När det skymmer av Jörn Lier Holst

En både klipsk och elegant kriminalgåta presenteras i denna 11:te bok i serien om William Wisting. Lier Holst tar läsaren 33 år tillbaka i tiden till när Wisting var nybakad polisaspirant med drömmar om att avancera till kriminalpolis. I en lada låst inifrån anträffas en veteranbil som många år tidigare försvunnit i samband med ett brott. Det blir den unge Wistings uppgift att leta i arkiven, hitta människor som kan berätta samt försöka förstå hur ladan kunde vara låst inifrån.

Uppskattar som sagt det smart konstruerade mysteriet, inte minst för realismen. Frågetecken saknas, händelseförloppet är absolut trovärdigt, skulle mycket väl kunna ha hänt. På bokens omslag finns ett citat från publishers weekly som lyder: ”En mycket lämplig startpunkt för nya Wisting-läsare”. Jag tar dom på orden, kommer definitivt att läsa fler böcker i serien. 

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2022, översatt av Marianne Mattsson.

Anomalin av Hervé Le Tellier

Vilken uppvisning! Jag är tämligen omskakad när jag lägger ifrån mig den här romanen. Anomali, låt oss starta där. Enligt Svensk ordbok betyder ordet ”orimlig före­teelse eller orimligt förhållande” och det känns relevant när jag försöker berätta om boken. Och det är helt säkert relevant för alla inblandade personer i berättelsen. Men när jag lägger ifrån mig boken är läget närmast det motsatta. Allt känns rimligt.

Rent konkret kliver vi på en Boeing 787 från New York till Paris. Dessförinnan har vi fått lära känna några personer, alla intressanta, som befinner sig på marken. Som författaren Victor Miesel, yrkesmördaren Blake och artisten Slimboy. Jag tänker vid det här taget att ”det här verkar vara en spännande berättelse där berättarperspektivet skiftar”, en stil som jag gillar mycket. Men det finns hintar om att det här inte riktigt är så enkelt.  Varför växlar datumangivelserna mellan mars och juni och varför hämtas alla av myndighetspersoner? Någonstans mellan destinationerna drabbas planet av en enorm turbulens men landar så småningom på flygplatsen och passagerna stiger omtumlade av.

Vad som sedan händer är lika omtumlande att jag stannar där. Jag vill ju inte spoila och förstöra en läsning. Författaren ger en så trovärdig, detaljerad och fängslande historia med vändningar som efteråt känns helt logiska men som i stunden får mig att dra efter andan och tänka ”Nämen!” Till sist kokar romanen ner till en existentiell fråga som ständigt är värd att grubbla på: vem är jag?

Jag erkänner att jag någonstans i mitten tyckte att det blev för mycket detaljer och förkortningar och titlar. Men jag skummade där det behövdes. Sammantaget kommer jag att bära med mig den här historien länge. Och starta många samtal med orden ”Tänk dig att du sitter på ett plan till Paris och då…”

Andromeda av Therese Bohman

Andromeda av Therese Boman är så makalöst bra att jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva den. Mångbottnad och melankolisk lägger sig berättelsen som en varm filt runt mitt hjärta. Språket är stiligt, vackert och uttrycksfullt, Boman har alltid varit en skicklig författare som gått från klarhet till klarhet och här är hon bättre än någonsin. 

Det handlar om en äldre man och en ung kvinna, kolleger i förlagsbranschen som blir nära vänner, de känner båda två att de träffat en själsfrände.  Det är dock inte som man förleds att tro, deras relation är platonisk. Hon har funnit en mentor, han ser sitt unga jag i henne. Han vet att tiden håller på att springa ifrån honom, kanske kan hon ta över hans plats och hans visioner. 

Berättelsen om honom fascinerar mig, tycker mig ha mött människor som han. Den värld de lever i har upphört existera, tiden har sprungit ifrån dem eftersom de inte förmått och kanske inte heller velat transformera sig. Kanske jag på något plan är rädd att jag skulle kunna bli en av dem. 

Hon är i tidiga 20-åren och går helt upp i honom och hans förmedlade tankar.  Hon sätter hans vänskap högre, (med ett visst mått av svärmeri som man brukade säga förr i tiden), än annan vänskap. Hon åsidosätter sin ungdom och jag undrar vem kommer hon att bli när hon blir äldre? 

Detta är min tolkning av boken. Jag tror dock att upplevelserna av Andromeda är lika många som bokens läsare, så är det väl med all stor litteratur?

Utgiven på Norstedts 2022.

Någon måste dö av Anna Jinghede & Lena Ljungdal

En alldeles förträfflig debut av Jinghede och Ljungdal, båda poliser till yrket. Kriminaltekniker och spanare om jag förstått det rätt. Intrigen är klassisk, en ung kvinna hittas död på ett hotellrum i skärgården, brist på bevis gör att dödsfallet avskrivs som en olycka alternativt självmord.  Offrets syster, polisen Nikki, finner dock brister i utredningen och påbörjar en egen. 

Sorgen efter systern gör Nikki gränslös och hon tar stora risker i sin besatthet av att ta fast mördaren. Romanen håller ett högt tempo, har driv och spänning, ändå känns den jordnära. Antar att det beror på att det är yrkeskvinnor som har skrivit. Fängslande med alla spaningsuppdrag som Nikki är på och intressant då hon samarbetar med rättsläkaren Ramona.  När det gäller utförandet är romanen allt annat än klassisk utan fascinerande och annorlunda. Och tvisten på slutet, så makalöst bra! Ska nog vara poliser för att komma på den vändningen!

Utgiven på Norstedts 2022.