Istvillingar av S.K. Tremayne

Är jag sist på bollen med att läsa Istvillingar? Åtskilliga är i alla fall de entusiastiska rekommendationer jag fått om att jag MÅSTE läsa. Boken kom ut på svenska i maj 2015 och är en klaustrofobisk spökhistoria som blivit en stor internationell succé. Den filmas just nu och har alla förutsättningar att bli en riktigt bra skräckthriller.

Det handlar om Sarah och Angus ett ungt par i London som drabbas av det ofattbara, deras ena tvillingdotter Lydia dör genom en olyckshändelse. Efter ett år av bottenlös sorg flyttar den lilla familjen till Skottland för att försöka börja om. De bosätter sig i en omodern stuga på en ö där de är de enda invånarna. Men något händer med tvillingen Kirstie, hon påstår att hon i själva verket är Lydia och Sarah börjar frukta att man i kaoset efter olyckan förväxlade de identiskt lika tvillingarna. Att det i själva verket var Kirstie som dog, inte Lydia.

Istvillingar är en skickligt skriven thriller/spökhistoria, men jag hade svårt att hänge mig helt åt spänningsmomentet. För Istvillingar är också en bok om en 6-åring som förlorat sin tvillingsyster, en bok och sorg, skuld och förtvivlan. För mig blev tragedin starkast. Det kan bero på att jag valde att lyssna till den brittiska ljudboken. Uppläsaren ger liv åt den sköra Sarah (som berättar i första person) och lyckas därtill läsa Kirsties (eller är det Lydia?) repliker med en spröd och trovärdig barnröst. Jag levde mig in i berättelsen så till den milda grad att jag ibland inte kunde förmå mig att lyssna vidare. Jag tänkte sluta men jag kunde inte. Jag var tvungen att veta allt! Ett betyg så gott som något! Jag kan dock ångra att jag inte valde att läsa själv, det hade nog varit lugnast så.

Utgiven på  Lind & Co 2015   Översatt av Cajsa Mitchell.

Julkalendern Westins bageri & kafé av Solja Krapu-Kallio

December har varit fylld av arbete för min del. Jag har jobbat många långa timmar. Varje morgon på bussen har jag sparkat i gång dagen genom  att läslyssna till Storytels julkalender.
Varje dag har jag klivit av bussen vederkvickt av denna Norrlands-feelgood i bagerimiljö.

Det är lättsam, men ändå smart underhållning som bara doftar av Sverige 2016. Serien finns kvar att lyssna på även efter jul och det tycker jag ni ska göra. Sigrid Westins decembermånad 2016 och är utan tvekan utmärkt läslyssning året runt.

Inläsare är Anna-Maria Käll och julkalendern om Westins bageri & kafé finns på appen Storytel.

Ps. Rosmåne heter kakan på bilden.

Nyutgivning av Merri Viks Lotta-böcker

 

Författaren som  egentligen hette Ester Ringnér-Lundgren skrev flera välskrivna och makalöst underhållande ungdomsböcker under 50-talet och framåt. Hennes största succé var just Lotta-böckerna. Att hon ibland skrev  under pseudonym berodde på att B.Wahlströms bokförlag ville ståta med många fler författare än de hade och därför uppmuntrade författarna till detta. Det har sagts att Ester i efterhand var lite sorgsen över att hennes största succé inte gavs ut under hennes eget namn. Å andra sidan har Ester fått alldeles eget litterärt sällskap Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren som i ganska många år arbetat mot en nyutgivning av hennes verk. Nu har de tre första Lotta-böckerna kommit som E-bok och som häftade böcker.De finns även som E-böcker på Storytel.

Jag har via sällskapet fått uppgiften att Massolit Förlag planerar att ge ut samtliga Lotta-böcker, trist nog saknas information om Lotta och Merri Vik på Massolits hemsida. (För att citera en Lotta-boks titel, Skärp er, Massolit!) En av de nyutgivna böckerna  är Ja, se, Lotta! utspelar sig under julhelgen 1959. Under en fest diskuterar ungdomarna feminism eller som det hette då kvinnans likställighet med mannen. Det ni ser på omslaget ovan är således en konsekvens av att Lotta kämpar in i det sista för att bevisa att kvinnor är lika bra som män!
Nedanstående text skrev jag för några år sedan på Ester-sällskapets blogg:

I ” Ja, se, Lotta!” får vi för första gången följa med hem till tant Bernhardina på den årliga trettondagsfesten.  Det är under väntan på dansen som ungdomarna börjar diskutera ”jämlikhet” eller som Ester skriver ” kvinnans likställighet med mannen.”

Paul, som Lotta ännu avskyr slänger ur sig många dumma kommentarer, han anser bl.a. att det viktigaste för en flicka är att vara söt, förståndet behöver inte vara så märkvärdigt. ( Tacka sjutton för att Lotta avskyr honom). Knatt försöker gjuta olja på vågorna genom att säga att flickorna ”inte är så dumma”, men att de måste erkänna att i fråga om mod och råstyrka så kan de inte tävla med pojkarna.

De andra tjejerna tycks väl gå med på styrka och mod, men Lotta ger sig inte så lätt, utan sliter åt sig en tofsprydd snodd, (någon mer än jag som tänker på Maria Montazami?), som tjänar till att hålla ihop ett sammetsdraperi och utmanar pojkarna till en dragkamp. Ni vet vad som händer, snodden går av och allt blir en ända röra, men att tant Bernhardina tycker det hela är jätteroligt, vilket klarar upp situationen.

Det som bekymrat mig sedan jag läste boken för så där 40 år sedan, är hur det funkade för Lotta resten av kvällen? När snodden gick av flög hon in i ett bord, klacken på hennes sko gick av och en halv flaska apelsinjuice rann ner i håret på henne.  Det står beskrivet hur Knatt hjälper henne att spika fast klacken, men det står ingenting om hur hon löser det med apelsinjuicen i håret? Fick det självtorka månne? Blev det inte väldigt klistrigt?

De underbart humoristiska böckerna finns att beställa på de stora nätbokhandlarna och kika gärna in på Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgrens hemsida. Bli gärna medlem!

Olyckornas tid av Moïra Fowley-Doyle

Varje år under oktober månad infaller olyckssäsongen för Cara och hennes familj. Blåslagna, bandagerade med brutna ben och hjärnskakningar uthärdar de och hoppas året inte ska innehålla någon tragedi, att någon i släkten dör. I övrigt är Cara, hennes syster Alice och styvbror Sam som ungdomar mest. Så även Caras bästa vän Bea förutom då att hon är häxa.

I ungdomarnas skola har man ett ”hemlighetsbord” med en skrivmaskin. Eleverna kan knacka ner sina osagda tankar och funderingar på maskinen, riva av lappen och lägga den i hemlighetsburken. Mot slutet av läsåret hängs alla lappar upp på en utställning där ungdomarnas tankar kan läsas utan att någon vet vem som skrivit vad. Vid hemlighetsbordet sitter alltid Elsie, en annorlunda flicka som Cara ofta lekte med när hon var yngre. En dag under olyckssäsongen är Elsie försvunnen, till synes saknad av ingen. Istället dyker hon upp i bakgrunden på Caras gamla fotografier.

Jag tänker på latinamerikansk magisk realism och Selma Lagerlöf när jag läser denna irländska ungdomsroman som känns unik i sitt slag. Den är förfärande och mörk, nästan svartsynt med ett vackert språk fyllt av detaljer. Handlingen är tät och omfångsrik, jag vet att jag skulle kunna läsa om flera gånger och ständigt hitta nya infallsvinklar. Förlaget rekommenderar 12-15 år, man ska nog inte vara yngre, men i övrigt är det en roman för alla som minns ungdomsårens förvirring, vänskap, lojalitet, de sociala strukturerna och kanske också fester i läskiga ödehus.

Utgiven på Natur & Kultur 2016. Översättningen är gjord av Ylva Kempe.