För film – och bokälskaren!

Los Angeles Times listar 29 filmer som bygger på böcker väl värda att säkert både ses och läsas. Det sköna är att de har tagit en film per år sedan 1982. Som ett stort fan av både  Truman Capote och Philip Seymour Hoffman blir min klara favorit Capote, även om jag utan tvekan hellre ser Synecdoche New York med Hoffman och läser vad som helst av Capote, om jag måste välja.

Men intressant lista ändå!

Deckarsexet: prolog

Om sex i deckare. Beskrivningarna är överväldigande många på män som blir förförda av sexgalna kvinnor som bara inte kan få nog eller bli kvitt den starka dragningskraften det manliga könet har. Väldigt sällan tvärtom. Kvinnorna i deckarna är antingen småbarnsmorsor som löser mord, prostituerade som blir mördade eller just de här cougars som tar för sig och förför. Det är spännande det där, för ofta är det manliga författare som beskriver sina hjältar som sexuellt oemotståndliga. Snuskiga, alkoholiserade och asociala visst, men nog väl ett måste för var och varannan kvinna att sätta tänderna i. Och så finns det de andra beskrivningarna så klart, de om den djuriskt sexuelle mannen som lider samvetets kval eftersom hans kvinnliga partner inte tycker om sex i princip alls, varför han tvingas gå nästgårds för att bli tillfredsställd. Idén var att diskutera det här och rada upp en mängd exempel, det blev ett större jobb än jag tänkt mig eftersom både jag och Petra gick igång och har massor av citat, passager och beskrivningar som skulle passa. Därför gör vi en större grej av det när vi har tid. Här kommer istället bara två sköna teasers.

Om mannens starka sexualdrift och kvinnans icke befintliga (gammal härlig myt):

Både hans kompisar och andra män hade berättat helt andra historier när han mött dem över en öl eller i bastun efter en träning. Om hur fruarna gradvis hade förändrats, tappat intresse både för sig själva och männen […]Han konstaterade att deras stabila förhållande, inklusive spänningen och den livsbejakande sexualiteten han var så beroende av, inte längre var någon självklarhet. ( Kommissarie Colt funderar i Ares tecken)

Den oemotståndlige mannen som får alla kvinnor att förbi se alla inre principer och yttre hinder:

-Mikael, jag har ljugit för dig och mig själv hela tiden. Jag har
aldrig varit särskilt sexuellt lössläppt. … Men du lockade fram
någonting hos mig. Jag kunde bara inte få nog. Det hade något med att
allting hos dig var så kravlöst.” (Cecilia Wanger berättar som en av väldigt många kvinnor om sitt begär efter Mikael Blomkvist i Män som hatar kvinnor)

Svinalängorna – bok vs film

Susanna Alakoskis fina bok Svinalängorna minns jag som otroligt bra, stark men med ett visst inslag av humor och att den i allra högsta grad handlade om klass.

Leena flyttar in i ett område i Ystad som kallas Svinalängorna. Där bor de vars föräldrar skriker och super, de som inte åker på semester och som inte äter biff med lök till middag på fredagarna och det fanns en distans, en skillnad till den övriga världen. I boken finns också några vuxenkaraktärer att lita på, bland annat en lärare som Leena kan hitta stöd i.

Lite grann finns kvar av det i den filmatiserade versionen med Pernille August som regissör och Noomi Rapace i huvudrollen. Lena åker som vuxen tillbaka med sin man och två barn för att säga hejdå till sin mamma som ligger på dödsbädden. Jag kan dock inte minnas de här vuxensekvenserna från boken. Är det tillskrivet i filmen eller var det så i boken också? Det är ungefär tre år sen jag läste den så jag kan ha glömt.

Den humoristiska sidan finns inte alls i filmen. Den är rakt igenom mörk, svart, tragisk och väldigt hemsk. Humorn är borta, i princip hoppet också, men samtidigt är filmen otroligt bra. Alla skådespelarinsatser är fantastiska, särskilt Tehilla Blad som spelar Leena som liten. Tycker både Ola och Noomi Rapace fått oförtjänt mycket uppmärksamhet på bekostnad av henne.

Se och/eller läs om du inte redan gjort det.