För amelia berättar förläggare Pia Printz om hur det var att starta förlaget Printz Publishing, och hur nya boken Jag tror jag älskar dig av Alison Pearson hamnade på bordet. Intressant och inspirerande. Lite finns att läsa här där du också kan vara med och tävla om ett ex av just Jag tror jag älskar dig.
Releasefest för Mina vackra ögon (m fl)
Ja, i torsdags var det alltså releasefest för Mina vackra ögon av Nina Hemmingsson. Det var en kväll för andra böcker också, men för mig var det just Hemmingsson som var anledningen att vara på plats. Festen var på Strand och trots att det var superstrålande väder utanför var det ändå ganska många människor på plats. Ganska äcklig plockmat stod vid bardisken, och när man kom fick man en drinkbiljett som man kunde byta mot en öl eller ett glas vin. Intervjun med Hemmingsson (och övriga författare) gjordes av förläggaren och Kartagogrundaren Rolf Classon. Tyvärr kändes allt krystat och oengagerande, till och med lite gubbigt, så jag lyssnade till slut bara med ena örat. Boken däremot, som jag redan sagt, OJOJOJ va fin och fantastisk. Hemmingsson sa själv att titeln blivit självklar när Google frågat henne: Menar du Dina vackra ögon?, när hon satt och spånade. -Nä, jag menar MINA vackra ögon. Och så fick det bli namnet. Gå och köp vänner, ni kommer INTE att bli besvikna (även om vissa delar publicerats i tidningar innan).
Att ringa Clara av Anna Schulze
Hör upp! Jag har läst en roman som faktiskt sitter som ett drömspel i min hjärna, fint och mycket tänkvärt. Liksom mjukt plingande, runt,
runt snurrar det och släpper mig inte hur jag än försöker. Det kändes på en gång. Carolin och Clara, de två ungdomarna som möts i förberedande skola för högre musikstudier vid sexton års ålder. De är utlämnade till varandra på det internatboende utbildningen innebär. Båda vilsna på olika sätt. Båda beroende av just det den andra har att ge. I en svårförklarlig symbios lever de vägg i vägg, sida vid sida. Musiken har de gemensamt, Carolin på fiol, Clara på cello. Men framför allt har de fantasierna och längtan (och rädslan) efter livet som sen ska börja.
Vi får följa de bådas unga år genom den vuxna Carolins ögon, då hon refererar till deras historia för att försöka förstå det som nu händer. Varför svarar inte Clara? Varför kan hon inte bara vara som en vanlig människa? Bete sig som folk. Jag vill inte berätta mer, jag vill verkligen att ni läser själva. Jag tänker på alla med bipolär sjukdom, oroligt inre och oförklarliga mentala dippar. Och jag tänker att hur man än tolkar Anna Schulzes mjuka, musikaliska språk, är det en inblick i den mänskliga skörheten hon ger oss.
Missa inte, hörni.
ps. Så klart måste jag nu läsa Schulzes debut också, som jag helt missat. Längtar. ds
Vill du recensera?
Jag har ett ex av Alan Bennetts Drottningen vänder blad (Ordfront) och ett ex av Muriel Barbery Smaken (sekwa) på pocket. Fick i lådan igår via pocka.nu.
Vill du läsa och recensera här på Breakfast Book Club? Den ena, den andra eller båda? Hör då av dig i kommentarsfältet så skickar vi boken eller böckerna på posten.
