Kategori: Frukostträffar

Publicerat

Bokfrukost om Närsök

Häromdagen var det bokfrukost Special om spänningsromanen Närsök av Josefin Schygge. Romanen handlar i hög utsträckning om mäns våld mot kvinnor och tar sin utgångspunkt i en familj på Visingsö. Mamma Martina och tonårsdottern Lilly har en hackig relation. I olika tillbakablickar får vi dels se vad som hände Martina för fem år sedan, dels när Lilly och hennes bästa vän Ida var på en charterresa till Medelhavet för några månader sedan. Vilken betydelse har allt detta när plötsligt Lilly försvinner?

Så här sa vi:

– Det är intressanta relationer! Välgestaltade. Jag funderade mycket över relationen mellan Ida och Lilly, för att ta ett exempel.
– En komplex och mångbottnad berättelse.
– Man misstänker alla för allt.
– Insiktsfull. Det känns äkta och realistiskt.
–Jo, det är ju en spänningsroman, men den har sitt eget sätt att berätta. Följer inte ett traditionellt ”recept”.
–Den tar offrets perspektiv.
– Slutet, är inte det väl brutalt?
– Martinas mamma, fan vad hon ställde till det faktiskt.
–Det är verkligen så att kvinnor som utsätts också visar på otrolig styrka och förmåga till förändring.
– Skriver du på något nytt?

Närsök. Josefin Schygge. Utgiven 2024 av bokförlaget Forum.

Publicerat

Bokfrukost om Det sista han sa

Vårsäsongens första bok:  Det sista han sa av Laura Dave. Den har stått på både min och Maggans vill läsa-lista ett bra tag. Det var dags nu.

Hannah har träffat sitt livs kärlek i Owen. Hon försöker komma överens med hans tonårsdotter Bailey, men det går sådär om hon ska vara helt ärlig. En dag står en elev från skolan utanför hennes dörr och räcker över en lapp från Owen. ”Skydda henne” är allt som står. Owen är försvunnen och Hannah begriper ingenting. Och i ett slag dyker poliser, säkerhetspersonal och välvilliga vänner och kollegor upp. De frågar och ger uppmaningar till vad Hannah bör göra. Men hon bestämmer sig för en annan väg. Tillsammans med Bailey försöker Hannah finna ut vem Owen är och varför han försvann .

Så här sa vi
– Det står inte stilla en sekund. Verkligen driv i boken.
– Överraskande vändningar och oförutsägbar
– Ovanlig plot, inte läst något liknande.
– Jag läste den på engelska när den kom ut och tyckte det var superbra, nu läste jag om den på svenska. Utan överraskningsmomenten blev det något annat.
— Då lär vi oss att inte läsa om spänningsromaner, ha ha.
– Sausalito är ett väldigt fint och trevligt ställe!
– Bra bok i sin genre!
– Ja, men hur kunde hon så lättvindigt finna sig i den situation som hon hamnar i?
– Går på Apple-tv nu. Väldigt bra.
– Slutet är toppen. Inte något tydligt happy end.

Frukostbokklubbens tema för säsongen är Inte så stora förlag. Den här boken är utgiven hos Nona och är översatt av Molle Kanmert Sjölander.

Publicerat

Julboksfrukost om En snöängel till jul

En gång är ingen gång och två gånger är en vana säger vi när vi återigen väljer en julbok till decembers bokfrukost. Vi läser En snöängel till jul och minsann gör vi det hos förlaget och med författarna: Birgitta Gunnarsson, Johanna Johansson och Sara Molin.

Romanens tre huvudpersoner känner inte varandra i början av boken. Det är den äldre Margit som behöver hjälp med det ena och det andra i sitt hus, Milo, den ganska ensamma gymnasiepojken, och Aida som vill arrangera en julfest för alla som inte har någon att fira jul med. Så strålar de samman och julen blir något helt annat än de trodde. Så här sa vi:

– En fin bok om vänskap.
– Det blir aldrig så där sötsliskigt som julromaner kan vara.
– Man tycker så mycket om alla karaktärerna.
– Trovärdigt och väldigt fint gestaltade.
– Sömlös berättelse, man kan aldrig ana att det är tre författare.
– Man måste ändå ömma för pappan, hur är hans jul?
– Roliga detaljer!
– Blir det en uppföljare?

Därmed var höstens bokfrukostar avklarade. Temat var FÄRG.

Publicerat

Bokfrukost om Genom blå hagar

Hon kan sin novellkonst, Claire Keegan. Det konstaterar vi under november månads bokfrukost. Vi pratar om hennes senaste svenska utgivning Genom blå hagar. I åtta noveller möter vi människor, främst på Irland men också annorstädes.

Med åtta olika texter tycker man mer om vissa, så är det. Vi är nog överens om att novellen som gett namn till hela samlingen, ”Genom blå hagar”, griper oss mest. Det är prästen som vigt åtskilliga brudpar, sett konflikter och bråk på bröllopsfesten och tröstat gråtande människor. Nu står hans livs kärlek framför altaret. Henne som han valde bort för att prästkallet är högre? Det finns, som man säger, så många bottnar i novellen att fundera över. Inget är enkelt.

”Skogsvaktarens dotter” är också en novell som stiger över de andra. En man som kort och gott behöver en hustru, och den han väljer tackar ja för att hon börjar bli gammal och kommer någon fria igen? Det är så mycket som skyfflas under mattan och inte sägs och inte görs. Tills den dagen då frun, utomordentlig storyteller, berättar allt. Inför publik.

Vi resonerar om det finns ett gemensamt tema för novellerna. Det handlar om människor som inte är lyckliga, ”alla är blue”, säger någon. De som inte kan eller vill säga hur det är. Sanningen håller man inom sig. Ändå är det inte sentimentalt. Inga onödiga ord heller. Återhållsamt och precist. Och språket i Erik Anderssons översättning är fantastiskt.

Genom blå hagar. Claire Keegan. Utgiven 2007 (?). På svenska 2023 hos Wahlström & Widstrand, i översättning av Erik Andersson

Här skriver vi om Keegans Det sista ljuset