The guardian har låtit sina bokredaktörer berätta vilka böcker som först i livet visade litteraturens betydelse, just för dem. Jag minns hur stolt jag var när jag första gången läste ut en ”vuxenbok”. Det var en Danielle Steel som jag hittat hemma och som såg väldigt spännande ut på omslaget, jag tror att det var En familjesaga. Jag gick i 6:an och hade innan bara läst ungdomsböcker av olika slag. En jag gillade mycket hette Tretton som jag minns det, men jag hittar inte den på nätet alls, så jag minns nog fel. Bara det att få ta del av smaskiga vuxendetaljer var fantastiskt. Jag minns att jag var sjuk och hemma från skolan, och att jag ringde till mamma på jobbet och bad henne köpa en bok till av den där braiga författaren Danielle Steel. Mamma kom hem med Zoya, om en rysk grevedotter som flyr till USA under ryska inbördeskriget, sliter hårt, är sagolikt vacker och träffar en lika sagolikt vacker amerikansk man som hon förälskar sig i. Ja, ni förstår, allt i en sann Steel-anda. Jag tyckte att den var otroligt spännande och riktigt urbra. Min mormor och morfar som är riktiga bokmalar bodde precis grannar med oss, och jag gick stolt in med min Steelskörd till dem när jag blivit frisk. Morfar blev inte så imponerad och gav mig istället Göran Tunströms Prästungen, som jag direkt började läsa. Den tog betydligt längre tid att komma igenom än Steelböckerna, men oj vad jag blev berörd. Den kändes så verklig. Det var svårt att gå tillbaka till Steel efter det, och jag hängde mer och mer i mormor och morfars ”bibliotek”. Därmed inte sagt att de vackra fattiga kvinnorna och de rika äldre männen öppnade dörren till bokintresset, för det gjorde dem helt klart.
Vilken bok var den första som betydde något för dig?
