66 – Tjugo snabba

Från Enligt O kommer 20 snabba och jag hänger på.

Snabbläsare eller långsamläsare? Utom när jag har packat min väska. Då läser jag betydligt snabbare och mer.
Tegelstenar eller tunnisar? Har ett genuint motstånd mot tjocka böcker innan jag börja läsa dem, men som försvinner när jag är inne i läsningen.
Bibliotek eller bokhandel? Gillar att det händer mycket på bibliotek, men lånar mest e-böcker
Ljudbok eller e-bok? Ljudböcker är inte min grej.
Inbunden eller pocket? Eftersom jag i allt mindre utsträckning sparar böcker spelar det ingen roll.
Vampyrer eller spöken? Jag har inte lyckats uppskatta vampyrer fullt ut.
En i taget eller slalomläsning? Har alltid fem på gång. Rätt jobbigt. Vill bli bättre.
Nytt eller gammalt? Gillar båda, men läser i stort sett bara nytt.
Bokmärke eller hundöra? Hundöra, marginalanteckningar och lösa lappar. Allt går.
Snacks eller godis? Nom  nom.
Biografier eller memoarer? Tvekar här, båda kan funka.
Skräck eller chicklit? Jag är rädd av mig.
Soffan eller sängen? I alla fall sällan läsning sent på kvällen. Somnar!
Inne eller ute? Absolut ute – och här tolkar jag det som utanför huset, oavsett miljö.
Boken eller filmen? Tror jag.
Twitter eller Facebook? Vill twittra mer. Glömmer dock.
Goodreads eller Boktipset? Ingen av dem längre.
Kokbok eller Bakbok? Kokbok, bakar gör jag så gott som aldrig.
Te eller kaffe? Mycket mycket sällan te. Kanske nån kall kväll på vintern.
Nobelpriset eller Augustpriset? Fler att välja på!

Staden

Staden är den podd som jag lyssnar mest på just nu. Programmen tar i varje program upp en stad ur arkitekturens perspektiv. De två programledarna undersöker olika platser och aspekter av staden och det är verkligen intressant att lyssna till.

När Kejsaren var gudomlig

Hon skriver sparsmakat Julie Otsuka, inte ett onödigt ord finns i hennes berättelse som utgår från den lilla människans perspektiv. Moderns, faderns, dotterns och sonens perspektiv som i slutet av romanen sammansmälter till ett vi. Det är ett ytterst effektivt sätt att få läsaren att leva sig in i de japanskättade amerikanernas historia. För den 167 sidor långa ”När Kejsaren var gudomlig” är en historisk roman som kommit att användas som kurslitteratur på ett flertal amerikanska college.

Vi kom över havet låter Otsuka japanska kvinnor berätta sina historier sammanflätade till ett ”Vi”. Dessa japanska unga postorderbrudar som kom med båt över Stilla Havet till Kalifornien gick i de flesta fall ett hårt liv till mötes. Tjugo år senare skedde Pearl Habour attacken och kvinnorna såg sina män hämtas av militären för att sedan själva beordras till internering tillsammans med sina barn. Där Vi kom över havet slutar, tar När Kejsaren var gudomlig vid, böckerna kom dock ut i omvänd ordning i USA.

Modern i När kejsaren var gudomlig har nyss fått nya glasögon, för första gången på mycket länge ser hon ordentligt och ser därför ”Evakueringsorder nr 19” uppsatt vid busshållplatsen tydligt och klart. Hon tar upp en papperslapp ur fickan, gör några anteckningar och går sedan hem och börjar packa. Hennes fängslade man har i ett brev uppmanat henne att ” ge sig till tåls” och påmint henne om det japanska synsättet ” bättre att böjas än brytas”.

Hennes förberedelser inför interneringen är rörande, hon skyler sin panik genom febril aktivitet och ett skenbart lugn. Hon ger sina barn goda råd om vad som ska tas med, gräver ner silvret i trädgården och avlivar familjens gamla hund på ett värdigt och humant sätt. Föga anar hon att familjens fångenskap ska vara i tre år och fem månader. När hon och hennes två barn slutligen släpps ur evakueringslägret får de varsin tågbiljett samt 25 dollar på fickan, precis som en vanlig amerikansk fängelsekund fick vid denna tidpunkt.

Historien berättar följande: På morgonen den 7 december 1941 attackerade japanska flygvapnet amerikanska flottbasen Pearl Habour och japanerna blev fiender. 1988 undertecknade president Ronald Reagan ett dokument i vilket den amerikanska staten officiellt bad om ursäkt för interneringen. I dokumentet uppges att interneringen var grundad på rasfördomar, krigshysteri och misslyckat politiskt ledarskap.

På morgonen den 11 september 2001 körde två plan in i var sitt tvillingtorn i New York och en ny fiende föddes…

När man läser Otsukas bok är det omöjligt att låta bli att dra paralleller.

Julie Otsukas båda romaner är översatta av Ulla Roseen och utgivna på Albert Bonniers Förlag.

Gästbloggare: Margaretha Weimar

– – – –

Vi kom över havet var frukostbok i Breakfast Book Club i december 2013 – alla älskade den!

Läsrapporter

A:
Kommen till sidan 129 i Amanda Svenssons  Allt det där jag sa till dig var sant. Jag gillar den mycket. Vänskapen mellan ”Anne” och ”Mary”, som jag hoppas på den för huvudpersonens kille säger saker som jag får ont i magen av:

”Lilja, det här är början på en vacker och lärorik tid. Om jag var du skulle jag notera detta i min dagbok”

B:
Psyksnacks långsamma läsning rör sig framåt. Jag läser just nu om KBTs saliggörande. Nu är jag inte tillräckligt insatt egentligen för att uttala mig, men jag hör ibland att KBT under ett antal veckor sätts in som lösning på många problem bland ungas mer diffusa problem. Är det för att den inte bara är effektiv utan också  kostnadseffektiv och att andra terapiformer till sin natur är mer långdragna (och därmed dyrare)?  Stephen Briers förkastar naturligtvis inte KBT, han använder det, utan pekar bara på haussen av KBT och problematiserar det.

C:
Tana French: Otrygg hamn är på paus av det främsta skälet att den är så tjock att jag inte kan ta den med mig ut i kollektivtrafiken, och inte kan ligga och läsa den utan att rigga upp världens bokstöd med kuddar. Den får, trots att den är så skarpt skriven, vänta till jag packar en väska och åker lite längre.

– – – –

Detta är gårdagen till trots bloggy nummer 64 i #blogg100.