Kategori: Recensioner

Publicerat

Herr Arnes penningar

th[7]

Det är 1500-tal i Sverige och under den kallaste vinternatten i mannaminne rånmördas den förmögne prästen Herr Arne och därtill hela hans hushåll. För att dölja brottet anlägger mördarna en brand innan de flyr. Grannarna upptäcker dock elden i tid och hinner släcka. Bland de döda kropparna finner de pigan Elsalill vid liv, hon har undkommit banemännen som i sin hast inte upptäckt henne. Mördarnas spår i snön leder till en vak i den frusna Vänern och det antas att de under sin flykt gått under isen.

Fiskarmånglaren Torarin som har vägarna förbi gården förbarmar sig över den förtvivlade Elsalill och tar med henne till sin mors hus i Marstrand. Kölden är bitande även här, båtarna ligger fastfrusna i isen med sina besättningar som har ”dödtråkigt”. (Jag älskar att Selma redan omkring förra sekelskiftet använder ordet ”dödtråkigt” förvisso utan ett s efter död, men ändå.) Elsalills fasor är inte över, efter några dagar på den nya orten uppenbarar sig hennes mördade fostersysters vålnad med en varning om att Elsalill är i fara, att kanske mördarna inte gått under isen utan finns i Marstrand!

Selmas Lagerlöfs klassiska roman gavs ut 1903 och har ibland fått epitetet detektivroman. Inte helt fel, men enligt mig är det framförallt en skräckroman och en hejdundrandes skickligt utformad sådan! Inte ett onödigt ord, driv obehag och spänning! Vad hon kunde skriva Selma, så fick hon också Nobelpriset 1909 och blev som första kvinna invald i svenska akademin 1914.

Som sagt, underskatta aldrig en klassiker!

Publicerat

Älskade bror: en rapport från gängvåldets Sverige av Lisa Dos Santos

Insiktsfullt, jordnära och personligt skildrar Lisa Dos Santos sitt arbete som kammaråklagare på Södertörns tingsrätt. Hon har arbetat med flera stora ”gäng-mål” bland annat mordet på Årstabron i Stockholm där krypterade chattar kunde användas som bevismaterial för första gången. När hon började som åklagare var mord ett brott man kanske jobbade en eller ett par gånger med under sin yrkesbana, nu har alla åklagare på Södertörn den erfarenheten. Dos Santos skriver att hon och hennes åklagarkolleger står: ”med fötterna djupt i den bistra verkligheten”, de har upplevt hur den grova brottsligheten i Sverige förändrats och eskalerat under relativt kort tid. 

Tror det är närheten till verkligheten som gör att jag finner ”Älskade bror” så otroligt bra och intelligent läsning. Dos Santos sätter verkligen fingret på hur enormt komplex frågan om den nya grova brottsligheten är och att det saknas enkla lösningar. Hur brottsligheten eskalerat utan att juridiken hunnit med. Hur det finns ”krimfluencers” som värvar unga i utsatta områden genom musiken och hur det ligger i gängens natur att komma undan rättvisan. Jo, jag gillade verkligen den här boken och det personliga anslaget i en åklagares vardag. Tycker ni ska läsa eller – lyssna, som jag gjorde.

Utgiven på Forum, jag lyssnade via Storytel.

Publicerat

Kaféet av Sofia Torvalds

De träffas i en samtalsgrupp för separerade. Båda förkrossade och övergivna. Men efter ett halvår bestämmer hon sig för att ändå gå tillbaka till sin man, försöka igen ”eller åtminstone var hon så van vid att älska honom att hon inte orkade sluta”. Han blir kvar i gruppen.  

De tycker om att samtala med varandra, betydelsefullt för båda. Så nu ses de på ett kafé i grannskapet. Ofta. Och vi följer dem under många månader och lyssnar på deras samtal. Det handlar om vardagen, om relationer i allmänhet. Deras kanske ännu mer om deras egen vänskap.

De är i takt och i otakt.

Han analyserade henne inte på samma sätt som han förstod att hon hela tiden analyserade honom, som om hon inte klarade av att träffa honom utan att tolka och tyda allt som han sa eller gjorde. Han tänkte på henne i rörelser, i stämningar, i anekdoter.

I början undrar jag om de kommer bli tillsammans. Kommer hon lämna sin man? För hon verkar ändå hela tiden på väg. Trots att hon inte vill bryta ut för sin sons skull. Men det här är ingen vanlig kärlekssaga med ett förutsägbart lyckligt slut. Samtalet är det viktigaste och hur de når och tappar varandra och når igen. Lågmält och dramatiskt på samma gång. Sällan läst något liknande. En lysande berättelse om två människor som har rum för varandra.

Publicerat

Joyce Carol Oates is the one and only

Jag håller alltid tummarna för Joyce Carol Oates när det är nobelprisdags. En av hennes bästa romaner heter på originalspråk: Middle age: A Romance, den mer mjäkiga svenska titeln är Mitt i livet. En intetsägande titel på en fantastisk roman. Berättelsen om Adam Berendt, mannen som alla i den idylliska New York-förstaden trodde sig känna, men som bar på en sorg så stor att den måste försonas, är vacker och sorgsen. Faktiskt skulle jag beteckna samtliga böcker på bilden som vackra och sorgsna fast på väldigt olika sätt.  

Det var vi som var Mulvanys räknas som ett av Oates mästerverk och det med rätta. Yngste sonen Judd skildrar hur den tätt sammanhållna familjen Mulvaney sakta börjar falla sönder efter ett övergrepp. Blonde känns som en roman som de flesta läst eller i alla fall känner till, Oates fiktiva tolkning av Marilyn Monroes liv. Det tredje boken på bilden har jag inte läst sedan jag var 18. Min första Oates och jag kände mig förvirrad, tyckte mig förstå att den fanns en undertext som jag inte begrep. Blev fascinerad av Oates dock och har sedan dess följt hennes författarskap även om jag inte läst allt. Vad det gäller Gör med mig vad du vill, har jag under många år tänkt läsa, om men inte kommit till skott, den är ju en tjockis. Förmodligen därför jag läste den, var besatt av tjocka böcker som ung vuxen.