Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Ormens år av Ulrika Ewerman

Sommaren 1956 flyttar Judith med sina föräldrar till en liten ort i Härjedalen. Familjen har hittills fört ett kringflackande liv på grund av faderns ständiga jakt på arbete, nu kan de äntligen rota sig. Föräldrarnas äktenskap är olyckligt, Judith är frukten av en enda kärleksnatt, själva orsaken till att de överhuvudtaget gifte sig. Hon har varit ett ensamt barn men nu får hon kompisar, i grannhuset bor tvillingarna Valter och Vera. De tre barnen knyter an till varandra och en komplicerad vänskap utvecklas. En vänskap som avslutas abrupt många år senare utan att Judith förstår varför.

Ormens år är en mörk uppväxtskildring, läsare som gillar feelbad-romaner får sitt lystmäte. Texten är sparsmakad men döljer en avgrund. Ingenting är uttalat och läsaren delar Judiths okunskap om sakernas egentliga tillstånd. Jag förvånas över hur starkt texten ger mig en ”ont i magen känsla” trots den tydliga Biskop Arnö inspirationen att lämna tolkningsföreträde till läsaren. Mycket snyggt gjort. Jag tror dock att romanen dragit fördel av en fördjupad text, mer komplexitet. Det sparsmakade fungerar men ger inget mervärde.

Utgiven på Bookmark Förlag 2022.

Publicerat

Löftet av Damon Galgut

Den sydafrikanske författaren Damon Galguts Bookerpris-belönade roman Löftet infriade med råge mina högt ställda förväntningar. Han är i Sverige denna vecka och jag hoppas få lyssna till honom på bokmässan i Göteborg. Löftet tar avstamp 1986 när de tre syskonen Swats, Amor, Anton och Astrid reser hem till familjens farm för att begrava sin mor. På dödsbädden avkrävde modern sin make ett löfte, familjens trogna svarta tjänare Salome skulle få sitt lilla sjabbiga hus med tillhörande markplätt som gåva. Fadern infriat inte löftet, något som Amor familjens yngsta dotter aldrig glömmer.

Romanen löper över 30 år och syskonen Swats liv går hand i hand med förändringarna i Sydafrika när apartheid avskaffas.  Det är en annorlunda roman med stillsam och lågmäld läsning, att Galgut är dramatiker anas, inte minst då han låter många scener utspelas vid begravningar på familjen Swats farm. Sydafrikas tragiska historia och familjens oförmåga att släppa sin identitet som vit välbeställd farmarfamilj är väldigt skickligt skildrat.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2022, översättning av Niclas Hval. 

Publicerat

Blodland av Kim Faber & Janni Pedersen 

Spänningsgenren har under senare år fått sig ett välbehövligt lyft, vilket innebär att den en gång så totalt dominerande polisromanen kommit mer i bakgrunden. Själv gillar jag  polisromaner, det råa, omysiga och ”feelbad”-känslan de ger även om det lite för ofta handlar om en manlig kommissarie med väldigt mycket outrett inom sig.  Jag är således ganska kräsen. I Blodland får jag dock mitt lystmäte, klassiskt mörk, samtida med driv, spänning och genuint danska miljöer.

Poliskommissarie Martin Juncker återvänder till arbetet efter en canceroperation, han är långt ifrån återställd men det enda som kan lindra dödsångesten är arbete. Hans kollega Signe Kristiansson är tillbaka på avdelningen efter att ha varit utlånad, hon har också demoner att tampas med, ett år tidigare blev hon våldtagen av en kollega men har varken anmält eller berättat om övergreppet. Nu är hon åter arbetskamrat med förövaren, när ett antal kvinnomord inträffar ställs saken på sin spets. 

Blodland är den tredje boken i Martin Juncker-serien, gick utmärkt att läsa fristående. Fin översättning av Svante Skoglund, utgiven på Modernista 2022.  

Ps: Gillar det inledande citatet av Winston Churchill ” Om du vandrar genom helvetet, fortsätt bara gå.” Kanske säger det mer om mig än om romanen.    

 

Publicerat

Skilsmässan av Moa Herngren

Bea är helt utom sig, Niklas hennes man sedan många år vill skiljas. Hon förstår inte, de har det ju bra med sina fina tvillingdöttrar och den nära kontakten med Niklas familj där Bea har sin självklara roll. Bea är ömsom förtvivlad, ömsom ursinnig och förtrytsam. Hon som styr, organiserar och håller ihop familjen kastas bara åt sidan utan att ha något att säga till om. Första delen av Skilsmässan skildras helt ur Beas perspektiv, först senare i boken berättas Niklas historia som är en helt annan.   

Intelligent och insiktsfullt skildras familjedynamik och relationer. Hur långt ifrån varandra det synbart perfekta paret Bea och Niklas egentligen står. Bea lever i sin bekväma bubbla utan att någonsin höja blicken. Niklas har aldrig utmanat henne eller talat klarspråk om vare sig relationen eller deras ekonomi.

Jag hade helt missat Herngrens författarskap tills förra året då jag läste Svärmodern som jag också tyckte mycket om. Är framför allt väldigt förtjust i kvinnoporträtten som är både mångfacetterade och skoningslösa. Det mångbottnade gör dem till lysande bokcirkelböcker. Skilsmässan är nominerad till årets bok och det skulle vara väldigt roligt om den vann. 

Utgiven på Norstedts 2022.