Och sommaren flyter fram i sakta mak

Man kunde tro att sommaren var över ett tag då när temperaturen dalade. Jag bryr mig dock inte om sådant då jag följer tidtabellen från Tivoli i Köpenhamn.

tivoli

 

 

 

 

Nu är det alltså sensommar, kanske den bästa delen om du frågar mig. Julidagarna blir lätt slit- och slängdagar där det alltid kommer en sommarmorgon igen. Men i sensommardagarna finns ett slags memento mori, ett ”minns vintern” och varje dag blir värdefull.

image-1Det var längesedan jag bloggade. Ur högsommarläsningen föser jag fram min Berlin-läsning Book of Clouds om den något vilsna, ja vad heter hon? Nå en ung kvinna som är i Berlin några år för att … vara i Berlin. Hon bor uppåt Prenzlauer Berg och får så småningom ett jobb hos en äldre historiker. ”Renskriv mitt inlästa manus”, ber han och det gör hon tre dagar i veckan. Det jag tycker om med boken, förutom hennes vilsenhet, är det loja berättandet men framförallt hur hon rör sig i staden. Det är roligt att följa hennes fotspår. Jag läser om nätterna och om dagarna får Siv, som kan staden innan och utan, ta mig till alla platser.

Jag föser också fram Nu jävlar! av Heidi Linde, en norsk författare som kom som ett utmärkt tips från Bokhore-Johanna när det som bäst behövdes ett tips på en norsk författare. Den är så välberättad om några människor i en norsk småstad. Vanliga människor och vanliga och därför så sorgliga och gripande bekymmer och omedelbart vill jag att det bara ska ordna sig. Det gör det ju alltid. På sitt sätt.

Men sensommar som sagt i flera veckor till. Solstolsläsning och reseläsning och jag-måste-väl-förfan-hinna-läsa-läsning om vartannat. Helst utomhus. För minns vintern.

Härifrån till verkligheten av Eva Rydinger

Det vackra omslagets symbolik blir solklart efter avslutad läsning.
Det vackra omslagets symbolik blir solklart efter avslutad läsning.

Två kvinnor, mor och dotter, har gemensamt att de båda är änkor. Marianne har förlorat sin make efter ett långt äktenskap medan Karins man har dött ung. Marianne har försiktigt börjat leta efter sig själv och fundera om hur hon vill leva de år hon har kvar, medan Karin har byggt in sig i en kokong av sorg och uppslukande självupptagenhet. Den lille sonen har hon döpt om, som en hyllning till sin döde make.

Härifrån till verkligheten är en roman som med lätt och luftigt språk vandrar över emotionella bråddjup. Sparsmakat skildras kvinnornas inre röster och deras relationer till omgivningen. Jag är förtjust, det är välskrivet, intelligent och uppslukande. Språket är vackert och stämningsskapande som t.ex. när den 75-åriga Marianne har sin första middagsdate med den jämnårige Olle:

 

De åt och stämningen var som en lugn sjö, där samtalet gled fram, årtag för årtag. Strax hade de berättat för varandra om sommarens händelser, om släktingar som våldgästat, och om barnen som besökt. De små ämnena träddes som smultron på ett strå, smakades och avnjöts. Och när Olle släppte av henne vid grinden i Vejbystrand var det inte bara kroppen som var genomsyrad av frisk luft, utan även sinne, själ och hjärta.”

För er som inför hösten är på jakt efter lämpliga bokcirkelböcker är Härifrån till verkligheten en juvel, insiktsfulla relationsromaner väcker alltid en bra diskussion. Själv ska jag ta mig till biblioteket för att låna Eva Rydingers debutroman Fotografen.

Utgiven på Ordberoende förlag 2016. Omslaget är skapat av Michael Ceken.

 

Herr Arnes Penningar av Selma Lagerlöf

th[7]Det är 1500-tal i Sverige och under den kallaste vinternatten i mannaminne rånmördas den förmögne prästen Herr Arne och därtill hela hans hushåll. För att dölja brottet anlägger mördarna en brand innan de flyr. Grannarna upptäcker dock elden i tid och hinner släcka. Bland de döda kropparna finner de pigan Elsalill vid liv, hon har undkommit banemännen som i sin hast inte upptäckt henne. Mördarnas spår i snön leder till en vak i den frusna Vänern och det antas att de under sin flykt gått under isen.

Fiskarmånglaren Torarin som har vägarna förbi gården förbarmar sig över den förtvivlade Elsalill och tar med henne till sin mors hus i Marstrand. Kölden är bitande även här, båtarna ligger fastfrusna i isen med sina besättningar som har ”dödtråkigt”. (Jag älskar att Selma redan omkring förra sekelskiftet använder ordet ”dödtråkigt” förvisso utan ett s efter död, men ändå.) Elsalills fasor är inte över, efter några dagar på den nya orten uppenbarar sig hennes mördade fostersysters vålnad med en varning om att Elsalill är i fara, att kanske mördarna inte gått under isen utan finns i Marstrand!

Selmas Lagerlöfs klassiska roman gavs ut 1903 och har ibland fått epitetet detektivroman. Inte helt fel, men enligt mig är det framförallt en skräckroman och en hejdundrandes skickligt utformad sådan! Inte ett onödigt ord, driv obehag och spänning! Vad hon kunde skriva Selma, så fick hon också Nobelpriset 1909 och blev som första kvinna invald i svenska akademin 1914. Men hon skulle utan tvekan, så här drygt 100 år senare, passa helt perfekt som medverkande författare på deckarfestivalen Crimetime Gotland som går av stapeln 17-20 augusti i Visby dvs. denna vecka. (Breakfast Bookclub är på plats, vi kanske ses?)

Som sagt, underskatta aldrig en klassiker!

Böcker skrivna direkt för ljudbokspublicering – Storytel Original

39365[1]Ljudbokstjänsten Storytel har i sommar introducerat ovanstående alldeles nya koncept som jag gärna hade velat beskriva med några fyndiga formuleringar. Men det låter sig inte riktigt göras och jag antar att detta faktum är en eloge till Storytel, originalserierna är något helt nytt. Med inspiration från moderna tv-serier har man producerat ljudboksserier i avsnittsform. ( Fast man kan läsa också om man vill). Samtliga originalserier är nyskrivna för ändamålet av svenska författare.

Jag har under sommaren avnjutit Vargland av Björn Olofsson inläst av Lennart Jähkel, en serie i 10 avsnitt om ca 1 timme vardera. I trakterna runt Kiruna bor Johan Smith tillsammans med sina draghundar, ett antal Sibirian Huskys alla med ganska speciella namn. Han är en man med en del outrett inom sig, han håller sig för mest för sig själv och hämtar kraft och glädje av djur och natur. Sin försörjning får han genom ströjobb bl.a. inom fjällräddningen och som fjällräddare är han något helt utöver det vanliga, som en norrländsk, ska vi rent av säga, James Bond?

40951[1]Förutom fjällräddning halkar Johan in på diverse sidospår, räddar vargvalpar, tar hand om ungdomar på villospår, överlistar korrupta politiker och bekämpar terrorister. Det är visuellt och händelsedrivet, Johans karaktär belyses genom hans handlingar. Jag blev utomordentligt underhållen medan jag lyssnade, Johan är lätt att tycka om och jag älskar seriens fina naturskildringar. I skrivande stund har jag just börjat lyssna på serien Byvalla av Karin Janson inläst av Cecilia Forss, en feelgood i landsbygdsmiljö. Har bara hunnit med två avsnitt ännu, men än så länge gillar jag vad jag hört, känns rentav som om jag är fast. När jag skrivit klart ska jag ta itu med del nr 3.

Läs mer om Storytel Original här.