Frukostintervjun – Sofia Ejheden, förläggare på nya bokförlaget Lavender Lit.

Sofia_Ejheden_3God morgon Sofia! Kan du kort presentera dig själv och Lavender Lit?
Lavender Lit är ett alldeles nytt förlag, vars första titlar (Presidentens hatt och Kanske är det allt du behöver veta) kom ut nu i oktober. Det är ett förlag som fokuserar på romaner och crossoverböcker (böcker som skrivits för unga men som passar vuxna lika bra). Tanken med utgivningen är att den ska innehålla böcker som stannar kvar hos läsarna länge. Som bosätter sig i deras hjärtan helt enkelt. Jag jobbar som förläggare på Lavender Lit, som för övrigt är ett systerförlag till Kalla Kulor Förlag.

Till vår bokfrukost i november ska vi läsa just Presidentens hatt. Men nu över till väsentligheterna. Vad äter du till frukost?
Åh, jag älskar frukost! Äggröra, bacon, rostat bröd med smör och ost … Jag skulle kunna äta frukostmat till alla dagens mål! Därför är det väldigt märkligt att min standardfrukost består av två kokta ägg. Varje dag, mer eller mindre året runt.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag önskar att jag var en person som tog mig tid att läsa tidningen varje morgon. Tyvärr blir det sällan så. Vid sidan av böcker har jag en stor passion för teveserier och jag följer fler än vad jag egentligen hinner med. Men jag gillar att börja morgonen på det sättet – lugnt och stilla i soffan med Netflix igång, ätande mina två kokta ägg.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
En riktigt bra morgonroman är den där boken som gjorde att man var vaken på tok för länge kvällen innan, och som man bara vill fortsätta läsa, läsa och läsa tills den är slut (och då vill man sörja att den inte varade längre).

Vad läser du just nu?
Jag är med i två bokcirklar och där läser vi just nu Sarah Dessens Someone like you respektive Jessica Parks Flat-out love. Vid sidan om dem läser jag också Patrik Lundbergs Onanisterna.

Parallelläsare alltså, som så många av oss boknördar. Vad använder du som bokmärke?
Jag har hur många vackra bokmärken som helst, bland annat ett par handmålade, vikta bokmärken som hålls fast med en magnet. Sorgligt nog använder jag dem aldrig, i stället brukar det bli små avrivna hörn av kuvert, reklamblad eller något annat skräp som råkar finnas inom räckhåll.

Bokmärken finns aldrig till hands när man som bäst behöver dem. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Jag har en bokhylla i min lägenhet – en! Mina böcker växer därför på höjden från bord och golv. För ett tag sen hängde jag upp ett gäng novellixer på väggen, så man skulle kunna säga att böckerna nu växer på väggarna också. Jag sorterar mina böcker efter förlag, samt i största möjliga mån efter höjd.

Hmmm, efter förlag och höjd, nu fick jag inspiration för ett nytt sorteringssätt bland mina böcker. Tack Sofia, både för intervjun och boksorterings-tipset.

Dikten ”Urgamla Urban” av Lennart Hellsing.

images[1]Han har skrivit om Selma Selleri, Peter Palsternack och Gabriel Gräslök. Men han har också skrivit om Urban.

Urgamla Urban
vandrar i turban
nej, inte turban det heter turban.
Urgamla Urban,
en urban muselman från Durban.
Nej, från Durban, sa Urban.

 

Fick ni till det?

På något sätt så känns det väldigt aktuellt att skriva om selleri, gräslök, palsternackor och muselmaner. Men så är ju också Lennart Hellsings texter moderna klassiker. Jag kan ännu minnas när min fröken på lågstadiet la sina fingrar på  orgeltangenterna och sjöng:

Duddeldi, duddeldi
här kommer Selma Selleri

Eller:

Krakel Spektakel, kusin Vitamin
hängde och slängde i en gardin

Eller:

Trimmel tramm, trimmel tram
här tittar Gabriel Gräslök fram

Orgeln brölade och vi sjöng förmodligen väldigt falskt. Jag vet att vi före vi sjöng det mer lätta materialet av Hellsing sjöng en psalm eller två, men de texterna har helt fallit mig ur minnet.

Jag hoppas att ingen tar illa upp för att jag skriver ordet muselman. Jag vet att man kanske inte använder benämningen längre men för mig är ordet positivt.  Jag lärde mig av versen var Durban låg och jag kan den fortfarande utantill. Tror jag…för ett par år sedan hävdade jag att Lennart Hellsing hade skrivit ” Bagar Bengtson är nu död, han har bränt sig på ett bröd, här ligger han begraven i en limpa”. När jag kollade upp saken förstod jag att jag skapat en travesti. Men en rätt kul sådan om jag får säga det själv.

Det finns ett Lennart Hellsing-sällskap som du kan läsa mer om här. 

Norrut åker man för att dö av Ida Linde.

Vi åker rakt in i mörkret och när jag kommer till sista stycket i första kapitlet upptäcker jag att jag håller andan.

När domaren frågade Ben om varför han dödat så många oskyldiga människor satt han tyst. Domaren fick upprepa frågan. Ben lutade sig fram mot mikrofonen men sa det ändå mest för sig själv:
– Kanske finns det ondska i världen trots allt.

Det finns inte ett enda överflödigt ord . Ida Lindes språk är poetiskt vackert med sparsmakad exakthet. Hon är nära sina karaktärer, berättar lågmält och kärleksfullt om människorna vars livs samspelar med händelserna i romanens upptakt. I elva kapitel berättas om elva människoöden, människor som alla funderar över de snåriga stigar de kommit att vandra. Mitt hjärta snörs ihop, jag får en klump i halsen när jag läser om Simon. Jag gläds åt att Karim och Lávra i alla fall har varandra. Dessa människoöden jag möter i ett enda kort kapitel går mig djupt till sinnes.

Boken har kallats en norrländsk western, jag har hört den liknas vid Oliver Stones film Natural Born Killers och ja, det stämmer. Men i mitt huvud hör jag Monica Törnells hesa stämma sjunga sången Vintersaga med text av Ted Ström.

Det är då som det stora vemodet rullar in och från havet blåser en isande gråkall vind

Om ni frågar mig så tror jag på en Augustpris-nominering för  Norrut åker man för att dö utgiven av Norstedts 2014.

Frukostintervjun – Mattias Leivinger

Mattias LeivingerFantasy och psykologi bildar stommen i Mattias Leivingers mångfacetterade roman Freudland.  Läs recensionen här.  Vi är naturligtvis nyfikna på Mattias frukostvanor.

God morgon Mattias! Vad äter du till frukost?

En rejäl mugg med kaffe är alltid utgångspunkten, resten varierar. En skål med yoghurt och musli och en macka med ägg är standard. Jag lagar frukost till min son vissa morgnar och han äter detsamma som jag, minus kaffet.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?

Det är morgontidning som gäller. När jag var yngre började jag med slutet: tevetablån, serierna och kulturen. Numera är det hårda nyheter och ledarsticken som kommer först. Betyder det att jag börjar bli vuxen på riktigt? Freud skulle säga att realitetsprincipen har vunnit över lustprincipen, men det låter ju lite trist.

Förutom fantasyhjälte är Freud även psykoanalytiker, hade nästan glömt det. En bra morgonroman, vad kan det vara?

Före kaffet, något med extremt korta meningar och gärna med illustrationer i flerfärg. Efter kaffet kan det nog vara lite vadsom. Kanske något lite klurigt som lyfter tankar och humör – något Backmanskt eller kanske Paasilinna?

Förstår precis det där med före och efter kaffet. Vad läser du just nu?

Tore Renbergs ”Vi ses imorgon”. Han är Knausgårds kompis och de spelar tydligen i band tillsammans. Jag är trummis och vill också spela i band! En vacker dag så …

Vad använder du som bokmärke?

Visitkort! Framför allt mina egna. Mycket bra format och vilar trevligt i nypan. Tappar jag bort ett har jag en drös kvar.

Vilket bra tips,  jag har massor av ”utgångna” visitkort. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?

Inte alls, men det borde jag göra. Jag och min hustru har pratat om det – i flera år. Vi har en indelning mellan fack – och skönlitteratur där det ena lägret ständigt gör små inskott i det andra. Där finns något att jobba vidare på. Snart.

Tack Mattias för intervjun och lycka till med din nya roman.

Fotot på Mattias är taget av P.O. Bejsjö.