Jonathan bortom all kontroll av Meg Rosoff

Hundarna är mina favoritkaraktärer i denna skruvade komedi. Rosoff skildrar dessa förvirrade år i tidiga 20-årsåldern då människan  enligt gängse normer ska lämna ungdomen bakom sig och bli förståndig. Jonathan vill förtvivlat gärna bli vuxen och han vidtar drastiska åtgärder för att uppnå denna vuxenhet. Det har gått bra för honom, efter avslutad utbildning har han fått både arbete och lägenhet i New York, förvisso är det en lägenhet med ett synnerligen annorlunda hyreskontrakt men i New Yorks bostadsdjungel är den ändå ett kap. Den fasta punkten på det stormiga hav där Jonathan driver runt är hans brors hundar som flyttat in hos Jonathan medan brodern jobbar i Dubai. (Cockerspanieln Sissy och bordercollien Dante är förtjusande bekantskaper och jag tänker på hur mycket jag saknar att leva nära en hund). Förutom hundarna flyttar snart Jonathans flickvän Julie in, Julie som vännerna menar är fel för Jonathan men som han är beredd att gifta sig med bara för att uppnå ett inre lugn.

Ibland har jag förfärat mig över hur mycket jag har skrattat under läsningen. Jonathan har ett helsicke och det är rysligt synd om honom, men Meg Rosoffs skriver så humoristiska skildringar att det är omöjligt att undvika hysteriskt fniss. Jag bara älskar bröllopsscenerna där Jonathan är drabbad av en mystisk psykologisk talåkomma och jag älskar scenerna där hans hundsjukdoms-hypokondri blommar. Förutom mina favoriter hundarna bjuder Rosoff på ett mycket sympatiskt persongalleri.

Jonathan Unleashed som boken heter i original sätter faktiskt tonen i första meningen:

En dag när Jonathan kom hem upptäckte han att hundarna pratade om honom.

Jag önskar Jonathan många inte fullt så förvirrande år med hundarna och jag hoppas att han en dag blir serietecknare. Jag önskar även er en trevlig och skrattrik läsning precis som jag hade.

Utgiven på Massolit Förlag 2016. Översatt av Molle Kanmert Sjölander. Finns som ljudbok.

Eugen Kallmans ögon av Håkan Nesser

eugenLeon Berger är förgjord av sorg efter den olycka som slitit hans dotter och fru ifrån honom. Ett slumpartat möte med en studiekamrat leder till att han lämnar Stockholm för den norrländska staden K. Leon är lärare och han efterträder en kollega vid namn Eugen Kallman som dött under oklara omständigheter under försommaren.

En lågmäld Nesser som låter flera olika berättare komma till tals, ett grepp som fungerar utomordentligt väl i denna berättelse vars huvudhandling utspelas i mitten av 90-talet i ett Sverige som blivit mer och mer främlingsfientligt. Romanen bär ett lugn och rullas upp utan åthävor. Egon Kallmans ögon är enligt mig ingen spänningsroman, men jag blev ändå förvånad när Nesser själv sa samma sak vid ett av sina seminarium på Crimetime Gotland.  Att det fanns ett mystiskt dödsfall med i boken förklarade han med att det i allt han skriver smyger det alltid in ett oväntat dödsfall vare sig han vill eller inte.

Nessers fantastiska språk och hans mångbottnade ofta vemodigt tufsiga karaktärer med sina lakoniska kommentarer golvade mig redan för många år sedan.  Även om jag tycker olika mycket om böckerna gör han mig aldrig besviken, det finns alltid något som rör mitt inre, det finns alltid en älskansvärd karaktär. Och karaktärerna, deras namn är så välfunna! Rosemarie Wunderlich Hermansson i Människa utan hund, Ante Valdemar Roos i Berättelse om herr Roos, Gunnar Barbarotti, Beate Moerck, Edmund Wester, Irene Sammelmerk och Alois. Namnen viskar någonting till läsaren om karaktären, jag vet det låter flummigt men för mig är det så. I denna sista roman är en av berättarna Ludmilla Kovacs som ägt en schäfer vid namn Oktober. Någonstans i de tidiga böckerna finns en hund som heter Thatcher. (Nessers egen hädangångna hund Norton har nyss kommit ut med sina memoarer. Fast den har jag ännu inte läst.)

Ja, som ni förstår är jag synnerligen förtjust i Håkan Nessers författarskap och om det blir något nytt Crimetime med närvaro av Nesser önskar jag mig ett seminarium om just Nessers namngivning. För titlar som Ormblomman från Samaria och Styckerskan från Lilla Burma är inget annat än fantastiska!

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2016.

Störst av allt av Malin Persson Giolito

storst-av-alltJag är fast efter första meningen. Jag har hamnat inuti den 18-åriga Majas huvud och ser det hon ser, upplever det hon upplever. Jag är hudlös mot hennes ord som flödar sylvassa in i mitt huvud för att sedan färdas rakt ner i magen. En svensk rättegångsthriller där en ung flicka står anklagad, häktad sedan ett halvår och redan dömd av pöbeln. Steg för steg rullas dramat upp, att Maja är berättare är omruskande, är hon att lita på? Väljer hon att utelämna väsentligheter? Vad väljer hon i så fall att utelämna? Och vad fasen har egentligen hänt?

Det är ett utsökt skickligt romanbygge Malin Persson Giolito har utfört, fantastiskt välskrivet med driv, spänning, intelligens, medkänsla och inte minst juridik. Det är en bok med många lager, även om den marknadsförs som en thriller platsar denna mångfasetterade roman i ett antal genrer till. Törs jag tippa på en August-nominering?

Jag valde att lyssna på boken och som ljudbok är den svår att överträffa! Lo Kauppi, en av Sveriges bästa uppläsare just nu, har funnit den exakta tonen för att ge en trovärdig röst åt Maja. Ljudboken avslöjar den utsökta skicklighet i hur väl orden passar i Majas mun och hur lysande texten är disponerad, inte ett onödigt ord.

Vad kan jag mer säga? Jag är golvad, den mest fullödiga roman jag hittills läst i år och jag ÄLSKAR den första meningen. Jag gillar Majas ungdomsbeskäftiga beskrivningar av sitt försvarsteam, advokat Sander med de biträdande juristerna hon gett öknamnen Pannkakan och Ferdinand. Det går mig djupt till sinnes när hon oroar sig för hur hennes betydligt yngre lillasyster Lina har påverkats av det pågående dramat. Personligen oroade jag mig för tingsrättens avgörande boken igenom och jag blev bara mer och mer förbannad på åklagaren ju längre jag läste. Mer än så kan jag inte utveckla, jag vill ju inte förstöra er läsupplevelse. För ni förstår väl att ni absolut bör läsa?

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2016.

Böcker skrivna direkt för ljudbokspublicering – Storytel Original

39365[1]Ljudbokstjänsten Storytel har i sommar introducerat ovanstående alldeles nya koncept som jag gärna hade velat beskriva med några fyndiga formuleringar. Men det låter sig inte riktigt göras och jag antar att detta faktum är en eloge till Storytel, originalserierna är något helt nytt. Med inspiration från moderna tv-serier har man producerat ljudboksserier i avsnittsform. ( Fast man kan läsa också om man vill). Samtliga originalserier är nyskrivna för ändamålet av svenska författare.

Jag har under sommaren avnjutit Vargland av Björn Olofsson inläst av Lennart Jähkel, en serie i 10 avsnitt om ca 1 timme vardera. I trakterna runt Kiruna bor Johan Smith tillsammans med sina draghundar, ett antal Sibirian Huskys alla med ganska speciella namn. Han är en man med en del outrett inom sig, han håller sig för mest för sig själv och hämtar kraft och glädje av djur och natur. Sin försörjning får han genom ströjobb bl.a. inom fjällräddningen och som fjällräddare är han något helt utöver det vanliga, som en norrländsk, ska vi rent av säga, James Bond?

40951[1]Förutom fjällräddning halkar Johan in på diverse sidospår, räddar vargvalpar, tar hand om ungdomar på villospår, överlistar korrupta politiker och bekämpar terrorister. Det är visuellt och händelsedrivet, Johans karaktär belyses genom hans handlingar. Jag blev utomordentligt underhållen medan jag lyssnade, Johan är lätt att tycka om och jag älskar seriens fina naturskildringar. I skrivande stund har jag just börjat lyssna på serien Byvalla av Karin Janson inläst av Cecilia Forss, en feelgood i landsbygdsmiljö. Har bara hunnit med två avsnitt ännu, men än så länge gillar jag vad jag hört, känns rentav som om jag är fast. När jag skrivit klart ska jag ta itu med del nr 3.

Läs mer om Storytel Original här.