Redaktionen – Sida 145 – Breakfast Book Club

2010/08/202012/05/05

Andra träffen – vi diskuterar Hungerflickan tillsammans med Hillevi Wahl

Andra träffen ägde rum på självaste Bokbytardagen. Boken vi läst var Hungerflickan och författaren Hillevi Wahl gjorde oss äran att komma och diskutera boken med oss. Modigt!

Eftersom vi inte var så många på träffen blev det ett väldigt intimt snack där Hillevi Wahl berättade hur hon kommit fram till att hon skulle skriva boken. Det var förläggaren som tyckte att den sidan i Hillevi Wahls tidigare bok Kärleksbarnet som handlade om hennes ätstörningar var så bra att det kunde utvecklas till en hel bok och så blev det.

Det har varit mycket fokus på just ätstörningar när boken har diskuterats och recenserats bland bokbloggar och tidningar. Något som inte fått samma fokus är den pappalängtan som huvudkaraktären Irmeli har i boken. Det kom vår frukostträff att handla om och det blev jättespännande, modiga och öppna diskussioner kring pappor och fäder och våra relationer med dem.

Breakfast Book Club tackar Hillevi Wahl för att hon kom till träffen och hoppas på fler spännande författarmöten framöver.

Eftersom det var Stora Bokbytardagen avslutades träffen med lite bokbyte deltagarna emellan.

2010/08/20

Personligt med Kristina Ohlsson

Strax innan deckarförfattarinnan Kristina Ohlsson skulle fylla 30 bockade hon av sin livschecklista.
– Jag har ett jobb. Jag har skrivit en bok. Nu kan jag fylla år!
Och inte bara det. Hon har ett jobb som civil anställd på Säpo. Hon har nyligen jobbat i Bagdad fyra månader och hon är aktuell med sin andra bok Tusenskönor.

I onsdags bjöd Piratförlaget och Skugge&Co in till en personlig och intim middag med henne på Medelhavsmuseet. Inbjudna var bokbloggare, närmaste familjen och ett fåtal journalister. Mat från Halv grek plus turk och Jessica från Bokhora intervjuade.

Ett otroligt lyckat koncept. Istället för att mingla med tusen andra journalister och bokbloggare fick undertecknad författarinnan till bordet och möjlighet att ställa helt egna frågor under middagen. Hon berättade bland annat att hon tar tjänstledig ett par veckor varje år för att skriva och helst skriver på förmiddagarna.

– Den här myten om den halvalkoholiserade författaren stämmer inte på mig, berättar Kristina Ohlsson medans vi provsmakar på det noga utvalda rödvinet.
– Jag skriver nykter, helst på förmiddagarna och absolut inte efter elva på kvällen.
Anledning? Hon blir så adrenalinladdad av att skriva att hon måste varva ner efteråt.

Författarskapet vill hon behålla som en hobby. Tredje boken är redan klar och kommer förmodligen lanseras redan till påsk. Sen ska hon ta ett sabbatsår från skrivandet.
– Jag måste behålla det här som en hobby, säger hon. Annars har jag ingenting kvar. Jag kan ju knappast säga upp mig och jobba på Säpo på fritiden.

Det är något hon håller hårt fast vid. Skrivandet måste vara lustfyllt. Det är så mycket annat att oroa sig för i livet och skrivkramp vet hon inte vad det är.

Debuten Askungar kom förra året och nu är hon aktuell med uppföljaren Tusenskönor. Undertecknad har läst och gillade den andra boken mycket mer än den första. Här har personer och platser fallit på plats och Kristina Ohlsson har utvecklats som historieberättare. Jag ser varmt fram mot tredje boken.

2010/08/20

Länge leve Langseth!

Minns ni precis som jag hyllningarna av uppsättningen av Lisa Langseths Den älskade på Elverket för en del år sedan, sex för att vara exakt? Köpte ni också på stört manuset och läste det om och om och om igen för att det var fenomenalt, vågat, snyggt, hemskt och oförklarligt mitt i prick? Kanske blir ni då lika glada som jag blev när ni får veta att pjäsen nu har blivit film med både manus och regi av Langseth. Om det som är vackert är titeln och har Alicia Vikander och Samuel Fröler i huvudrollerna. Premiär i oktober.

Här går att läsa lite mer om filmen.

2010/08/19

Äventyr och samhällskamp

På högstadiet hade jag en fantastiskt lärare som verkligen såg mina kvaliteter bakom allt rastlöst tjatter. Hon gav mig uppgifter som hon visste att jag skulle lära mig mer av än de traditionella, och då och då kom hon med böcker hon trodde att jag skulle gilla. En av dem var en reportagebok av världsreportern Barbro ”Bang” Alving.

Jag minns faktiskt inte vad den hette, men jag minns tydligt hur pirrig och inspirerad jag blev när jag läste den.

När jag nu, sexton år senare, snubblade över Ruffa Alvings bok om sin mamma Barbro, kunde jag inte låta bli att köpa den. Och precis som den jag en gång läste, ger denna mig en ny knuff i baken att ta tag i saker jag bara snackar om.

Ruffa inleder med att ge läsaren en personlig och för mig ny bild av människan Barbro Alving. Hon låter oss ta del av Bangs dagboksanteckningar från då hon ännu inte var Bang, utan Barbro nitton år och nybliven student 1928. Vi får följa henne brevledes under problematiska resor till bland annat Nordpolen, Kina och Ryssland, besöka OS i Berlin och uppleva hur det kändes att vara den enda nordiska personen att rapportera från Hiroshima. Hur hon tänkte, kände och kämpade mot orättvisor och respektlöshet i världen är starkt påtaglig i såväl brev, dagboksanteckningar och i de kommentarer Ruffa Alving har skrivit i anslutning till de personliga material vi får ta del av.

Visste ni till exempel att hon satt i fängelse för sin samhällskamps skull? Jo, så var det, och många är de strider hon tog, väldigt många.

För alla som är en gnutta intresserade av journalistik, äventyr, samhällskamp eller människoöden utöver de vanliga, unna er lite Bang om Bang.