna till.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag läser ofta tidningen på morgonen, frukost eller inte. Sedan Bloody Disgusting på nätet, till Celsiusen. Skräcknyheter.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Jag och min hustru ska snart resa utomlands och sitta och jobba några veckor. Då brukar vi läsa högt ur Ovidius ”Metamorfoser” innan vi går till våra respektive skriverier.

Vad läser du just nu?
Högt med min hustru ”Allt jag inte minns” av Jonas Hassen Khemiri, samt ”Mimesis” av Erik Auerbach. På egen hand ”The Scarlet Gospels” av Clive Barker samt ”Massa och Makt” av Elias Canetti. Ofta är det dels en roman, dels en faktabok parallellt. Just nu tar vi oss också igenom ”Låt den rätte komma in” på spanska, på grund av ovan nämnda resa.

Vad använder du som bokmärke?
Viker in skyddsomslaget. Om sådant inte finns, vad jag har hands. Servett eller remsa ur tidning.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Dels efter ämne och inom ämnena i bokstavsordning.

Tack för intervjun John, naturligtvis blev jag nyfiken på Bloody Disgusting. Hittade en intressant artikel om mord på jultomtar som jag varmt rekommenderar!

2015/12/152015/12/14

Miniatyrmakaren av Jessie Burton

Amsterdam hösten 1686, hamnen är fylld av fullriggade handelsskepp och hamnmagasinen är fulla av varor. Staden har blivit rik och mäktig på sin sjöfart, men livet för stadens fattiga är hårt och för de rika präglat av inskränkta regler. Hit kommer den 18-åriga Petronella Brandt som någon månad tidigare gifts bort med den dubbelt så gamle och mycket förmögne sjöhandelsmannen Johannes Brandt. Med några få tillhörigheter och en papegoja! anländer hon till Johannes hus för att påbörja sitt liv som hans hustru. Till hennes bestörtning är Johannes inte där för att välkomna henne, (de har ännu inte sovit tillsammans), utan hon tas emot av hans syster Marin och de två tjänarna Otto och Cornelia.

Marin är en kylig kvinna, full av motsägelser, oro och kontrollbehov. Huset med dess råkalla fukt och mörka vrår är skrämmande och när Johannes återvänder från sin resa tycks han inte speciellt intresserad av sin unga hustru. Inte förrän den dag då han kommer hem med en bröllopsgåva i form av ett dyrbart dockskåp, en exakt kopia av deras hus. Petronella sörjer, hon ser dockskåpet som en gåva till ett barn, inte till en hustru. Hon beslutar sig dock för att börja inreda skåpet och kommer i kontakt med miniatyrmakaren vars gåtfulla meddelanden och utsökta föremål har en skrämmande förmåga att förutse händelser i det Brandska hushållet.

Styrkan i Miniatyrmakaren är språket och miljöbeskrivningarna. Jag kan se myllret och mångfalden av människor hasta längs kanalerna med dess smutsbruna vatten. Jag kan känna den råkalla fukten och när det vattnas i Petronella mun vid besöken hos sockerbagaren, vattnas det i min med. (Varför heter det konditor numera egentligen? Sockerbagare är så mycket finare!)

Omslaget till Miniatyrmakaren är jättefint, jag tror att detta kan fälla avgörandet för den som velar vid val av julklappsbok. Men det är ett bra val, Miniatyrmakaren är bok som jag tror passar väldigt många, en historisk roman, men också en bladvändare. Hjältinnan Petronella är en sympatisk bekantskap som visar styrka i sin omöjliga situation. Fast någonting gnager, kanske är gestaltningarna aningen grunda? Men jag tror att brittiska Jessie Burton har tid på sig att rätta till det, för jag är ganska säker på att det kommer en fortsättning på Miniatyrmakaren.

Utgiven av Modernista 2015. Översatt av Leif Janzon & Charlotte Hjukström. Det vackra omslaget är skapat av Catrin Welz-Stein.

2015/12/092017/09/10

Biblioteksspaning -Stjärnhimlen på Malmö Stadsbiblioteks barnavdelning

När jag var liten, närmare bestämt på 60-talet, tog min mamma med mig till bibliotekets sagostund. En tant samlade ihop oss barn, sa att hon var bibliotikaren och att hon skulle ta med oss till ett hemligt rum. (Ja, jag trodde det hette bibliotikarie fram till en rättskrivning i sexan där jag fick skämmas eftersom jag inte kunde stava till mitt drömyrke.)

Bibliotekarien gick med oss i släptåg till en väggfast bokhylla och anförtrodde oss att där bakom bodde ett troll. Om detta troll var på gott humör skulle vi bli insläppta i sagosalen, annars inte. Hon knackade på hyllan och vi hade tur, den gled upp! Jag minns att jag satt på en stol och lyssnade till Kattresan och Jag kan köra alla bilar, (jag tror i alla fall att det var just de två böckerna). När det var färdigläst blev vi uppmanade att titta upp i taket, bibliotekarien dämpade belysningen och stjärnhimlen tändes. Ovanför oss glittrade vintergatans alla stjärnor och jag var fullkomligt bedårad.

Några år senare när jag var 11 år, (och ganska störig), lyckades jag ta mig en titt på det hemliga rummet och upptäckte att de glittrande stjärnorna egentligen bara var små lampor som bildade de olika stjärntecknen. Fast det får vara hur som helst, jag var på många sagostunder, lyssnade till många böcker och såg stjärnhimlen tändas gång på gång och jag älskade det! När jag var för stor för stjärnhimlen och sagoböcker fortsatte jag att komma till biblioteket för att låna och sluka. Jag minns att jag var så ivrig att börja läsa att jag sprang delar av vägen hem med min tunga bokkasse slående mot benet.

Sagostunderna med stjärnhimlen på biblioteket är ett av mina mest omhuldade barndomsminnen. Jag flyttade från Malmö för många år sedan och det är förmodligen omkring 30 år sedan jag sist var på Malmö stadsbibliotek. De vackra slottsliknande byggnaden finns kvar, men jag tror inte att den hemliga sagosalen med stjärnhimlen har överlevt. Fast det gör ingenting, stjärnhimlen kommer alltid att skimra för min inre syn.