Margaretha Weimar – Sida 120 – Breakfast Book Club

2015/01/082015/01/06

Twist av Klas Östergren

Som murgröna på en husvägg slingrar sig berättelsen fram utan att en enda gång tappa fokus. Bokens berättare, en manlig skribent runt de 50 inte helt olik Östergren själv, berättar om kvinnan vars mysterium har präglat väsentliga delar av hans liv. Amis eller Ann-Maries gåta leder oss in i en berättelse om bedragare, maffiamedlemmar och hänsynslösa affärsmän från 60-talet fram till våra dagar.

Romanen skildrar ett till synes slumpartat skeende innehållande alla möjliga lösa trådar om båtar och fiske, ett teatersällskap, släktforskning, gamla vänner, spioner och inte minst män utan samvete. Störst intryck på mig gör ”The Lubricator, Smörjaren” en man med uppenbar våldspotential som kände Ami och som företräder ”det klassiska öst”. Smörjaren som kan dricka obegränsat med alkohol utan att bli påverkad eller tagen för rattfylleri och visar sig vara obehagligt skicklig på att oskadliggöra kamphundar. Allt skildras i den sparsmakat ordexakta stil som är Östergrens alldeles egna.

Det talas ofta om en boks första mening, mer sällan om dess sista. Jag minns inte den första meningen i Twist, den sista kommer jag däremot att minnas länge, den är så sällsamt perfekt. För de lösa trådarna binds samman till en smart ”twist” och sakernas tillstånd får sin förklaring, det till synes slumpartade skeendet var inte slumpartat alls. Fast en sak undrar jag över, researchern/släktforskaren som berättaren möter på ett café i Norrköping, är det en slump att hon är aningen lik Lisbet Salander?

Twist är utgiven av Natur&Kultur 2014, jag lyssnade på boken via Storytel, uppläsare är Reine Brynolfsson.

2015/01/042015/01/05

Läsutmaning inför 2015 – att läsa om och reflektera.

När jag funderar över min läsning år 2014 är jag fantastiskt nöjd! Jag har hunnit läsa 97 böcker och mitt mål att försöka läsa böcker från andra delar av världen än Storbritannien och USA, har jag också lyckats hyggligt med. Läsupplevelserna har varit många, starka och skilda.

Men det finns en baksida med att boksluka en masse. För inte så många år sedan alls brukade jag läsa om böcker. Hade jag inte läst en favoritbok på länge, läste jag om i alla fall delar av den. Jag hade favoritstycken utmarkerade i mina favoritböcker som jag läste om och om igen, oftast på kvällen då jag skulle sova eller på natten då jag inte kunde sova. Det kunde röra sig om roliga episoder, välskrivna texter med många oneliners eller romantiska partier som kändes trösterika då jag kände mig nedstämd. Jag brukade också ta mig mer tid att reflektera över boken jag läst, låta texten sjunka in i mitt medvetande på ett helt annat sätt än nu då jag i princip alltid parallell-läser 3-4 böcker samtidigt som jag har en ny på gång.

Förstå mig rätt, det är jättekul att läsa massor av olika slags böcker och det är jättekul att ha hunnit läsa hela 97 stycken under ett enda år, men som Bruce Springsteen sjunger:

With every wish there comes a curse

Tror att jag ska försöka reflektera mer under året som kommer och de nätter då sömnen inte vill komma ska jag läsa om en gammal favorit. Som tex. en Lotta-bok av Merri Vik, Marians Keys Vattenmelonen eller Rädd att flyga av Erica Jong som alla under olika perioder av mitt liv fått mig att skratta och må bättre.
Och faktiskt, ibland räcker det med att vila ögonen på omslaget till en kär gammal vän för att allt ska kännas bättre och skuggan av ett småleende ska sprida sig över mitt ansikte.

2014/12/282014/12/26

Stöld av babian av Anna Karolina,

13058160_O_1[1]

Jag är petig avseende kriminalromaner i polismiljö, det måste finnas ett visst mått av realism i polisarbetet för att jag ta till mig historien. I denna snygga debutroman behöver jag inte sukta, poliserna bär skyddsväst, samlas för ”utsättningar”, vid insatser har man ”brytpunkter”. Västerortspolisen i Solna ligger på rätt adress och hjältinnan jobbar i polisbil. Efter dessa detaljer har jag inga problem med att sluka boken som ibland liknar ett manus till en filmthriller.

Vi rör oss i huvudet på tre personer Amanda, Adnan och Magnus. Den unga polisen Amanda Pallers själ går i gråton, på ytan är hon en skicklig och rättrådig polis, ingen anar att hon är ute efter hämnd och hon är beredd att gå långt för att uppnå det hon föresatt sig. Både Magnus och Adnan har sina givna roller i den plan som Amanda utformat. Magnus Blomberg, polisbefäl med sociopatiska drag är kallhamrat hänsynslös, medan Adnan Nasimi, nyss frigiven efter att ha avtjänat straff för narkotikabrott utvecklas till att bli bokens mest intressanta karaktär.

Titeln då? En nioårig babianflicka vid namn Julia stjäls från Kolmårdens djurpark och när Amanda läser om stölden kommer hon att tänka på något hon hört berättas…

Jag blev helt uppslukad av boken och hela tredje adventshelgen försvann medan jag läste. Upplösningen är både annorlunda och oförutsägbar och när man som jag har en viss lokalkännedom blir den rent av lysande. Spännande underhållning i bokform när den är som bäst. Fast Stöld av babian har mer djup än så – syftet med stölden av den lilla apan Julia snurrar fortfarande i min hjärna, så gör även tonårsgrabbens Samirs öde.

Stöld av babian är utgiven av Norstedts 2014.

2014/12/252014/12/21

Elefantens sinne av Marco Missiroli.

Skärmavbild-2014-04-19-kl_-16_05_29-98x153

En flicka cyklar på prästens katt och katten dör. Episoden är avhängig att det många år senare kommer en ny portvakt till ett bostadshus i Milano. En man som tidigare i livet verkat som präst. En man vid namn Pietro som tycks ha tappat tron på sin gud.

Med varsamma händer väver portvakten Pietro ett nät av omtanke kring de boende i huset. Poppi, advokaten med den stora sorgen, Luca den plågade unge läkaren och hans lilla dotter Sara, den förvuxne pojken Fernando och hans mor Viola. Det myllrar av skeenden, karaktärer och symbolik i denna italienska roman. Den spänner över de stora moraliska frågorna, dödshjälp, otrohet och människans livslott. Pietro tar hand om människorna i sitt hus och färdas runt Milano på sin bianchi, (cykel), och vi följer honom på slingriga till synes helt planlösa irrvägar.

Texten kräver stor uppmärksamhet, ibland blir den för ambitiös för sitt syfte, i alla fall för denna svenska som inte är bekant med katolicismen i det moderna Italien. Jag misstänker att jag av min okunskap missar väsentligheter. Eller är det så att jag att jag missar grundtemat eftersom jag inte förstår slutet?
Jag föreslår att ni läser och återkommer till mig om hur ni tolkar Pietros handlingar och romanens slut. Persongalleriet är förtjusande och vem var egentligen den där flickan som körde ihjäl katten? Det finns mycket att fundera över i denna roman.

Utgiven av Contempo 2014 och översatt från italienskan av Maria Tell.