30-talets Stockholm. Söderpojkarna tar ofta cyklarna ner till Stadsgården för att titta på fartygen som glider in i hamnen. Det är enkelt att komma intill och spännande att lära sig namnen på fartygen. Dessutom kan den modigaste gå fram till passagerarna och hälsa och träna lite på engelskan.
En sommardag 1937 kommer den skotske Jan till Stockholm med sina föräldrar och Lennart slår sig i slang med den jämnåriga pojken. Adresser utbyts och kontakt hålls. Året därpå åker Lennart med passagerarfartyg från Göteborg till Newcastle för att hälsa på sin kompis. Han är sjutton år gammal. Resan dokumenteras noga i ett fotoalbum med rubriken Skottlandsminnen
Nu skriver vi 2012 och jag tänker göra nästan samma resa som bonuspappa för att se om jag kan hitta platserna sjuttiofem år senare.
Vad jag ska läsa? Jag tar med mig:
Lonely planet Scotland förstås! Världens väldighet av Colum McCann. The Carrie Diaries av Candace Bushnell. Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg.
Sex böcker bloggade jag om under mars månad men ingen bokbloggarutvald. Men nya tag i april när jag ber Fru E om ett boktips!
April är påsklovsmånad och snart packar jag en väska för Skottland. Jag köpte mig en resguide från Lonely Planet – att läsa en sån är nästan halva nöjet!
Jag läser mycket. Förr skrev jag listor på det lästa, nu kan jag räkna här i bloggen. Jaha, sex böcker i januari. Förra årets januari blev det ju sju. Jag vill läsa ännu lite snabbare, ännu lite mer. Så många bra olästa böcker!
Men mormor, så tänkte ju inte du. Du läste mycket och varje dag så länge du levde, men inte just romaner i snabb takt. Det var ju dagstidningen förstås, något veckoblad, Kvällstunden och en hel del annat. Men romaner, där tog du tid på dig. Tänk om vi hade haft en bokklubb, en sådan där fyra-generations-bokklubb, mormor. Ska vi leka med tanken?
Runt bordet har vi samlats. Där sitter jag med mina sex lästa i januari. Där sitter min k. dotter som nog läser lika mycket. Där sitter min mamma som läser ett par böcker i månaden. Och där sitter du mormor som läser en roman om året. En gång i månaden träffas vi för att berätta om det senaste vi läst
På den första träffen, i januari, börjar min dotter snabbt berätta om sina läsningar. Hon hinner inte berätta om alla utan hon väljer ett par böcker. Samma sak gör jag. Månadens två bästa. För min mamma är det inget val utan hon berättar om de två böcker hon läst. Mormor berättar om sin bok så långt hon nu hunnit. Nästa gång vi ses väljer min dotter som vanligt ut ett par titlar och berättar om dem. Samma sak gör jag. Mamma berättar om den bok hon hade läst. Mormor har nu kommit en bit till och berättar inkännande om sina romankaraktärer eller författarens avsikter. Så går det på, månad efter månad. Våren går över till sommar, sommaren blir höst och snart är det december.
Årets sista träff är sedvanlig. Min dotter väljer, likaså jag och mamma berättar om sina två månadsböcker. Mormor klappar nu nöjt på sin bok. Hon har levt i sin roman under hela året. Hon känner personerna väl, har haft tid att tänka över innehållet många gånger och kan nu sammanfatta och reflektera över boken i sin helhet.
Och då tänker jag, mormor, att det kanske är så man ska läsa böcker. Och så man skulle vilja bli läst om man var en bok. Långsamt, ingående och med många reflektioner.
Tack för den tanken.
Hälsningar Ann-Sofie.
_____
Inlägget är en del av en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen där följande bloggare deltar:
Ann-Sofie och jag besökta prisutdelningen av Årets boktipsare på Kulturhuset på torsdagskvällen. Det bjöds på lite författarintervjuer, bubbel, snittar och en välfylld bokpåse. Bland de fem nominerade fanns bland annat bloggen Tonårsboken.
Av en omröstning, där Breakfast Book Club var en av femton nominerade, röstades fem finalister fram och vinnaren utsågs av en jury. Vi fick på kvällen veta att Breakfast Book Club faktiskt kom på sjätte plats. Precis utanför finalisterna och vi missade en fin tulpankvast och diplom.
Vann gjorde Kerstin Rydén som på sin arbetsplats med 350 anställda upprättat ett bibliotek där personalen kan låna böcker. Mycket initaitivrikt!
En sommardag 1937 kommer den skotske Jan till Stockholm med sina föräldrar och Lennart slår sig i slang med den jämnåriga pojken. Adresser utbyts och kontakt hålls. Året därpå åker Lennart med passagerarfartyg från Göteborg till Newcastle för att hälsa på sin kompis. Han är sjutton år gammal. Resan dokumenteras noga i ett fotoalbum med rubriken Skottlandsminnen
