Klas Östergren

Jag har läst allt av Klas Östergren, brukar jag säga. Övertygad om att jag talar sanning. Men går jag igenom hans långa bibliografi ser jag att så är inte fallet. Hans två första romaner Attila och Ismael som kom ut 1975 respektive 1977 läste jag till exempel inte alls och kan inte minnas att någon i bekantskapskretsen gjorde det då. Vi läste i stället Jack (även om jag då var alltför ung för att riktigt förstå och uppskatta den). Sen kom Fantomerna, 1978, och då hade jag fått upp ögonen för Östergren. Den utspelar sig i Paris och Lilla Essingen och ligger just nu på bordet framför mig för omläsning. Kommer den hålla? Troligen.

Gentlemen läste alla 1980 och vi smög omkring vid Hornsgatan 29C. ”Det är där han bor, Henry Morgan”. Efter det tappade jag bort Östergren under flera år. Mitt litterära fokus var någon helt annanstans och först med Under i september hittade jag tillbaka. Romanen brukar sägas vara den tredje i en österlen-svit. Efter det har jag läst de flesta och gillat det mesta. Det är de oväntade berättelserna med reflexer från samtiden, de (ofta) udda karaktärerna, samtalen och betraktelserna och inte minst det precisa språket. Numera kan man dessutom lyssna till böckerna där Östergren läser in dem själv. Det går inte av för hackor.

I går kväll var jag på Södra teatern i Stockholm för föreställningen Östergren om Östergren. Under två timmar samtalar Klas Östergren med sin förläggare Stephen Farren-Lee om sina böcker i synnerhet och litteratur i allmänhet. Samtalet strösslas med musik av Mattias Alkberg och bandet The Bear Band. Så njutningsfullt, roligt, tänkvärt. Så Klas. Östergren.

Frukostintervjun: Barbro Guaccero

Just nu läser vi Skuggan av pilträden av Barbro Guaccero, en spänningsroman som utspelar sig i Småland. Författaren själv bor i Italien sedan många år. Och vi är som vanligt nyfikna på frukostvanorna.

Hej! Vad äter du till frukost?
Te och en skiva rostat bröd, smör och hemgjord marmelad (av mina egna citrusfrukter) och en liten skål med två pärlor Omega 3 och en multivitamintablett. Alltid det samma. Jag är ingenting för stora frukostar, men de får gärna ta lång tid ändå.

Vad läser du helst till frukost, tidning eller bok?
Jag brukar läsa tidningarna på nätet, en italiensk och en svensk, men när jag arbetar som bäst med en bok, läser jag om det jag skrev dagen innan.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Oj, det jag för tillfället läser. Eller kanske en klassiker som en vidsidanombok att läsa ur då och då.

Vad läser du just nu?
I munkens skugga av Helena Thorfinn

Vilken bok är den första du minns?
Pricken av Margret Rey. Sönderläst älkslingsbok när jag var liten. Jag var nog själv en Pricken.

En bok som betytt mycket för dig?
Uppslukande läsning har varit Hundra år av ensamhet av Márquez och Leoparden av di Lampedusa. En läsning som jag ständigt kommer tillbaka till är Prousts På spaning.

Och så funderar vi över vad du använder som bokmärke?
Jag vet inte riktigt om jag vågar bekänna det här, men jag viker hundöron. De kan aldrig trilla ur.

Superbra ju. Hundöron gillar vi också. Skriver du på något nytt?
Ja, det gör jag faktiskt. Min bok nummer två i trilogin om poliserna i Vidstad är nästan klar och skall ut i oktober 2024. Trean är på synopsstadiet.  

Roligt! Vi gillar ju bokklubbar, är du med i någon?
Ja självklart, SWEA:s internationella bokklubb EMA som är öppen för  SWEA:s alla medlemmar runt om i världen och Svenska Kyrkans i Rom Bokklubb.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i
hyllan
?
Känsligt kapitel. Mina ambitioner är mycket bättre än utförandet. Tanken är att ha en bokhylla för facklitteratur: konst, trädgård, mat, historia mm och spridda bokhyllor med skönlitteratur som skall vara sorterade i strikt bokstavsordning efter författare, men i praktiken hamnar mina böcker ofta lite huller om buller för att de inte får plats. Det där är ett ständigt dåligt samvete.

Ändå ett härligt problem att ha. Tack för intervjun och ha en fin dag. Hälsa alla hundarna!

Hurra! Dags att hasa runt på bokmässa nummer 21

Nu åker jag ner till bokmässan. Jag har varit där varje år sedan 2001 och borde fira bokmässa nummer 23 i år. Men. pandemi-året 2020 blev det bara digitalt och hybrid-året 2021 var jag också kvar i Stockholm. Så räknar jag, och då blir det 21.

Jag bor på Gothia towers. Det gillar jag. Vi har bott lyx och superlyx men i år är det ett alldeles ordinärt rum. Huvudsaken är ändå att kunna åka hissen upp när man storknar. Det finns, som vanligt, en stor mängd saker att lyssna till. De flesta framträdanden krockar, som vanligt, men det brukar ordna sig ändå, som vanligt.

Mitt första år 2001 betalade man cash i alla montrar och jag minns att mina pengar tog slut. Ringde hem och ordnade överföring från något sparkonto. Resväskan fullpackad med böcker. Nåt år senare hade det dragits in en bankomatvagn i en mässhall och det blev enkelt att hämta ut mera pengar, för det behövdes alltid. Sen blev det äntligen möjlighet till kortköp och numera också swish. I början ilade jag också omkring i snabb takt, livrädd för att missa något viktigt och intressant. Det gör jag inte längre. Snarare hasar jag och hinner jag så hinner jag. Det händer ändå så mycket kul på vägen.

Helt säkert bloggar jag inte så mycket under mässan. Men vi hörs ju ändå, på instagram.

Haralds mamma av Johanna Frid

Egentligen skulle boken lika gärna kunna heta Haralds flickvän. Det är hon som berättar och ger sin omvärld onda ögat. Hon är sarkastisk, elak och väldigt rolig, elakast är hon mot Haralds mamma och jag kan förstå henne. Haralds mamma är en förfärlig kvinna, beskäftig, självisk och lömsk! Dock tycker jag nog att Haralds flickvän även hon besitter dessa förklenande egenskaper. Jag tänker att, den i boken ganska diffuse Harald, har valt en flickvän som är ganska lik hans mamma.

Hur som helst, det är rappt och underhållande skrivet även om jag ofta sätter skrattet i halsen. Boken lämnar mycket till läsaren i sann Biskops Arnö stil, vilket gör Haralds mamma till en ypperlig bokcirkelbok. Måste finnas hur många tolkningar som helst av Haralds två damer. Jag var inte så förtjust i Johanna Frids förra bok Brinn, Oslo, brinn, tyckte bättre om Harald som jag främst tycker är mycket roligare skriven. Likväl saknar jag analys och djup, mot slutet blir Haralds flickvän bara patetisk, sorglig figur. Jag hade önskat mig fler dimensioner.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2023.