Andromeda av Therese Bohman

Andromeda av Therese Boman är så makalöst bra att jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva den. Mångbottnad och melankolisk lägger sig berättelsen som en varm filt runt mitt hjärta. Språket är stiligt, vackert och uttrycksfullt, Boman har alltid varit en skicklig författare som gått från klarhet till klarhet och här är hon bättre än någonsin. 

Det handlar om en äldre man och en ung kvinna, kolleger i förlagsbranschen som blir nära vänner, de känner båda två att de träffat en själsfrände.  Det är dock inte som man förleds att tro, deras relation är platonisk. Hon har funnit en mentor, han ser sitt unga jag i henne. Han vet att tiden håller på att springa ifrån honom, kanske kan hon ta över hans plats och hans visioner. 

Berättelsen om honom fascinerar mig, tycker mig ha mött människor som han. Den värld de lever i har upphört existera, tiden har sprungit ifrån dem eftersom de inte förmått och kanske inte heller velat transformera sig. Kanske jag på något plan är rädd att jag skulle kunna bli en av dem. 

Hon är i tidiga 20-åren och går helt upp i honom och hans förmedlade tankar.  Hon sätter hans vänskap högre, (med ett visst mått av svärmeri som man brukade säga förr i tiden), än annan vänskap. Hon åsidosätter sin ungdom och jag undrar vem kommer hon att bli när hon blir äldre? 

Detta är min tolkning av boken. Jag tror dock att upplevelserna av Andromeda är lika många som bokens läsare, så är det väl med all stor litteratur?

Utgiven på Norstedts 2022.

Nu är det jul (igen)

Ann-Sofie: Hörredu Maggan, nu är det jul igen. Har du planerat någon julläsning?

Maggan: Jodå, så fortsätta läsa Mot paradiset av Hanna Yanagihara en oavslutad tegelsten som ligger där bredvid min säng. Sedan måste jag förstås läsa Havsörnens skrik av Karin Smirnoff och En lyckligare tid av Claire Lombarde och, och…. vi får se vad jag hinner med.

Ann-Sofie: Ja, det brukar bli annat (trevligt) som tar tid från läsningen. Jag ska ägna mig åt utläsning av påbörjade böcker tror jag. Tingen av Ulrika Nielsen och Anomalin av Hervé Le Tellier, de har inte många sidor kvar. Sedan fick jag tips om Bortbytaren av Anders de la Motte så den blir det nog också. Jag får sällan böcker i julklapp eftersom ingen vet vad de ska köpa. Får du?

Maggan: Nä, det är ju dömt att misslyckas om jag nu inte talat om vad de ska köpa och de gör precis som jag säger. Sist sa jag till att de skulle köpa Hamnet av Maggie O´Farell. Den var helt fantastiskt btw, älskar hennes romaner! Hon har ju nyss kommit med en ny, Lucrezias porträtt, kanske jag ska önska mig den?

Ann-Sofie: Bra önskeval! Jag ger bort böcker året om, men extraviktigt är det till jul. Nu kan jag som vanligt inte skriva titlar här men konstiga ord, fåglar, katter och kungar är inblandade i julböckerna, så mycket kan jag säga. Ska du ge bort julklappsböcker?

Maggan: Vet inte än, funderar fortfarande. Är ju så uppenbart att jag ska ge en bok. Tänkte jag kunde överraska och ge något helt annat.

Ann-Sofie. Ser fram emot att höra vad det blir! Jag tycker vi haft en bra blandning frukostböcker i år. Vilken frukostbok tyckte du bäst om från året som gått?

Maggan: Lykttändaren av Pontus Ljunghill är ju en gammal favorit som var vår första bok i temat staden. Gillade också Violeta av Isabel Allende.

Ann-Sofie: Jag tror det får bli Tokyo Ueno Station av Yu Miri. Sorglig och återhållsam.

Nu tar vi jullov här på bloggen men vi ses på Instagram.

God jul!

Någon måste dö av Anna Jinghede & Lena Ljungdal

En alldeles förträfflig debut av Jinghede och Ljungdal, båda poliser till yrket. Kriminaltekniker och spanare om jag förstått det rätt. Intrigen är klassisk, en ung kvinna hittas död på ett hotellrum i skärgården, brist på bevis gör att dödsfallet avskrivs som en olycka alternativt självmord.  Offrets syster, polisen Nikki, finner dock brister i utredningen och påbörjar en egen. 

Sorgen efter systern gör Nikki gränslös och hon tar stora risker i sin besatthet av att ta fast mördaren. Romanen håller ett högt tempo, har driv och spänning, ändå känns den jordnära. Antar att det beror på att det är yrkeskvinnor som har skrivit. Fängslande med alla spaningsuppdrag som Nikki är på och intressant då hon samarbetar med rättsläkaren Ramona.  När det gäller utförandet är romanen allt annat än klassisk utan fascinerande och annorlunda. Och tvisten på slutet, så makalöst bra! Ska nog vara poliser för att komma på den vändningen!

Utgiven på Norstedts 2022.

Bokfrukost om Allt jag önskar mig till jul

Höstens tema i frukostbokklubben är Naturen. Nu ville vi avsluta med en smällkaramell av juligt slag och högg på julgranen på omslaget till Allt jag önskar mig till jul. Natur!

Nick har blivit av med jobbet och har svårt att hitta ett nytt. Han bor tillsammans med sin bästa kompis Matt som verkligen ställer upp och är ett stöd. Så dyker det upp ett jobb som … jultomte på ett köpcenter! Inte drömjobbet precis men Nick gör vad han ska. Som av en händelse jobbar det en söt kvinna i caféet intill och när hennes son sätter sig i jultomtens knä och önskar att hans mamma ska bli glad igen vet Nick vad han ska göra. Tussa ihop henne med sin bästa kompis. De är ju som gjorda för varandra! Ett litet problem bara, Nick blir ju så kär i henne.

Vi sitter på Vetekatten med våra saffransbullar och nickar enstämmigt att det var en lättläst historia. Ord som ”söt” och ”gullig” använder vi flitigt. Vi uppskattar vänskapen mellan Nick och Matt och att lösningen på ”hela problemet” är trevlig. I sin genre är den här boken välberättad, säger vi. Författaren vet hur man skapar en tydlig historia med början, mitt och slut, tydliga konflikter och vändpunkter och en happy ending som crescendo.

Och därmed var höstens sista bokfrukost klar. Nästa säsong står roman-mannen i centrum.