Löftet av Damon Galgut

Den sydafrikanske författaren Damon Galguts Bookerpris-belönade roman Löftet infriade med råge mina högt ställda förväntningar. Han är i Sverige denna vecka och jag hoppas få lyssna till honom på bokmässan i Göteborg. Löftet tar avstamp 1986 när de tre syskonen Swats, Amor, Anton och Astrid reser hem till familjens farm för att begrava sin mor. På dödsbädden avkrävde modern sin make ett löfte, familjens trogna svarta tjänare Salome skulle få sitt lilla sjabbiga hus med tillhörande markplätt som gåva. Fadern infriat inte löftet, något som Amor familjens yngsta dotter aldrig glömmer.

Romanen löper över 30 år och syskonen Swats liv går hand i hand med förändringarna i Sydafrika när apartheid avskaffas.  Det är en annorlunda roman med stillsam och lågmäld läsning, att Galgut är dramatiker anas, inte minst då han låter många scener utspelas vid begravningar på familjen Swats farm. Sydafrikas tragiska historia och familjens oförmåga att släppa sin identitet som vit välbeställd farmarfamilj är väldigt skickligt skildrat.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2022, översättning av Niclas Hval. 

M som i Magris

Nu spanar jag i Lästa böckers förråd och hittar en roman jag helt glömt bort. Jag läste den 2010 och verkar förtjust: .

”Hur mycket hinner man berätta på knappa hundra sidor?  Tillräckligt mycket, säger jag.

Som i Auras kärlekshistoria (Carlos Fuentes) där Montero och du blir förlorade i en värld där gränsen mellan då och nu är vag och oskarp . Som i den fantastiska romanen Svart dam (Maria Fagerberg) där Nina drabbas av svår sjukdom. Som i den betraktelse om gränslandet mellan liv och död i Som ni säkert förstår. Snart inser du att Vilohemmet egentligen är en hinsides tillvaro. Och  tankarna vandrar gärna till myten om Orfeus och Eurydike.

Det är verkligen något visst att läsa i en tunn bok i enda timslång sittning. Även om jag nu glömt bort just Magris nätta bok så triggas lusten att leta rätt på flera skönlitterära böcker under 100 sidor. Jag hittar ganska många faktiskt. Men här är är tre:

I ett fönster nära solen av Mats Kempe (93 sidor)
En liten bok om konsten att dö av Ulf Nilsson (75 sidor)
Harvey av Emma Cline (95 sidor)

Bokhösten är här – men sommaren är fan inte slut

inleder jag, med bestämd röst. För sommaren pågår fram till bokmässan ni vet, om man kör på Tivoli-kalendern och det gör jag.

– Maggan, läste du de tre böckerna du tänkte?

”Jodå, jag läste How to kill your family, Detaljerna och började på Mot paradiset. Den sistnämnda är vääääldigt tjock så det kommer att ta lite tid.”

”Satt du mycket på läsklippan i Mälaren?”

” Nja, inte riktigt så mycket som jag kanske velat, var helt enkelt för varmt. Och du själv då, Ann-Sofie, du skulle hitta tio nya fikaställen.”

”Jag tror det blev fem. Men sommaren är som sagt inte slut än så … ”

”Läste du dina tre böcker på listan?”

”Två av dem läste jag. Och 23 ytterligare. Kärlek i fem akter av Daniela Krien gillade jag särskilt mycket!”

”Vad har vi att se fram emot inför bokhösten? ”

”Bokmässan. Och att ses! Höstterminens tema i bokklubben är Naturen och det kan bli hur kul som helst, eller hur!”

Sommarlov 2022

Nu är det sommar! Under ”terminen” körde vi sex bokfrukostar, och så glada vi blev när vi kunde ses på riktigt. Staden var temat och vi läste om:

Stockholm
Tokyo i Japan
New York i USA
Santiago i Chile
och
Kolgata i Indien

Bloggen tar sommarlov till augusti, och vi hänger på Instagram under tiden. Ann-Sofie ska som vanligt solstolsläsa och hitta minst tio nya kaffeställen. Maggan ska läsa i Berlin och Gävle men allra mest på läsklippan vid Mälaren. Det här tänker vi läsa

Ann-Sofie:
När bergen sjunger av Nguyen Phan Que Mai.
Slutet blir vår början av Chris Withaker
Det som väntar mig av Parinoush Saniee

Maggan:
How to kill your family av Bella Mackie
Mot paradiset av Hanna Yanagihara
Detaljerna av Ia Genberg

Glad sommar!