Kategori: Recensioner

Publicerat

Vitön av Bea Uusma

För tio år sedan var jag totalt uppslukad av Expeditionen – en kärlekshistoria. Boken blev MIN kärlekshistoria och jag refererade ofta till den. Att den var mer spännande än värsta thrillern. Att den hade det smartaste och mest pedagogiska upplägget jag sett. Att den var så snyggt formgivning Och så vidare. Och så vidare. Åren gick, jag såg boken i hyllan, mindes känslan då jag var så uppslukad. Saknade den. Undrade hur det gick med Uusmas forskning.

Och nu – Vitön. Tio år senare levererar Bea Uusma en välförpackad, välskriven historia där gamla frågor får nya svar, och där nya frågor uppstår. Lika spännande, smart, pedagogisk, snygg formgiven och jag sitter med andan i halsen och bläddrar mig sakta framåt.

Det är verkligen en bedrift, tänker jag, att återigen skapa en sådan bladvändare om en expedition som från början inte ens intresserade mig. Att så inlevelsefullt beskriva sin forskning. Jag är med Uusma i varje skede! Mumlar saker som, ”men nu ska väl medicinrören visa något?” Näst intill benägen att klippa ut mina egna modeller för att totalt uppgå i hennes utläggningar om kropparnas placeringar i lägret på Vitön. (Jag gör inte om ni undrar, men snudd på).

Jag kan faktiskt inte påminna mig om att en facklitterär bok fått mig att känna så. Och när Uusma skriver:

svarar jag NEJ!

Jag önskar boken årets Augustpris.

Vitön. Bea Uusma. Utgiven 2025 på Norstedts. Formgiven av Lotta Kühlhorn.

Publicerat

Den barmhärtige mördaren av Patrik Svensson

En enastående bok, ingen roman utan baserad på en verklig händelse som ägde rum i västra Skåne under den stränga krigsvintern 1942. Vid den här tiden var statarsystemet fortfarande en realitet, även om det sjöng på sista versen. Stalldrängen Elof Nilsson orkar inte mer, djupt deprimerad av den hårda liv han och familjen lever fattar han ett förtvivlat beslut tillsammans men hustrun Matilda. De ska ta sina egna liv och även de barn som ännu inte är vuxna. Det slutar i en tragedi där Elof tar livet av fyra familjemedlemmar, men sedan inte klara av att  fullfölja beslutet att ta sig själv av daga.

Det här är nutida arbetarlitteratur när den är som bäst! Svensson lyckas på ett mästerligt sätt skildra statarnas livegna situation som idag nästan är bortglömd. Fackföreningsrörelsen hade tidigare lyckats förhandla fram bättre villkor för fabriksarbetare men statarsystemet rådde de inte på. Godsägarna var alltför beroende av sin billiga arbetskraft. Väcker tankar om dagens svenska samhälle och den nyfattigdom som är en realitet.

Svenssons språk är underbart, hans gestaltning och formuleringskonst är formidabelt och en ren njutning att läsa. Att boken är nominerad till Augustpriset i fackboksklassen är en självklarhet. Svensson belönades med priset 2019 för Ålevangeliet en bok som tydligt lever i mitt minne. Jag har inte läst övriga nominerade men jag hoppas att Den barmhärtige mördaren belönas, det är den utan tvekan det mest drabbande som jag läst i år.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2025.

Publicerat

Bokfrukost om Bron över Tangagata

På ena sidan Tangagata bor Halldór Sigurðssons som just blivit permitterad från räkfabriken. På andra sidan bor Gyđa som är föremål för hans kärlek. Mellan dem är det nu ett stort dike, uppgrävt för framtida vattenledningar. Och så bron, full av symbolik, däröver.

Bokfrukosten vimlar av vänliga ord om boken. Vi tycker om personerna, också den ytligt skildrade Gyða. Vänskape med gubbarna på Doddis verkstad består mest av att lyssna till det eviga tjabblet dem emellan. Men vi ser annan vänskap som är rättfram och omtänksam. Berättelsen är humoristisk men under det till synes vardagliga betraktelserna gömmer sig bråddjup och existentiella insikter. En kombination som är underbar.

Vi pratar om:
*En konst att skriva så inkännande och intressant om vardagens bestyr. Jag tänkte på Knausgård i början.
*Miljön i småstaden kändes bekant.
*Det isländskt karga och isolerade är tydligt
*Fiskandet var förstås centralt.
*Roligt med ingresser. Annorlunda.
*Epilogen, vilket berättartekniskt drag!

Vi ser fram emot att läsa mer av författaren! Bron över Tangagata. Eiríkur Örn Norddahl. Utgiven på svenska 2021 hos Rámus förlag i översättning av John Swedenmark

Publicerat

Andrew Polgars svarta pussel

Nu är det bokstreck. Det är när två personer bestämmer sig för att läsa samma bok och sedan ses för att diskutera. Vi tror att begreppet kommer från Åsa Larsson, men är osäkra. Hursomhelst är det roligt och spännande att diskutera Andrew Polgars svarta pussel.

Vad betyder ett svart pussel? Det borde väl vara bild för att stå inför något svårt utan att ha någon vägledning eller ledtråd. Och det är i allra högsta grad sant när det gäller Andrew Polgar. Han är bordtennisspelare på toppnivå och står nu inför en sponsorönskad returmatch, mot sin värste motståndare vid pingisbordet och i livet.

I romanen tar vi emot Polgars anteckningar. Det finns nämligen en författare som ska skriva en biografi över honom, och för att förekomma det bestämmer sig Polgar att skriva ner hur det egentligen förhåller sig. Det är ingen lycklig människa vi möter. I återblickar berättas om trauman och intensivt fokus på prestationer. Numera lever han med familjen i Paris, men relationen till dem är distanserad och frånvarande. Ibland glimtar en kärleksfull stund med sonen upptill Annars lever fru och barn sitt eget liv, sitter mest framför tv:n och äter kex. Själv verkar Polgar förvirrad och vet inte vet vart han är på väg. Han lever i sin bubbla, oförmögen att ha relationer, bortsett från sin tränare som har den allra största betydelse.

Romanen är skarp och välformulerad. Ofta rolig. Berättandet är rappt , ibland far det fram lite väl snabbt. Som bordtennis kanske. En försummad sport i romansammanhang förresten. Vi tycker båda om romaner som handlar om idrottspersoner och där idrotten tar stor plats. Det är intressant att läsa om den psykologiska drivkraften och hur man offrar allt för sin idrott. I romanen får vi kliva in i huvudet på Andrew Polgar och trots det ena och det andra, gillar vi honom. Mycket! Låt det gå vägen i hans liv! säger vi.

En bra roman säger vi avslutningsvis och tänker oss att läsa mer av författaren. Jag vill också lägga till att vi bitvis lyssnade. Det är Gerhard Hoberstorfer som läser och det lyfter boken ännu ett snäpp.

Andrew Polgars svarta pussel. Jonas Rydin. Utgiven 2025 hos Ars förlag.

Det svarta pusslet som utgör bakgrund för omslaget på vår bild här ovan är kreerad av congerdesign .