Morgonen var grå och regnig, perfekt väder för diskussion av en thriller. Generation loss av Elizabeth Hand utspelas i ett vinterkallt Maine och Liz Hand som var i Sverige för att delta i Crimetime, (och på vår bokcirkel), försatte oss omedelbart i rätt stämning genom att läsa högt ur boken. Cass Neary huvudkaraktären, en fotograf övervintrad från 70-talets konstnärliga punk-era i New York, åker till Maine för att intervjua en av sina stora förebilder inom fotografi. Ingenting går emellertid som det är tänkt och snart befinner sig Cass i ett sammanhang som liknar ett av hennes egna svartvita fotografier.
Då Cass är en annorlunda hjältinna rörde sig de frågor vi ställde om boken mest om henne. Liz Hand berättade att romanen från början var en berättelse om 9/11, men då hon främst tycktes höra Cass röst i berättelsen blev romanen något helt annat. Den missbrukande, socialt inkompetenta, inte helt tillförlitliga berättaren Cass bär på en ryggsäck fylld av mörker och 2007 då romanen kom ut i USA ställde sig många kritiker tveksamma. Ville läsarna verkligen ”ha” en hjältinna som hon? Dock förändrades inställningen till Cass Neary då Lisbeth Salander gjorde entré på den amerikanska bokscenen. Hand menar att hjärtat i den amerikanska noir-genren är just the ”unreliable narrator” och att ”the non-hero is the new hero”. Att boken utspelas i ett svinkallt Maine beror på att Hand vill skriva om miljöer som hon själv finner skrämmande och skärgården i Maine vintertid uppfyller detta krav med råge.
Vad tyckte vi då? (När författaren är närvarande är man kanske lite snällare än annars). Alla deltagare jag talade med gillade dock boken skarpt och jag som sällan läser mer än första boken i en thriller-serie kommer definitivt att fortsätta med del nummer två. Jag fångades av stämningen i boken, fäste mig vid Cass och jag är förtjust i Hands visuella berättande. Jag gillar bilderna hon målar för min inre syn, jag minns få formuleringar, men filmen i mitt huvud rullar fortfarande på med oförminskad styrka. Dagen för bokfrukostens genomförande gick Generation loss upp på första plats på Adlibris topplista över mest sålda spänningsromaner i Sverige.
Ett stort tack till Helena Dahlgren som agerade moderator med den äran. Bokens titel Generation loss syftar på en fototerm, om ni vill veta vad det betyder får ni läsa boken.
Utgiven på Constant reader 2016, översatt till svenska av Linda Skugge.
![13071701_O_1[1]](https://www.breakfastbookclub.se/wp-content/uploads/2016/04/13071701_O_11-186x300.jpg)
Även om det som vanligt fanns lika många läsupplevelser som bokcirkeldeltagare kan jag ändå slå fast att vi gillade Helena, bokens huvudkaraktär. Helena är konstnär och bor på Södermalm i Stockholm i en liten lägenhet. Det tumultartade år då vi får följa henne, inleds med att hennes vuxne son flyttar hem igen, då han bryter med sin flickvän.
Hela inre rummet på Vetekatten är vårt. Vi flyttar bord, föser undan stolar, klämmer ihop kaffe- och tekoppar för att få plats. Att få diskutera Rörelsen, jo det drog sannerligen folk! Jag antecknar så fort jag kan för att få ner alla intressanta iakttagelser som sägs. Hör här:![9789170378355-194x300[1]](https://www.breakfastbookclub.se/wp-content/uploads/2016/01/9789170378355-194x3001-194x300.jpg)
Som vanligt fanns det lika många läsupplevelser som deltagare i bokfrukosten. Ändå var vi rätt eniga, boken var ingenting för oss. Själv tillhörde jag den grupp som var mest positiv. Jag tyckte jag befann mig i en av Ingmar Bergmans filmer under läsningen. Svartvit och klaustrofobisk med fyra skådespelare som gestaltade ångest, panik och självupptagenhet olika vis. (Ja, jag gillar ofta Ingmar Bergmans filmer.)