Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Alla måste söderut av Marie Lundström

Älskade det drastiska och humoristiska i Marie Lundströms debut, Sanningens kalas. Alla måste Söderut är mer lågmäld men jag är lika entusiastisk. Hennes vindlande språk med undertoner av ironi och humor bär hennes egna speciella ton. Det handlar om Eva som lämnade Piteå för Stockholm som väldigt ung, under 20 års tid har hennes pappa och hans lantställe i Norrbotten varit hennes fasta punkt. När han hastigt avlider tappar hon fotfästet och omsluts av en djup sorg.  

Eva saknar nära familj men hennes sambo Larsa har både barn och en exfru. Eva är kantig och Larsa omhändertagande, fd frun är en dramaqueen av tyvärr ofta skådat slag. Jag njuter av den elaka skildringen av just henne, inte minst då hon bjuder in sig själv till Evas pappas hus som om det vore något helt självklart. Rolig, men också en aningen tragisk figur är Evas pappas bror som hon nu delar lantställe. En man som tenderar att ta vidlyftiga ekonomiska beslut angående lantstället och tar för givet att Eva ska vara med och betala.

Det handlar om tillhörighet och djup saknad efter en älskad förälder. Eva är skör något som hon inte visar utåt och människor kräver en massa av henne som hon inte kan ge. Det är en djup allvarlig roman men inte alls tung att läsa. Det subtila humor som genomsyrar texten gör läsningen rentav lustfylld och kanske även fnissfylld om det nu finns ett sådant ord.

Jag lyssnade på Marie Lundströms egen inläsning som är väldigt fin. Tror det gav en extra dimension till min läsning.

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2023.

Publicerat

All my puny sorrows av Miriam Toewes

Kanadensiska Miriam Toews romaner Ensamma strider och kvinnor som pratar har nyligen översatts och getts ut på svenska, kommer absolut att läsa eftersom jag älskade hennes All my puny sorrows som jag läste för ett par år sedan. Hoppas att även den översätts för det är en annorlunda och väldigt gripande roman.

Yolandi orkar inte längre. Hon lyfter telefonluren med avsikt att boka tid åt sin syster på en självmordsklinik i Schweiz.  All my puny sorrows är en roman om självmord men också om okuvlig livsvilja. Motsägelsefullt men genialt. Elfrieda, en firad världsberömd pianist, vill bara dö. Hon har det mesta här i livet utom livsvilja. Hennes psykiska smärta är så bottenlös att hon inte står ut med att leva. Hon tigger och ber Yolandi om att hjälpa henne dö. Systrarnas mor Lottie däremot, vars liv har varit kantat av svårigheter och sorg, har alltid tuffat på utan att låta sig falla.

Miriam Toewes har skrivit en inkännande, intelligent och mångbottnad roman om kanadensiska Yolandi och hennes stora familj. En familj med rötter i sträng religiositet men också med svart drastisk humor och överlevnadsstrategier eftersom det finns en ”självmordsgen” i släkten. Medlemmarna har alla praktisk erfarenhet av död genom självmord. Omtänksamhet och kärlek visas genom enkla gester. När fadern i en av familjerna tog livet av sig, (genom att lägga på tågrälsen och låta sig bli överkörd), kom en av mostrarna över med ett dussin bomullstrosor till kvinnorna. ”Ni ska inte behöva tänka på vardagliga saker som tvätt” sa mostern. Jag älskade denna enkla, men hjärtevärmande omtanke. Tänker att det finns mycket livsvisdom om vårt förhållande till döden i boken.

Jag blir kompis med Yolandi, jag tycker om hennes drastiska humor, hennes förmåga leva med svårigheter och ändå se humorn i vardagen. Hennes liv som singelmamma i Toronto, där hon bor tillsammans med tonåringar och mor är jättefint skildrat. My puny sorrows är trots allt inte enbart en bok om självmord.

All my puny sorrows finns på Storytel och de nyligen översatta romanerna på Ramus förlag.

Publicerat

Mullvaden av Anna Karolina

Vilken berättare hon är, Anna Karolina! I den fjärde boken i serien om polisen Amanda Paller brinner den komplicerade kärleken mellan den kriminelle Adnan och Amanda lika intensivt som förut. När Amanda blir infiltratör i syfte att avslöja ledaren för en knarkorganisation är Adnan inte sen att spåra upp henne. Det är mörkt, smart och gastkramande.  En filmisk kriminalroman utan en död minut. 

Kvinnorna i Anna Karolinas romaner är aldrig lättälskade. Obekväma, impulsiva och intelligenta. De skaver minst sagt; lär ha fått mången läsare att inombords kvida i bön om att de ska besinna sig. Å andra sidan är de uppfriskande och kompetenta trots alla motstridiga känslor de väcker. Jag behöver väl inte påpeka att jag motvilligt gillar dem, de förtvivlar liksom aldrig utan kör på och jag är ytterst svag för handlingskraft. 

Utgiven på bokfabriken 2022, finns på Storytel och kommer snart i pocket.

Publicerat

Herr Arnes penningar

th[7]

Det är 1500-tal i Sverige och under den kallaste vinternatten i mannaminne rånmördas den förmögne prästen Herr Arne och därtill hela hans hushåll. För att dölja brottet anlägger mördarna en brand innan de flyr. Grannarna upptäcker dock elden i tid och hinner släcka. Bland de döda kropparna finner de pigan Elsalill vid liv, hon har undkommit banemännen som i sin hast inte upptäckt henne. Mördarnas spår i snön leder till en vak i den frusna Vänern och det antas att de under sin flykt gått under isen.

Fiskarmånglaren Torarin som har vägarna förbi gården förbarmar sig över den förtvivlade Elsalill och tar med henne till sin mors hus i Marstrand. Kölden är bitande även här, båtarna ligger fastfrusna i isen med sina besättningar som har ”dödtråkigt”. (Jag älskar att Selma redan omkring förra sekelskiftet använder ordet ”dödtråkigt” förvisso utan ett s efter död, men ändå.) Elsalills fasor är inte över, efter några dagar på den nya orten uppenbarar sig hennes mördade fostersysters vålnad med en varning om att Elsalill är i fara, att kanske mördarna inte gått under isen utan finns i Marstrand!

Selmas Lagerlöfs klassiska roman gavs ut 1903 och har ibland fått epitetet detektivroman. Inte helt fel, men enligt mig är det framförallt en skräckroman och en hejdundrandes skickligt utformad sådan! Inte ett onödigt ord, driv obehag och spänning! Vad hon kunde skriva Selma, så fick hon också Nobelpriset 1909 och blev som första kvinna invald i svenska akademin 1914.

Som sagt, underskatta aldrig en klassiker!