Inlägg

Publicerat

Förbjudet

En ung bekant presenterade 70-talsböcker för ungdomar, Förbjudet och Tillåtet, och föreslog en minibokcirkel om romanerna. Javisst, svarade jag förstås. Hans Eric Hellbergs Kram och Puss var ständigt utlånade på biblioteket, minns jag. Men de här två romanerna kände jag inte alls till.  Förbjudet är utgiven 1974 och skriven tillsammans med Elvira Birgitta Holm. De har skrivit vartannat kapitel. Det finns en tydlig invit till kommunikation på försättsbladet. Skriv till oss, säger de och ger sina postadresser. Vi vill höra vad du tycker. Baksidestexten presenterar en bok om ömhet och snuddningar och längtan och mjuksex.

Johanna och Karl-Ludvig åker på konfirmationsläger. Här händer allt det som brukar hända på sommarläger: bad, sol, flirt, vänskap och djupa samtal. Och längtan. Johanna och Karl-Ludvig närmar sig varandra med blickar och samtal. Men så:

Gräset växte på en grav. Gräs och penséer.
– Lugna dej, sa hon
Karl-Ludvig var förvandlad och livsfarlig.
—Snälla du, lugna dej.

När Johanna lerig och överfallen kommer tillbaka till konfirmationslägret  händer detta:

Förbjudet

Prästen Sigvard som säger stackare om Karl-Ludvig. Johanna som letar rätt på Karl-Ludvig och kryper ner under täcket med honom lika längtansfull. Well. Vad kommer min unga bekant tycka? Den här minibokcirkeln ska bli intressant.

Förbjudet. Hans Eric Hellberg och Elvira Birgitta Holm. Utgiven av Författarförlaget 1974.

Publicerat

Du och jag, Marie Curie

Marie Curie blir mottagare av det Jenny behöver berätta och reda ut.

Frågor till Marie Curie den 3 september 1986:

Jag har läst att det finns människor som inte klarar några vanliga saker, som man skulle kunna säga är helt dumma på att vara människor. En sorts idioter.

I boken märkt MC skriver hon sina frågor och reflektioner, om fotbollen och vännerna men snart om kärleken till Filippa. Jenny, som är femton år, bor i Majorna i Göteborg med mamma och pappa. Det är uppror och kärlek i relationen med föräldrarna, men den verkar vanlig och tonårig och jag blir ganska snart förtjust i hennes mamma som har svårt att släppa taget om sin dotter.

Men att vara ihop med Filippa är inte lätt. Ibland är det enkelt när de ligger under täcket och världen utanför är borta. Ibland, när den tuffare Filippa säger saker som att det aldrig går bra för dem som gillar henne, blir Jenny sjuk, liten och osynlig. Men hon älskar ju!

Jenny flyttar närmare igen, tätt intill, längtar in i tätheten igen. Värmen. Handen. Huden.

1986  är Jonas Gardell på TV. Föräldrarna ropar på Jenny, men hon vill inte se.

Fast hon hör. Mest föräldrarna hör hon. De skrattar, häpet, hickade. Och så mer lågmält ibland, då hörs det nästan ännu mer. ”Undrar vad hans föräldrar tänker när de ser det här”, murrar mammans röst. ”Ja, fy fan” murrar pappan fast han sällan svär. ”Men han är tuff det får man ju säga. Men vilken liten fjant.”

Det är skönt att läsa en roman som inte gör någon större affär av att det är två tjejer som blir förälskade, samtidigt är det det just det som gör att Jenny får problem när allt tar slut. Att inte kunna säga ”men jag älskade henne”, när föräldrarna tycker det är synd att hennes kompis Filippa inte kommer över lika ofta längre. Däremot tycker jag att det är synd att det blir en kärlekskarusell i en så snabb fart. Jag hinner knappt med förrän Jenny är jättekär och de ligger hemma hos Filippa som om de inte gjort annat. Inga omvägar via fniss och skämskudde och varför sa jag så?

Enligt O, som jag fick boktipset från, skriver att Erik Dahlbergsgatan 30 är en fristående fortsättning på den här romanen, men då för vuxna. Det låter lockande. Jag älskar epiloger och svar på hur gick det sen? Jag vet att den boken ligger nere på landet någonstans och kanske får den bli sommarläsning. Om inte annat för att allt utspelar sig i Göteborg.

Du och jag, Marie Curie. Annika Ruth Persson. Utgiven av Kabusa böcker 2003.

Publicerat

Jag, En

Jag vaknar. Varje morgon och vid nästan samma tid. Jag vet att jag ligger i min säng och att om jag bara höjer huvudet lite har jag en fantastisk utsikt. Jag vet att det kommer att göra ont i ryggen om jag inte går upp. Så jag kliver upp, sätter mitt ena ben framför det andra hela vägen till köket och sen fixar jag mitt kaffe. Jag känner mig som en hel människa. Ett jag. Men om jag skalade bort allting – kroppen, känslor, erfarenheter – finns det något beständigt kvar? Det är världens mest intressanta fråga, tror jag. Vem eller vad är egentligen jag?

Frågan ställs på sin spets i Jag, En. En vaknar också varje morgon, men i en ny kropp varje gång och får starta med att lokalisera sig i rum i verklig bemärkelse. Är hen flicka, pojke, lång eller kort idag? Hen får anpassa sig efter syskon, föräldrar och hur långt det är till skolan och vilka ämnen och prov som sker. Kompisar är flyktiga och bygga relationer är meningslöst. I morgon är hen ändå borta i något annat. En dag blir En förälskad, men hur har man en relation med någon när man själv är fast i olika kroppar och konventioner? Rhiannon är tveksam och rädd. För vem är egentligen jag, En?

Ja, ni hör. Existentiellt och psykologiskt och tusen frågor som väcks i denna väldigt bra och intressanta bok. Gärna vill jag diskutera den med andra. Så läs läs!

Jag, En. David Levithan. Utgiven 2012. På Svenska av Xpublishing 2013

Publicerat

Frukostintervjun:

Elin Olofsson har just debuterat med Då tänker jag på Sigrid, en roman som jag tyckte mycket om. Nu är jag förstås nyfiken på hennes frukostvanor.

ElinOGodmorgon Elin! Vad äter du till frukost?
Skamligt nog äter jag sällan frukost utan brukar bara ta två eller tre (eller fyra…) koppar svart kaffe, fast om det är helg och jag har handlat äter jag gärna tjock grekisk yoghurt med mandel och honung eller knäckebrödmacka med skivad tomat.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Om jag är mitt inne i en bra bok som jag somnat sent för tar jag gärna upp den igen på morgonen, annars scannar jag av nyhetsflödet via mobilen och datorn numera.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
En sådan som man känner att man kanske ändå måste försöka hitta lite halsont eller feber för, så att man kan vara hemma och sjuk och läsa färdigt. En gång ställde jag faktiskt in ett tidigt jobbmöte på det sättet (hoppas att det är preskriberat nu…), eftersom jag var mitt i Monika Fagerholms Glitterscenen, och fick för mig att jag skulle gå sönder själsligen om jag inte fick sitta kvar och läsa färdigt den.

Glömt och förlåtet! Vad läser du just nu?
Stål av Silvia Avallone (mycket bra så här långt), Albert Speer och sanningen av Gitta Sereny (läser alltid den, ett kapitel nu och då) samt en historieskrift om min hembygd Offerdal i Jämtland (där de för övrigt verkar ha levt helt utan kvinnor, åtminstone om man ser till vad och vilka som omnämns…).

Vad använder du som bokmärke?
Åh, min omgivning hävdar (anklagar mig för) att jag sysslar med omfattande och nedskräpande gemslöjd, det vill säga tar ett metallgem i närheten, böjer ut det och gör figurer – ofta gör jag det utan att tänka på det när jag läser, så de brukar bli till bokmärken, de där figurerna.

Gemfigurer är kreativt. Nå, en viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Just nu har jag färgsorterat bokhyllan i vardagsrummet. Det är snyggt men funkar urdåligt när jag ska försöka hitta en specifik bok. Till exempel letade jag mig förtvivlad efter Kerstin Ekmans Skraplotter häromdagen, eftersom jag hade för mig att den hade blå rygg, precis som Sista rompan, men den var grön! De böcker som befordrats till bokhyllan i sovrummet står huller om buller, beroende på vilken av dem jag läste senast.

Tack Elin för dina svar. Ha en fortsatt fin dag!