En varm berättelse om den livslånga vänskapen mellan två 80-åriga kvinnor, författaren Agnes och hemmafrun Polly. Vi träffar dem år 2000, då bådas liv är i gungning. Agnes har genomgått en cancersjukdom och har för första gången i sitt liv drabbats av skrivkramp. Till råga på allt kontaktas hon frekvent av en bokförlagskvinna från New York som inte ger upp hoppet om att Agnes ska skriva sina memoarer. Pollys make har åldrats snabbt och obönhörligt och Polly är inte längre bara den stödjande makan till en ganska självupptagen man, utan också hans vårdare. Agnes har alltid ansett att Polly är mycket mer begåvad än sin make, kanske håller Polly med, men hon gör det som förväntas av henne. Genom återblickar får läsaren följa de båda kvinnorna genom livet och blir varse vad som präglat dem till de insiktsfulla kvinnor de är.
Jag tyckte väldigt mycket om Vänskapens udde, inte minst för att den här typen av stillsamt berättande blivit mer och mer sällsynt. Trots den rofyllda läsningen innehåller romanen både mörker, dramatik och överraskningar. Och så handlar det förstås om böcker och författande vilket är helt oemotståndligt för en sådan som jag. Jag läste de 589 sidorna långsamt och njöt i fulla drag!
Utgiven på Brombergs 2023. Översatt av Andreas Vesterlund.
