Inlägg

Publicerat

Jag tror jag älskar dig av Allison Pearson

Jag ser fotografiet framför mig. Publicerad i någon av kvällstidningarna dagen efter hans sverigebesöket i maj 1974. Hon är i bildens centrum, med handen framsträckt och ögonen tårfyllt riktade mot idolen som står ovanför på scenen.  Han är David Cassidy. Och hon är min klasskamrat i sjuan, som älskade sin idol lika intensivt som Petra i romanen Jag tror jag älskar dig.

Åh vad det är fint med idoler! Jag hade många under tidiga tonåren och kärleken till dem kombinerade jag med att dra upp riktlinjer för framtiden. Det vill säga: jag planerade bröllop. I detalj med bordsplacering och allt. Eftersom jag på tidigt sjuttiotal planerade att flytta till Fagersta på heltid var de flesta av mina bröllopsplaner förlagda till Västanfors kyrka, och med middag på Åvestbo slott. Till exempel var det där jag planerade att gifta mig med Björn Borg och i gästlistan hittar vi såväl Ralf Edström som kungen.

Sen la jag av den där bröllopsplaneringen och älskade bara besinningslöst ändå. Som David Byron i Uriah Heep. Ta en titt  på vad jag fick se när bandet var på Gröna Lund 1975. Man förstår ju att jag var madly in love!

Trots bröllopsplaneringen (vilket oss emellan handlade mer om lust till struktur och organisation) var jag aldrig i närheten av roman-Petras frenesi. Hennes förhållande till Cassidy är intensivt, svartsjukt och hett. Hon kan allt om honom, men så har hon också David Cassidy Magazine som kommer ut regelbundet och ger alla detaljer man någonsin behöver. David själv skriver där brev till sina fans. Väl?

Tjugofem år senare hittar Petra ett brev bland sin mammas kvarlåtenskap. Ett brev som är lika gammalt och som meddelar att Petra vunnit en tävling och där priset är att träffa David Cassidy himself. Tjugofem år försent, vem bryr sig, Petra bestämmer sig för att bringa in sitt pris.

En charmig berättelse där första halvan, tonårstiden,  blir alldeles för detaljerad och oallmängiltig om man inte idoldyrkat Cassidy själv. Men den andra halvan med den vuxna Petra är mer intressant att läsa och så där smågullig och mysvarm.

Jag tror jag älskar dig. Allison Pearson. Utgiven av Printz Publishing 2011.

_______

Bonus!

Publicerat

Karlstad Zoologiska

Foto: Caroline Andersson

Jag har höga tankar om Hanna Hellqvist. Hon är en av den fantastiska trion i morgonpasset som får mig att skratta högt varje gång jag lyssnar på dem. Hon har självdistans, humor som få och känns som en sån där tjej som man verkligen skulle vilja ha som sin bästa vän. Därför blir jag besviken när jag läser hennes roman Karlstad zoologiska, en ganska trevlig bok om hennes pappa. Galningen med alla hundratals djur som passerar revy under Hannas uppväxt.

Men tyvärr stannar det vid ”ganska så trevligt”. Det bränner aldrig till och blir riktigt bra. Inte heller riktigt roligt. Jag tröttnar faktiskt strax innan slutet eftersom det känns som historien aldrig börjar. Ingen vändpunkt. Ingen höjdpunkt. Ja, jag struntar faktiskt i slutet. Tråkigt!

Jag förväntade mig så mycket mer.

Karlstad zoologiska, kom redan 2009, utgiven på Albert Bonniers förlag.

Publicerat

Omslagsdesign

Jag pratade bokomslag häromkvällen när Bonnierpocket och Månpocket hade höstfest.  Apropå Bonnierpockets tjusiga omslag till de senaste klassikerna.  Som många är jag svag för snygga omslag, köper gärna böcker bara på det. Jag har dessutom  ett mycket glamouriserande och ljusrosa förhållande till yrket Formgivare av böcker. Jag drömmer om att de arbetar hårt och mycket, men att när de i viss konstnärlig vånda har formgivit böckerna ändå tar regelbundna promenader på boklådorna med beundrare i skara runt sig.

– Den här har jag gjort, och den här och den här. När jag kom på idén till den här boken hade jag nästan hunnit till slutet i min läsning och hade närmast givit upp. Men då dök den intressanta nyckeln upp och lösningen uppenbarade sig.
Formgivaren puffar på sin cigarr och nickar mot boken.
– Ja, och med den här var det tvärtom kan man säga. På sidan två kom den starka karaktären in i handlingen och jag förstod att här har jag min bild. Sedan ägnade jag några nätter att först skissa, sedan måla en akvarell innan jag insåg exakt hur hon skulle gestaltas.
Det susas beundrande i skaran runt Formgivaren.
– Den här då, piper en liten Beundrare och håller fram en bok med en gränd, en lampa och ett kyligt sken. Hur gjorde du den?
– Den har jag inte gjort, svarar formgivaren buttert.
– Men, insisterar Beundraren, det står ju ditt namn här.
Beundraren tystas ner med några hyschanden från skaran. De går vidare bland hyllorna.

Nej, så där är det säkert inte. Det är mer handfast arbete och mindre glamour. Men det är roligt med omslag och att fantisera hur de kom till. Som med de här tre som jag gillar. Hur kom idén?

Man läser boken, man tänker dagbok? Med en vacker handstil och gul är ju inte fult. Mircea Cartarescus Dagbok – fantastisk i sin enkelhet.  Panache har alltid alltid mycket snygga böcker.  Jag tar ett till som är ett av mina absoluta favoritomslag. Rodrigo Fresán, Kensington Gardens, Inte lika självklar men ursnygg.

Ett tredje omslag som är snyggt är Kristina Sandbergs Att föda ett barn. Hemmet i centrum men ändå en viss grå/rosa distanserad dimma och tomheten. Ingen människa finns i bilden för att visa tomhet.

Är jag ute och cyklar? Hursomhelst. Snygga omslag gillar vi. Och att spekulera tillkomst.

Publicerat

Nya Billy utan böcker?

När IKEA gör något, då vet man att något stort är på g. Deras trendkoll är outstandning. Nästa månad kommer man att lansera nya bokhyllor som är gjorda för att innehålla anant än böcker. Hela väggar med bokhyllor fyllda med böcker blir mer och mer ovanligt och ute och den trenden har IKEA plockat upp. Återstår att se vad för spännande de lanserar. De menar att människor nu mera har sina tusentals böcker i sina läsplattor istället.

Läs mer här: Ikea altering Billy bookshelf, foreshadows the demise of books