Fackbokshöjdare

Dagens fackböcker är oftast mycket mer spännande och dramatiska än vad man först tror. Vi tipsar om två guldkorn som är skrivna med driv och skarpsinnighet. Varsågoda!

Det omätbaras renässans av Jonna Bornemark betraktar New Public Management, (det organisationssystem som används för att styra välfärdssektorn), ur ett filosofiskt perspektiv. Låter kanske tungt men det är precis tvärt om! Intelligent, samtida och insiktsfullt om varför så många av Sveriges offentliga verksamheter dras med problem samt rentav ett lustmord på vad Bornemark kallar förpappring av den offentliga sektorn.

Jag hoppas att boken får den genomslagskraft den förtjänar och att människor i ledande ställning tar till sig att livet är alldeles för mångomfattande för att kunna sammanfattas i mätbara mål och snäv dokumentation. Hon kommer även in på varför så många i vår tid drabbas av utmattningssyndrom.

Utgiven på Volante förlag 2018, finns även som ljudbok inläst av författaren själv.

Bokklubben hade författarfrukost tillsammans med Sven Olov Karlsson och hans bok Brandvakten i december 2017. En fantastisk och folkbildande bok som bara blev mer angelägen efter sommaren 2018. Så här skrev Ann-Sofie efter frukosten, lägg märke hur hon avslutar:

I den litterära reportageboken Brandvakten är vi vid den stora skogsbranden i Västmanland 2014. Vi får följa den från första gnistan och möter människor som var med, som förlorade, som kämpade, som klarade sig. Med sitt allvarliga ämne är boken skickligt uppbyggd med skönlitterära kvalitéer och dramaturgi.

Men det intressanta med boken är att den lyfter blicken och berättelsen om Branden ges i flera lager. Det är där och då i branden, men också i samhällsfrågorna om brandförsvarets organisation och myndigheters okunskap och stundtals dumhet och till sista är vi uppe i den globala klimatfrågan. Alla lager finns i boken och som läsare blir man mer och mer upprörd över sakernas tillstånd. Vad händer vid nästa brand? För den kommer, var så säker.

Utgiven på Natur & Kultur 2017. Finns som ljudbok, inläst av författaren själv.

Bokfrukost om Där rinner en älv genom Saivomuokta by av Pia Mariana Raattamaa Visén

Berättelsen börjar 1895 och huvudkaraktären är en plats Saivomuokta by. Hit kommer till kommer Israel och Maija för att leva och bilda familj genom nedslag i tiden får vi följa familjen fram till våra dagar. Vi var överens om att det märktes att författaren hade släktforskat och vi var också överens om att vi gillade boken. Vi tyckte om det stillsamma men drivna berättande och de olika berättargreppen. ”Förbaskat skickligt att skildra så många generationer med så få ord på så få sidor”, sa någon, och vi andra höll med.

Några röster från morgonens samtal:

  • Mitt norrbottniska hjärta rördes
  • Vemodig
  • Som jag grät när Maija förlorade sin mamma
  • Blev uttråkad i början med sedan blev den jättebra
  • Nedslag i både stora och små händelser
  • Gillade att finskan i boken finns med
  • Känns ibland lite dokumentärt
  • Gillade bastuscenen
  • Det skulle faktiskt varit bra med ett familjeträd där man kunde kolla upp släkten om man blev förvirrad
  • Fullkomligt älskade boken
  • Vet äntligen vad ett pörte är!
  • Gillar att som läsare ha ett helikopterperspektiv
  • Alltid detta med att människor inte får tala sitt modersmål. Hemskt.
  • Maija satt inte still en sekund, alltid fanns det något att göra
  • Hon tänkte hela livet på tiggaren som hon avvisade
  • Förfärligt när de måste be skollärarinnan om pengar till mat och de får ett lån! Den som är satt i skuld är inte fri!

Utgiven på Albert Bonniers Förlag 2019.

Järtecken av Christoffer Carlsson

År 1994 skakas den lilla orten Marbäck i Halland av ett grovt brott. Ett hus brinner ner och en ung kvinna omkommer. Polisen kan snabbt konstatera att hon var död redan före branden startade. En kvarglömd handske pekar ut hennes pojkvän som förövare och han döms för mord. Ett ok läggs på 7-årige Isaks axlar, den dömde pojkvännen är hans älskade morbror och livet förändras för alltid för Isak och hans familj, skammen och melankolin tar fäste. Det sociala arvet är tungt och när Isak blir äldre väljer han att bära ett järtecken runt halsen.

Järtecken har underrubriken En roman om ett brott, (som Carlssons författarförebilder Maj Sjövall & Per Wahlöö), en faktiskt helt perfekt beskrivning. Romanen är ingen renodlad kriminalhistoria, men hamnar ändå i denna kategori eftersom huvudspåret är ett mord och en av huvudkaraktärerna polis. Om man nu måste genrebestämma förstås, men om ni frågar mig så menar jag att Carlsson i Järtecken utvecklar den svenska kriminalromanen till något mer komplext och mycket intressantare för många fler läsare än deckarfantasterna. Läsaren får följa Isak och Vidar, en ung polis som också bor i Marbäck, under drygt 20 år med snygga tidmarkörer som Thailand-tsunamin och stormen Gudrun. Kanske tycker jag mig märka att Carlsson är doktor i kriminologi.

Ni, som liksom jag, letar Sjövall & Wahlöö referenser i Carlssons böcker kommer att bli belönade. Jag säger bara; minns när Einar Rönn fick svaret ”samalson” vid ett förhör och det var länge sedan man såg en Morris Minor på vägarna. Den som fattar, fattar. Om man vill veta mer om dessa referenser så skrev jag en bloggy 2014, som du kan läsa här.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2019. Jag lyssnade till ljudboken som är mycket förtjänstfullt inläst av Martin Wallström.

The Library Book av Susan Orlean

Idag vikarierar @bokcillen som precis som vi älskar bibliotek. Varsågod Cecilia Agemark!

Som inbiten biblioteksbesökare kunde jag inte motstå den här boken när den dök upp på diverse listor. En hel bok om bibliotek, kan det bli bättre?! Det är med stor igenkänning jag tar in de första sidorna där författaren berättar om sin barndoms besök på det lokala biblioteket med sin mamma. Denna förtrollande värld som hon sedan återupptäcker tillsammans med sin son. Utan denna erfarenhet hade aldrig The Library Book blivit skriven. Boken är en blandning av kärleksförklaring till bibliotek, samhällsskildring, historie- och geografilektion, true crime och spänning.

Huvudfokus ligger på den stora brand som härjade i Los Angeles stadsbibliotek den 29 april 1986 och som förstörde 400 000 böcker och skadade ytterligare 700 000. Vem är ansvarig för branden och hur ska man lyckas rädda alla de skadade böckerna? Journalisten Orlean har verkligen gjort ett gediget researcharbete med många intervjuer både av de som var med när det hände och de som arbetar där idag. Det blir aldrig tråkigt. Emellanåt är det faktiskt till och med småroligt och jag märker hur jag drar på smilbanden åt författarens formuleringar. Ni kanske undrar varför detta inte är en särskilt känd händelse? Det beror med största sannolikhet på att Tjernobylolyckan hände tre dagar tidigare och uppdagades den 28 april. Det blev inga stora rubriker i västmedierna om branden i Los Angeles; i Pravda däremot fick den stort utrymme…

Och det var inte bara böcker som brann upp: folkbokföring sedan 1700-talet, foton, filmer, mikrofilm och mycket annat försvann i lågorna. Det är en hel del jag inte tänkt på tidigare när det gäller bibliotekets viktiga roll i samhället. En annan sak jag lärde mig är att vatten är ännu sämre för böcker än eld. Hur får man då slut på bränder i bibliotek? Böcker som är vattenskadade måste frysas mer eller minde omedelbart för att inte bli mögelangripna och hur och var fryser man 700 000 böcker? Spännande och lärorikt på en gång.

Det är också intressant att läsa om hur bibliotek i att annat land fungerar. Mycket påminner naturligtvis om vartannat men sedan finns det saker i samhället som skiljer sig åt. Särskilt den ambulerande biblioburron i Colombia gjorde intryck på mig. Helt underbar! Att bibliotek välkomnar alla är ju något som gäller globalt. Just i Los Angeles är det många hemlösa som uppehåller sig på biblioteken för att använda datorer och internet. Och bibliotekarierna blir vuxna förebilder för ungdomar som har svåra hemförhållanden. Jag tänker att boken faktiskt skulle vara intressant läsning för både kulturpolitiker och bibliotekarier i Sverige. Det finns faktiskt en del aktiviteter som vi i Sverige skulle kunna få inspiration av.

30 år efter branden har man fortfarande inget svar på hur den började, och så kommer det antagligen förbli. Jag känner en oerhörd vördnad inför bibliotek och bibliotekarier (vilka kämpar!) när jag lägger ifrån mig denna hyllning till inrättningen. Det var oerhört lärorik och ögonöppnande läsning, för att inte tala om spännande och läsvärd. På många sätt också aktuell i det samhällsklimat som idag råder i omvärlden. Jag tänkte därför avsluta med ett citat av Heinrich Heine som går att finna i boken: ”Där man bränner böcker bränner man till slut även människor.” Heinrich Heine

Mer om The Library Book finns på förlagets hemsida följ länk.