Inlägg

Publicerat

Frukostintervjun: Sara Paborn

Foto: Lars Liljendahl

Sara Paborn är författare till böckerna Tuppen och havet och Släktfeber, som är så himla bra böcker! Dessutom är Sara väldigt trevlig och medan vi längtar och väntar på fler romaner frågar vi om hennes frukostvanor.

Godmorgon Sara ! Vad äter du till frukost?
Just nu sitter jag i Portofino på den liguriska kusten och äter min favoritfrukost: en hel kanna kaffe och croissanter med Nutella.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag läser gärna poesi till frukost. Huvudet är fortfarande lite nollställt och rent efter natten och jag kan verkligen njuta av poetiska bilder.

Vad läser du just nu?
Just nu läser jag den irländska poeten Seamus Heaneys Vattenpasset. Har också börjat med Tomas Tranströmer. Jag håller själv på med en diktsamling som heter När jag var en drömmare och du var min dröm samt en roman som delvis utspelar sig i Italien.

En viktig boknördsfråga är vad du använder som bokmärke?
Till bokmärke använder jag ett litet brunt vykort i miniatyr från 1800-talet som jag fått av min pojkvän.

Tack! Ha en fin dag där nere i Italien. Vi ser fram att få läsa både poesi och prosa.

______

Sara Paborns böcker utgivna på Brombergs förlag. Om Tuppen och havet.

Publicerat

Det vackra arktiska blå

Såg ni Björn Gustavsson hos Skavlan i fredags? Han berättade om när han var så stressad att han ”kissade hårt”.  Det betyder att han pressade på hårt så att det skulle gå fortare.

Så läser jag Evig natt. Jag läser den hårt. Jag är rädd men att sluta läsa går inte. Då skulle jag stanna i det där otäcka arktiska tillståndet och drömma mardrömmar. Så jag läser hårt i förhoppningen att det ska komma en katharsis och någon form av upplösning.

Jag älskar verkligen böcker som handlar snö och is och mörker. Det blå arktiska ljuset är min färg och det är så lockande att kliva tillbaka till 1937 där Jack väljs in att få delta i en expedition till Svalbard. Tillsammans med tre andra män ska han utforska den nordöstra delen av den största ön, Spetsbergen. Gruhuken.

Snart anar de av besättningens underliga beteende att Gruhuken har hemligheter som ingen törs prata om. De får råd att bygga sitt hus på vissa platser, och undvika andra. Steg för steg övergår känslan av äventyr till något spöklikt obehagligt. Hur ska de klara att övervintra här?

Kanske finns det elegantare sätt att bygga upp psykologisk spänning än så som det görs i den här boken. I en annan miljö än den arktiska vet jag inte om jag skulle bli så rädd. Nu är det så enkelt att tänka på ödsligheten, vidderna, ensamheten och utsattheten därför att jag känner så starkt för snön, isen och mörkret. Jag lever mig in i boken så otroligt mycket och jag nästan spricker av den hårda läsningen. Att det dessutom är hundar med i handlingen gör inte saken lättare.

Hur det går? Jag sitter ju här och skriver, eller hur. Jag överlevde. Det enda jag vill nu är att någon annan läser den här boken så att vi kan prata om den.

Evig snö. Michelle Paver. Utgiven av Semic förlag 2011.

_______

Tipset kom från En och annan bok vid vår skräckbrunch.

Publicerat

Rädd att flyga

Hur skriver man om en bok som det redan skrivits flera spaltkilometer om? Blogginlägg, recensioner, essäer, artiklar. Vad mer finns det att säga om denna ikon i den litterära historien? Det är väl bara att instämma i hyllningskören.

Boken är helt fantastisk. Språket är ljuvligt, hennes beskrivningar av tiden av att vara mellan 20 och 30 är på pricken perfekt. Alla tankar, funderingar och förvirringar finns där. Hon är djärv och orädd när hon beskriver den komplicerade kvinnliga sexualiteten. Kvinnors lust som varit så kontrollerad under så många hundratals år släpps nu helt fri på ett helt opornografiskt sätt.

Erica Jong lyckas beskriva det så komplicerat och äkta som det är. Det är fullt med explicita beskrivningar men det blir aldrig tantsnusk eller porr. Skickligt gjort verkligen.

Jag gillar också att boken är så full av litterära referenser. De fullkomligt haglar av dem. Erica Jong var 31 år när boken gavs ut och som jag förstår är den till stora delar självbiografisk. Hon är modig. På bokmässan förra året lyssnade jag på henne och hennes enda råd till alla de som vill skriva var att man absolut måste strunta i att tänka på dem som ska läsa boken sen. Det skulle jag nog aldrig kunna och därför är Erica Jong i en egen genré!

Jag träffade henne på bokmässan och fick mitt ex av Förföra demonen signerat. Det var stort. Mina tre största författarmöten har varit när jag 1.) befann mig i samma rum som Jung Chang, 2.) när jag fick berätta för Elisabeth Gilbert att hennes bok förändrade mitt liv och hon inte bara viftade bort det och 3.) då jag berättade för Erica Jong vilken inspirationskälla hon är.