Varje dag står mormor i fönstret och tittar. Kan det vara i dag som han kommer tillbaka? Kan det vara idag? Eller ska det bli en sådan dag där insikten om att Billy försvunnit återigen slår till med förödande kraft och ångest. Troligen. På övervåningen står Billys rum exakt som när han lämnade det för 18 år sedan. Legobygget är inte helt klart. Saker ligger utströdda på golvet. Ett museum över en pojke som försvann.
Steven, 12 år, önskar att mormor skulle få ett svar på var Billy tog vägen. Blev han offer för seriemördaren Avery eller vad hände? Steven kan inte mycket, tycker han, men en sak har han ändå fått beröm för: att skriva välformulerade brev. Han bestämmer sig för att skriva till Avery och fråga: Var finns Billy?
Det hugger till i hjärtat att läsa om utsatta barn som vill ställa till rätta. Vi är rörande eniga på bokfrukosten att personporträtten i Mörk jord i allmänhet är bra. Och att berättelsen om Steven är fantastisk. Det här blir en barndomsskildring som verkligen berör.
Priset som ”Årets bästa kriminalroman” undrar vi lite över. Visst finns en historia om ett brott, men trots att det är ohyggligt är det inte lösningen av dåden som är centrala. Handlingen är långsam och suggestiv. Hur kan en pojke, en familj, en by leva i traumat av ett mördat men aldrig återfunnet barn?
Mörk jord. Belinda Bauer. Utgiven 2010 (Blacklands) . På svenska av Modernista 2011.
Vi ordnar våra bord och stolar. Brer våra smörgåsar. Skjuter undan kaffekopparna så att böckerna ska få plats och jag räknar till tolv romaner denna morgon. Eller romaner förresten. Haren med bärstensögon är en alldeles sann familje-memoar om författaren Edmund De Waals anförvanter, familjen Ephrussi. Med utgångspunkt från den netsuke-samling som släktingen Charles skaffar sig i slutet av 1800-talet följer vi familjens och Europas öden och utveckling. Slutligen hamnar de små japanska figurerna i författarens egna händer. Det här blir en bok som sammansmälter i historia, essä och skönlitteratur.
Godmorgon Marie! Vad äter du till frukost?