År 1945 anlände omkring 10 000 koncentrationslägerfångar till Malmö. Ett av flyktingboendena som ställdes i ordning fanns på Malmöhus slott som till vardags var/är museum. I Set Mattssons första bok i trilogin om polisen Douglas Palm, begås ett mord på slottet natten efter att de första flyktingarna anlänt. En annorlunda utgångspunkt i en spänningsroman, som förvisso också är en historisk roman som utgår från verkliga händelser.
Douglas Palm och hans fru Anna, sjuksköterska på flyktingboendet där mordet sker, är två sympatiska bekantskaper. Skildringen av Malmö, strax efter krigsslutet i Europa, är tonsäkert. Jag tyckte mycket om bokens karaktärer, komplexa och ofta grubblande, jag berördes av mörkret och sorgen. Jag ska nog tillägga att jag främst fastnade för den historiska delen av romanen. Skildringen av 40-talsmänniskan och 40-talsstaden känns levande. Fast deckardelen är bra den med, tycker att jakten på Malmöpedofilen är välskriven och obehagligt spännande.
Anmärkningsvärt är att Ondskans pris kom ut redan 2012, före den stora flyktingkrisen i Europa. Kopplingen till vår tid är självklar. Mattssons beskrivning av hur flyktingarna ankommer Malmö hamn är lysande i all sin fasa. Hans skildring av den ensamkommande flyktingpojken som överlevt hela sin familj i koncentrationslägret är hjärtskärande. Jag är imponerad över hur mycket parallella spår mellan 40-talet och vår tid som han lyckas skildra och hur bra han gör det. Jag gillar verkligen slutet på romanen där Mattsson låter Palm fundera som få litterära poliser gjort sedan Sjövall & Wahlöös tid. Jag som oftast undviker spänningsromaner kommer att fortsätta läsa den här serien.
Utgiven på Historiska Media 2012. Jag lyssnade till boken via Storytel.
(Jag växte upp hos min mormor i Malmö och träffade många äldre damer födda i början av 1900-talet. De pratade mycket och moraliserade ofta. Jag visste en hel del om grannarna och hur illa det var att få barn utan att vara gift. Ibland kom de in på kriget, om ransoneringarna och mörkläggningen. De mindes tydligt ”när judarna kom till Malmö” att de var som benrangel allihop och att de alla avskydde krig, Hitler och nazism. Man skulle vara snäll mot alla som upplevt krig, sa de bestämt.)
Yolandi orkar inte längre. Hon lyfter telefonluren med avsikt att boka tid åt sin syster på en självmordsklinik i Schweiz. All my puny sorrows är en roman om självmord men också om okuvlig livsvilja. Motsägelsefullt men genialt. Elfrieda, en firad världsberömd pianist, vill bara dö. Hon har det mesta här i livet utom livsvilja. Hennes psykiska smärta är så bottenlös att hon inte står ut med att leva. Hon tigger och ber Yolandi om att hjälpa henne dö. Systrarnas mor Lottie däremot, vars liv har varit kantat av svårigheter och sorg, har alltid tuffat på utan att låta sig falla.
De flesta feelgoodromaner jag läser är skrivna av engelskspråkiga författare och utspelar sig inte sällan i Storbritannien. Eftersom nämnda genre är ett livselixir för mig under den mörka årstiden är det gott så. Jag har dock alltid känselspröten ute efter något bara aningen annorlunda. Därför kändes det nästan exotiskt när jag hittade Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré! En underbar titel på en mycket underhållande spansk feelgood. Cecilia är nyskild och vilsen, i samband med att hon ärver sina morföräldrars hus i Madrid, väljer hon att öppna pensionat för endast kvinnor.
Är jag sist på bollen med att läsa Istvillingar? Åtskilliga är i alla fall de entusiastiska rekommendationer jag fått om att jag MÅSTE läsa. Boken kom ut på svenska i maj 2015 och är en klaustrofobisk spökhistoria som blivit en stor internationell succé. Den filmas just nu och har alla förutsättningar att bli en riktigt bra skräckthriller.