Författare: Margaretha Weimar

 

Författaren som  egentligen hette Ester Ringnér-Lundgren skrev flera välskrivna och makalöst underhållande ungdomsböcker under 50-talet och framåt. Hennes största succé var just Lotta-böckerna. Att hon ibland skrev  under pseudonym berodde på att B.Wahlströms bokförlag ville ståta med många fler författare än de hade och därför uppmuntrade författarna till detta. Det har sagts att Ester i efterhand var lite sorgsen över att hennes största succé inte gavs ut under hennes eget namn. Å andra sidan har Ester fått alldeles eget litterärt sällskap Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren som i ganska många år arbetat mot en nyutgivning av hennes verk. Nu har de tre första Lotta-böckerna kommit som E-bok och som häftade böcker.De finns även som E-böcker på Storytel.

Jag har via sällskapet fått uppgiften att Massolit Förlag planerar att ge ut samtliga Lotta-böcker, trist nog saknas information om Lotta och Merri Vik på Massolits hemsida. (För att citera en Lotta-boks titel, Skärp er, Massolit!) En av de nyutgivna böckerna  är Ja, se, Lotta! utspelar sig under julhelgen 1959. Under en fest diskuterar ungdomarna feminism eller som det hette då kvinnans likställighet med mannen. Det ni ser på omslaget ovan är således en konsekvens av att Lotta kämpar in i det sista för att bevisa att kvinnor är lika bra som män!
Nedanstående text skrev jag för några år sedan på Ester-sällskapets blogg:

I ” Ja, se, Lotta!” får vi för första gången följa med hem till tant Bernhardina på den årliga trettondagsfesten.  Det är under väntan på dansen som ungdomarna börjar diskutera ”jämlikhet” eller som Ester skriver ” kvinnans likställighet med mannen.”

Paul, som Lotta ännu avskyr slänger ur sig många dumma kommentarer, han anser bl.a. att det viktigaste för en flicka är att vara söt, förståndet behöver inte vara så märkvärdigt. ( Tacka sjutton för att Lotta avskyr honom). Knatt försöker gjuta olja på vågorna genom att säga att flickorna ”inte är så dumma”, men att de måste erkänna att i fråga om mod och råstyrka så kan de inte tävla med pojkarna.

De andra tjejerna tycks väl gå med på styrka och mod, men Lotta ger sig inte så lätt, utan sliter åt sig en tofsprydd snodd, (någon mer än jag som tänker på Maria Montazami?), som tjänar till att hålla ihop ett sammetsdraperi och utmanar pojkarna till en dragkamp. Ni vet vad som händer, snodden går av och allt blir en ända röra, men att tant Bernhardina tycker det hela är jätteroligt, vilket klarar upp situationen.

Det som bekymrat mig sedan jag läste boken för så där 40 år sedan, är hur det funkade för Lotta resten av kvällen? När snodden gick av flög hon in i ett bord, klacken på hennes sko gick av och en halv flaska apelsinjuice rann ner i håret på henne.  Det står beskrivet hur Knatt hjälper henne att spika fast klacken, men det står ingenting om hur hon löser det med apelsinjuicen i håret? Fick det självtorka månne? Blev det inte väldigt klistrigt?

De underbart humoristiska böckerna finns att beställa på de stora nätbokhandlarna och kika gärna in på Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgrens hemsida. Bli gärna medlem!