Frihet & fruktan av Isobel Hadley-Kamptz

Vad är frihet och vad definerar liberalismen? Stora frågor som Isobel Hadley-Kamptz ställer i sin resonerande bok Frihet & fruktan – tankar om liberalism.

Jag läser den lite halvkoncentrerat i en solstol i Thailand. I split vision-läge då jag försöker läsa så mycket det går då minstingen sover och stora leker med pappa.
Den här boken förtjänar mer men jag får mersmak och flera tankar fastnar kvar länge.

Jag funderar till exempel på det hon skriver om kommersialisering. Hur vi inte längre bygger staden med stadsplanerare som noga planerar varje gångstråk och park utan att det är mer kommersiella intressen och byggföretag som styr. Hur friheten för små handlare att öppna butiker har inskränkts för att det nu mera nästan enbart är stora gallerior som byggs där alternativa butiker inte har råd att hyra lokal. Vi kanske har fler ställen att handla på men det är samma gamla stora kedjor vi möts av överallt.

På samma sätt bygger vi stora arenor för att kunna ta emot världsartister som Madonna men de små kvarterskrogarna får inget tillstånd att spela musik och små band och artister får svårare att ta sig fram.

Andra saker som hon tar upp är kvinnors frihet, aborträtten som skiljer sig åt i olika länder. Vissa förespråkare i USA vill ha full aborträtt till vecka 40 medans andra länder förbjuder abort från dag ett. Vad är frihet och vilken rätt har vi att bestämma över ett ofött liv.

Boken är som sagt mycket spännande och tänkvärd och ett självklart julklappstips tycker jag till alla dem som gillar att fundera.

Det enda jag saknar är referenser och noter. Vissa saker och påstående skulle jag vilja kolla upp och tyvärr blir en del hängande i luften därför.

Boken ges ut av Natur & kultur och kom i början av oktober i år.

Tony och Susan

Var börjar jag en bloggy om denna säregna roman? Handlar den om relationen mellan läsare och författare? Om skrivande? Om kärlek eller något helt annat?

Romanens Susan var i sin ungdom tillsammans med Edward. De var som gjorda för varandra, eller hur, det var ju vad alla tyckte. Men hans allt djupare depression, inte minst beroende på romanen som aldrig blev skriven, gjorde förhållandet omöjligt. Susan träffade hjärtkirurgen Arnold, gifte sig, fick barn.

Under tiden sköter hon hemmet, betalar räkningarna, städar och lagar mat, tar hand om barnen, undervisar tre timmar i veckan på ett förberedande college medan hennes man reparerar hjärtan på sjukhuset. På kvällarna läser hon, föredrar det framför tv. Hon läser för att slippa tänka på sig själv.

Tjugo år senare dyker Edwards roman upp i Susans brevlåda. Med ett kort brev där han ber henne läsa och gärna, om hon har tid, berätta vad hon tycker.

Susan läser Edwards roman Nattdjur. Och jag läser Edwads roman Nattdjur. I precis samma takt som Susan. Hela Nattdjur läser vi, Susan och jag och när hon stannar och reflekterar gör också jag det. Nattdjur handlar om Tony vars fru och dotter råkar illa ut. De förs bort och dödas av tre män framför ögonen på Tony. Utredningen av mordet leds av en allt sjukare poliskommissarie och metoderna ligger långt utanför lagens skrank.

Susan är knivskarp när hon dissekerar orsaker, konsekvenser och reaktioner hos såväl sig själv som Tony och lägger upp allt till beskådan på skärbrädan. Men där Susan ser likheter mellan sig själv och Tony och upphetsas av hämndens mekanismer blir jag inte berörd. Jag läser romanen som en forskningsrapport: Definition, beskrivning och analys. Visst imponeras jag av den välgjorda strukturen där boken-i-boken är lika viktig om inte mer. Jag tycker absolut att språket är knivskarpt och välformulerat. Jag blir betagen av reflektioner kring läsande och skrivande. Men drivkraften i min läsning blir inte en skönlitterär upplevelse utan att ta del av analysen.

Tony och Susan. Austin Wright. Utgiven av Wahlström&Widstrand 2011. Ursprungligen kom romanen ut 1993, men återutgavs i USA 2010.

Vi är nominerade!

Breakfast Book Club har blivit nominerad till Årets boktipsare!  Hör här

Litteraturbloggen och bokklubben Breakfast Book Club är nominerad till Årets Boktipsare. Här är ett urval av motiveringarna:

”…för deras genuina engagemang och energi, det finns alltid något nytt att läsa.”

”För att de alltid tipsar om ett bra urval av böcker på ett inspirerande och kunnigt sätt! ”

”…ständigt tipsar om nya och gamla böcker på ett passionerat sätt i sin blogg.”

”Jätteskönt initiativ med bokfrulle varje månad. De skriver en jättebra litteraturblogg också. Kunniga och inspirerande människor!”

”De skriver sin generösa, fantasifulla, inspirationsrika litteraturblogg med äkta bokkärlek och bjuder in till frukost och boksamtal varje månad.”

Vi är så stolta så att vi nästan spricker. Tack till er som nominerat oss! Femton boktipsare är nominerade och presenteras under den kommande veckan. Därefter följer en allmän röstning till finalplatserna…

Mirakel av Renate Nedregård

Jag fick chansen att förhandsläsa fina Renate Nedregårds ungdomsroman Mirakel som handlar om den kristna tjejen Rakel som sjunger i kyrkokören Ten Sing, en slags nationell ungdomskör vida känd i Norge där boken utspelar sig. Mirakel är lite småförälskad i körledaren Johannes och beundrar kompisen Stine som sjunger så bra solon i kören.

När idoljuryn kommer till Rakels stad ska Stine självklart ställa upp men vad Rakel inte vet är att någon har tipsat idoljuryn om henne själv och som en överraskning kommer hela tv-teamet till körträningen och kidnappar Rakel. Hon kör om Stine och går vidare rakt till finalen.

Rakel blir så småningom riksskändis med en strålande utlandskarriär. Från att ha varit den lite osäkra kristna tjejen med en plats av många i kören blir hon nu stjärnan. Boken beskriver mycket fint och trovärdigt hur svårt det är att tackla de tvära kasten mellan att vara ingen till att vara den som alla hyllar och älskar.

Historien är snyggt berättat i nutid efter att  Mirakels karriär gått spikrakt uppåt och hur hon har förändrats som person och de problem det innebär att förhålla sig till sitt gamla liv. Boken ger tillbakablickar till det som hände då för fyra år sen då allting hände med kören och idoluttagningarna. Trots att man redan från början förstår att det ska gå blir det ändå spännande och historien griper verkligen tag.

Jag är så glad att det har börjat komma riktigt riktigt bra ungdomsromaner med kvinnliga huvudrollsinnehavare. Det här är en riktig pärla som har allt. Spänning, vänskap, musik och inte minst tro, hopp och kärlek!

Min enda invänding är att hoppen mellen nutid och dåtid några gånger blir väldigt tvära. Ibland vet man inte riktigt vad som är vad och boken har ett fint och hoppfullt slut – men kanske något abrupt. Hade önskat mig ett mer avrundande slut.

Jag rekommenderar boken varmt till alla. Både gammal och ung.