Kategori: Recensioner

Publicerat

Återvinningscentralen

Återvinningscentralen. Dit måste vi alla, där möts vi och går med våra frågor: Är pärm kartong eller metall? Hur ska jag betrakta ett trasigt höganäskrus? I vilken container lägger jag frigolit?

Det är ordningen och redan som gör att jag älskar att åka dit. Jag ordnar och fixar så att mitt jox levereras snyggt ner i sina containrar och boxar, och stundtals rättar jag till efter de som ”fulslänger” på fel ställen. Hur j***a svårt kan det vara?

Att läsa Återvinningscentralen är väldigt roligt. Den grafiska berättelsen innehåller en hel del samhällskritik och ”in your face” och rasande mycket engagemang. Jag skrattar, förfasas och nickar igenkännande om vartannat. Ulrika Linders sätt att teckna sin arbetsplats är så mitt i prick och tydligt. Mimiken går inte att missta sig på, vare sig på Ulrika själv eller alla de (vi) som kommer till återvinningscentralen för att göra oss av med våra rester. Om jag någonsin kastat fel så kommer jag aldrig göra det mer. En höjdarbok!

Utgiven på Galago förlag 2020.

Publicerat

En stund är vi vackra på jorden av Ocean Vuong

En ung man skriver till sin mor om kärlek, liv och minnen. En mörk och innerlig text till en mor som aldrig fått lära sig läsa. Som förtjänat sitt och barnens uppehälle genom att arbeta på några av USA:s många nagelsalonger, ett ensidigt fysiskt arbete som gett henne en ständigt ihållande muskelvärk.

Allt i romanen är poesi, våld, kroppsspråk mm. blir till poesi, vackert och exakt. Ocean Vuong, född 1988 i Vietnam och kom som barn till USA, gjorde en uppmärksammad debut som poet för ett par år sedan och det märks i denna hans första roman. Språket går genom märg och ben och eftersom jag gärna vill tipsa/blogga om boken har jag försökt få till en vettig text ända sedan jag läste tidigt i höstas, men gått bet gång på gång. Det finns böcker som på något vis är obloggbara. Det är bara att konstatera, En stund var vi vackra på jorden är omöjlig att förmedla, orden och den sprudlande mörka poesin måste upplevas.

En scen som stannar i mitt minne är när pojken får följa med modern till nagelsalongen och en kvinna med amputerat ben kommer för att få pedikyr, både för benet som fanns kvar och det som är borta. Moderns muskelminne från tusentals pedikyrer sviker henne inte när hon låtsasmasserar foten på den njutande och tacksamma kvinnan. En annan scen jag aldrig glömmer är när familjen ska köpa oxsvans och modern använder kroppsspråket för att få personalen i köttdisken att förstå. De borde begripa, hon gör en lysande imitation av djuret i fråga, men skratt och genans blir det enda resultatet och familjens efterlängtade oxsvanssoppa blir aldrig lagad.

Utgiven på Natur & Kultur 2020, översättning av Andreas Lundberg

Publicerat

Nattrodd av John Ajvide Lindqvist

Språket och formuleringarna i denna utsökta novell är ljuvliga, så på pricken exakta. Två väninnor, Alice och Monica, har i åratal puttrat ut med sin lilla båt till en ö i Stockholms norra skärgård. Så även detta år och som alltid den sista helgen i juli. Något har förändrats dock, även om ingen av dem säger det rätt ut ligger insikten under ytan, denna tur kan vara deras sista. Åren har börjat ta ut sin rätt.

John Ajvide Lindqvist är lika enastående som vanligt. Jag älskar hans varma humoristiska beskrivning av hur de båda äldre kvinnornas tar sig ur båten. Hur sparsmakat men ändå fylligt deras långa liv skildras. Hur faran kommer i en handvändning och förvandlar deras skärgårdstur till ren skräck.

Utgiven på Novellix, men finns också på Storytel i en lysande inläsning av författaren själv.

Publicerat

Bokfrukost om Sista dagen

Vi gillar John Grisham. Hans sätt att brinna för ett ämne och låta det genomsyra romaner, att låta den ”lilla människans” kamp stå i centrum och gärna låta dem vinna i juridiska processer. Med det sagt bestämde vi oss på senaste frukostbokklubben att Sista dagen inte var någon av hans bättre.

Romanen utspelar sig på en bomullsfarm i södra USA, sent 40-tal. Ägaren, Pete Banning, avslutar sina sysslor och åker till sin syster för en bit mat. Inom sig ber han om ursäkt för att han kommer att ställa till det för henne om en liten stund. Milt uttryckt. Pete ger sig iväg till kyrkan och skjuter ihjäl pastorn med tre skott. Den första delen av boken handlar om rättegångsförfarandet fram till att Banning dör i elektriska stolen. Del 2 är en krigsskildring från Filippinerna där Banning stred under fasansfulla omständigheter och i den sista delen är vi tillbaka på farmen där skickliga advokater lyckas knäcka återstoden av det Banning lämnat efter sig.

Bokens ”gåta” kretsar förstås om varför Pete begår mordet. Var det något som hände under kriget? Var det något med frun som sitter psykotisk på mentalsjukhuset. Ja, vi läser och läser och säger:

– detaljerad och utdragen krigsskildring som inte gav några svar
– trots alla detaljer fick man inte veta något om vem Pete var
– nästan dokumentärt. Och patriotiskt. Men ingen plats för egna reflektioner
– var är glöden?

Nä, ska man börja läsa Grisham så ska man nog inte börja här. Ta till exempel Grey Mountain eller Rooster bar i stället.