Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Miss Austen av Gill Hornby

En underbar roman om Jane Austens syster Cassandra som kom att överleva Jane med många år. Stilla och eftertänksamt om åldrande och kvinnors lott i livet för 200 år sedan; därtill är boken en av de vackraste jag någonsin ägt. De två systrarna Austen som båda förblev ogifta bodde tillsammans hela livet och deras nära systerskap sägs ligga till grund för skildringen av Elizabeths och Janes djupa samhörighet i Stolthet och Fördom. Skriven i väldigt Austensk stil, ingen fanfiction även om jag är ganska förtjust i sådan ibland.

Cassandra är kanske mest ihågkommen för att ha sorterat bort många av de mer personliga breven ur Janes kvarlåtenskap och på så sätt berövat eftervärlden viktiga pusselbitar till Janes liv. Vi kan bara drömma om de hemligheter som breven innehöll, men Jane var en privat person och Cassandra ville inte att det systern skrivit i förtroende till släkt och vänner skulle spridas genom publicering, så vem kan egentligen klandra Cassandra? I Miss Austen får vi ta del av hur Cassandra skrider till verket, när systrarnas kära väninna Eliza dör vet Cassandra att brev finns och att giriga manspersoner i Elizas släkt skulle älska att lägga vantarna på breven. Cassandra reser oannonserad till prästgården i Kinterbury för att leta reda på korrespondensen och rädda vad som räddas kan.

Cassandras historia är en annan än Janes. Hon var förlovad men hennes stora kärlek dog under en resa utomlands. Hon förblev en ogift prästdotter som låg bröderna till last, hon måste försörjas. Genom breven kommer Cassandra att rekapitulera sitt liv och minnas allt som var. I prästgården finns också den ogifta Isabella, dotter till Eliza. Sakta börjar den äldre Cassandra och den inte helt unga Isabella knyta an och bli vänner. Som alltid i en Austenroman finns mycket dolt under ytan.

Utgiven på Century 2020. Finns (ännu) inte på svenska.

Publicerat

Hummerns sköld av Caroline Albertine Minor

Stark litterär text där tre syskon Sidsel, Niels och Ea är kärnan. Utspelas i Köpenhamn och norra Kalifornien och förgrenar sig i flera olika riktningar likt våra dagas familjekonstellationer tenderar att göra.  Vid något tillfälle hörde jag Minors svenska förläggare säga att hon är den bästa unga författaren i Norden just nu, inte för att jag är någon litterär expert, men jag både fångas och fascineras av hennes formuleringskonst. Poetiskt, suggestivt men ändå klarspråk.

Så här vackert skildras en liten kreativ flickas fantasi:

”Hennes fantasi är en rik mylla, värprede för de märkligaste tankar och idéer.”

Och så här, vid samtal mellan två personer som levt nära varandra länge:

”Livet du pratar om … det var lika osynligt för mig som bakteriekolonierna man har på huden.”

Jag slutar där, Caroline Albertine Minor har skrivit en fantastisk roman, så sällsam att den ter sig obloggbar för närvarande. Läs säger jag bara!

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2121, översatt av Johanne Lykke Holm

Publicerat

Svartsvala av Josefin Roos

Blott 26 år gammal drabbas Lucia av hjärnblödning och förlorar sitt närminne. När hon träffar A, beslutar hon sig trots avrådan från läkare för att bli gravid och hon får dottern Alma. Lucia är den hon är, lever här och nu, och glömmer sedan bort. Hon har som tur är A och sina föräldrar i annat fall hade nog inte livet gått ihop. Åren går, hon blir inte sämre men hon blir heller inte bättre. Ironiskt nog har Lucia ett anpassat arbete i ett arkiv, hon som helt saknar förmåga att arkivera sina egna minnesbilder. Hon har sjukdomsinsikt, hon förstår att hon glömmer och att hon på arbetet betraktas som en kuf.

Svartsvala är berättad i förstapersonsperspektiv och att befinna sig i Lucias huvud är en omvälvande känsla, att vara hon, leva i en loop och bara minnas fragment av sin tillvaro är på något sätt ogreppbart. Jag tänker ofta på hennes nära och kära, hur är det att leva nära en person som hon? Hur uppfattar de henne? Som en obekymrad barnunge eller som en självupptagen egocentriker som till synes obekymrat lever för dagen? När Lucia träffar mannen A och blir passionerat förälskad ställs tillvaron på sin spets.

Josefin Roos har inspirerats av Jenny O ffills romaner när hon skrev Svartsvala. Det både märks och inte märks. Gemensamt är det fragmentariska annars är Svartsvala sin alldeles egna vackra, mörka och unika roman. Jag är helt golvad, tycker att precis alla ska läsa, dessutom är Svartsvala, med sina många undertexter, en fantastik bokcirkelbok!

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2020.

Publicerat

En familjetragedi av Mattias Edvardsson

Karla lämnar sin missbrukande mor i norra Sverige för juridikstudier i Lund. Hon får arbete som städerska hos det välbärgade paret Rytter och hittar ett rum att hyra hos Bill och hans lilla dotter Sally. Hon får en Lundakompis och börjar spela fotboll.

Under ytan lurar dock ångest, Karlas mor tar det för självklart att dottern ska ta hand om henne och försöker med drastiska medel att få Karla att återvända hem. Städjobbet blir påfrestande när den från början vänlige Steven Ritter byter skepnad till kyligt hotfull när det uppdagas att Karla och hans fru brukar dricka te tillsammans. Regina Ritter är sängliggande,  matt och orkeslös i en odefinierbar sjukdom och konsumerar mängder av tabletter.

Bill kämpar med sin sorg efter sin unga hustrus död i cancer och sin oro att inte vara en tillräckligt bra far till Sally. Med en fil. kand. som inte ger några större möjligheter till arbete eller försörjning har han en usel ekonomi. När sönderslagen ruta medför en utgift som för honom blir ekonomisk katastrof förvandlas ångesten över att förlora vårdnaden av Sally till ren skär panik.

En familjetragedi är en väldigt Edvardssonsk roman, med flera berättare, feelbadkänsla och driv. Gillar att han denna gång så tydligt tar in socioekonomi i berättelsen, både Karla och Bill har växt upp och lever fortfarande under små förhållanden. Hjärtslitande skildring av ett faktum som är mångas verklighet i Sverige av idag och ett faktum är också att brott i princip alltid begås med anledning av pengar.

Det finns författare vars böcker jag alltid läser så fort de kommer ut med nytt. Under min barndom var det Merri Vik som skrev Lotta-böckerna, senare Håkan Nesser, Åsa Larsson och Maggie O´Farrell, nu har definitivt Mattias Edvardsson sällat sig till skaran. Det finns en nerv, känsla för samtiden och inte minst en underliggande humor som alltid får mig att le.  

Utgiven på Forum 2021.