För mig betyder uppfostran att dra fram det som redan finns i elevens själ. Miss Mackeys metod består i att proppa i eleven en massa upplysningar, min består i att dra fram kunskaper och det är sann uppfostran.
Vi är i Edinburgh och Miss Brodie är lärare på flickskolan Marcia Blaine. Det här är år nittonhundratrettiosex. Ridderlighetens tid är förbi. Miss Brodie vill att flickorna ska lära sig helt andra saker än vad skolämnena ger. Hon lär sina flickor att konst är passion, religion står högt över naturvetenskapen och filosofin är livets luft. Hon förser dem med delikata berättelser från sin ungdom, om mannen hon älskade så hett men som dog i kriget. Hon vårdar och tuktar sin flickor som rosor men oroar sig för att de kom alltför sent i hennes omvårdnad.
Om ni hade varit mina när ni var sju år, skulle ni ha varit la crème de la crème.
Flickorna slickar i sig hennes berättelser och skriver fan fiction i smyg och när Miss Brodie börjar umgås allt intimare med en av lärarna briserar lust och längtan i dem. Skolledning fasar och vet inte hur de ska göra för att få iväg Miss Brodie från skolan.
Romanen utspelar sig på flera tidplan och vi får reda på vad hur det går med alla, inte minst vilken enorm påverkan Miss Brodie har på flickorna. Den är skriven tidigt 60-tal och jag tänker ganska snart på Robin Williams som John Keating i i Dead Poet Society. Men där Keating uppmuntrar sina elever till självständigt tänkande vill Miss Brodie ha kopior av sig själv. Hon manipulerar dem in i sina fållor och förnedrar den som inte ställer upp på hennes regler och ideal. Boken känns lätt och luftig att läsa, ganska rolig bitvis. Språket är likadant. Spirituell är ett ord jag sällan använder, men för den här romanen passar det.
Är den bra då? Tja, aka-porr är alltid roligt och trots Brodie-gängets rätt puckade medlemmar och Miss Brodies förkärlek för Mussolinis mål och metoder är det underhållande läsning.
Miss Jean Brodies bästa år. Muriel Spark. Utgiven 1961. Min svenska utgåva är en e-bok utgiven av Modernista 2012.
____
Missa inte Lyrans härliga kreativa bakgrundsteckning av Miss Brodie!
Lätt att sträckläsa Kast med liten kniv är det. Två tidsplan. Då, när Jonas gick på högstadiet och hängde med de där sunkiga moppe-killarna. Nu, när Jonas är en vuxen gift man med egna barn. Till en början blir det två berättelser som inte har med varandra att göra, tycker jag. Jag ser den vuxne Jonas som en ängslig man som månar om att vara en bra pappa, en bra make, en bra människa. Hela tiden. Överallt. Varför är han så nervöst angelägen om det, tänker jag inte utan irritation.
Rör mig