Amazon listar nu de 100 bästa böckerna utgivna 2010. Först kommer The Immortal Life of Henrietta Lack av Rebecca Skloot, den verkliga berättelsen hur Lacks tumör skulle komma att bli en av de viktigaste stegen i cancerforskningen, utan att hon ens visste om det. På sjunde plats kommer Stieg Larssons Flickan som lekte med elden. Spännande att kolla in, och så klart- inspireras av, kanske till och med köpa sig något.
Ut-och-gå-längtan
Jag lyssnar nu på Yvonne Hirdmans Den röda grevinnan när jag tar mina dagliga promenader. Och åh vad jag tycker om den. Hirdman läser själv historien om sin mormor, mamma och det olikfärgade Europa som familjen tagit sig igenom och präglats så av. Om det inte vore för att det redan är släktforskat på alla möjliga håll i min släkt skulle boken få mig att genast sätta tänderna i just det. Nu längtar jag istället till nästa promenad, till nästa stund med Hirdmans berättarsugna röst i lurarna.
Normans Ådalen 31 i nyutgåva
Det är alltid uppfriskande och inspirerande med förlag som väljer att jobba på okonventionella sätt. Murbruk förlag startade 2006 och har ingen uttalad utgivningsprofil utan ger ut böcker de tycker är intressanta och behövs. Eventuella överskott går till att trycka fler böcker. Nästa bok att fylla ett behov är nyutgåvan av Birger Nomans dokumentärroman Ådalen 31.
– […] Ådalen 31 är en viktig del av vår historia. Trots allt är det inte ens 80 år sedan som svensk militär sköt på arbetare. Det är viktigt att komma ihåg. – De stora bokförlagen skulle aldrig ge ut den här boken och därför får vi ta och göra det, säger Anders Roth.
I nyutgåvan finns också nyskrivet extramaterial i form av intervjuer med tre ögonvittnen från Ådalen 31.
För den som är sugen på att förkovra sig mer i ämnet om arbetskonflikten och skottlossningarna som dödade fem personer kan även se filmen Ådalen 31, regisserad av Bo Widerberg.
Alltså Jessika Gedin ♥
Igår kom min svägerska och hennes kille till Buenos Aires. Anna hade köpt senaste numret av svenska Elle för resan och den har jag nu här hos mig. Som vanligt är det alltid till Jessika Gedins bokkrönika jag först bläddrar. Och som vanligt vill jag ropa HURRA högt och sen läsa om och läsa om och läsa om för att gång på gång inspireras av det hon skriver. Och hur. Oerhört sällan gör hon mig besviken. Alltid genomtänkt, vackert, smart och personligt beskriver hon tiden, oavsett om det är i Spanarna eller På spåret, i Elle eller som Sommar-pratare.
Måtte hon skriva något längre snart, något riktigt riktigt långt. Hoppas.