Ett samtal om Kniven i elden

Det var när vi såg nomineringarna till Nordiska rådets litteraturpris som vi fick upp ögonen för Kniven i elden av Ingeborg Arvola. I beskrivningar av romanen användes ord som sagolik, storslagen och magisk. Men det som lockade mest var romanens skådeplats och miljö: Finnmarken och det snöiga och karga. Nu är romanen utgiven på svenska i översättning av Marianne Mattsson.

Kniven i elden utspelar sig mitten av 1800-talet. Vi möter Brita Caisa Seipajærvi, hon beskrivs som mycket vacker., men framförallt är hon självständig och oerhört rådig och med helande förmågor. Två barn men ingen man. Prästen skam-talar henne i kyrkan söndag efter söndag och folk i byn tittar milt sagt snett på henne. Sårad och besviken över att i blivit i princip bortkörd från sin hemby tar hon barnen och ger sig av till brodern i Norge.

Ann-Sofie. Kanske måste man börja i språket? Historien som sådan vet jag inte om den är så märkvärdig, men det är en stämning i berättelsen som är helt enastående. Och det skapar Arvola med språket. Här är ett exempel

Maggan: Översättningen är fantastisk, i efterordet skriver Ingeborg Arvola hur hon jobbat med både norska och finska för att får fram namn med båda språkens prägel. Fick bläddra tillbaka för förstod inte alls det när jag läste.

Ann-Sofie: Ja, att översätta boken måste ha varit en utmaning! Många människor som passerar revy, men det är deras hårda arbete som får ta plats. Boken är verkligen detaljerad i fisket, städandet, eldandet och brukandet, det är en också en viktig del av behållningen. Man lär sig en hel del! Vad ska man säga om Brita Caisa? J

Maggan: Älskar Brita, hon är så självklar och hon arbetar så hårt med allt möjligt, ändå känns det som hon finner glädje i arbetet. Hon är ju en helare, som man anlitar när någon är sjuk. I samband med att hon hjälper en gravid kvinna ger hon rådet att hon måste arbeta för att behålla sin hälsa. Tänker att en nutida personlig tränare skulle älskat hennes råd.

Ann-Sofie: Haha, ja säkert. Hennes upplevelser är också mycket sinnliga. Och då tänker jag inte bara på att de gör, utan också hennes känslor och hur hon tar in dofter, känner med hela kroppen, uppfattar saker och ting på ett helt annat sätt än andra. Somligt straffar sig ska det ju visa sig. Men nu har vi bestämt oss för att inte spoila, va!

Maggan: Blev uppslukad av boken direkt, hamnade i Britas värld, i naturen och med människorna. Tänkte mot slutet av boken att den skiljer sig från en hel del annan litteratur om det hårda livet i Norden på 1800-talet. Det är inte ångestfyllt och plågsamt utan någonting som är införlivat i existensen och det finns glädje i sysslor och arbete. Gör att man betraktar människorna med andra ögon. Man hjälps åt i det mesta även om man nyss mötts. Tänkte galghumoristiskt att de ofta jobbade i ”team”.

Ann-Sofie: Det här är den första boken av tre läser jag. Vi ska väl inte spoila slutet men jag undrar hur det ska gå. Finns verkligen många trådar och orosmoment att reda ut.

Maggan: Ja, vi får se, skulle gärna vilja säga något mer, men det kan jag ju inte.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2024. Översättning Marianne Mattsson.

Tokyo express

I närheten av Kashii ligger en kvinna och en man, döda av cyanid som hittas i juiceflaskan intill dem. Inget annat misstänks än att det är vad man kallar ett Love suicide. Varför skulle de annars ligga där så nära varandra, döda av samma gift? Men ortens poliskommissarie fattar misstankar när han börjar sin undersökning. Det är något som inte stämmer, men vad?

Nu rullas en spännande historia upp. Detaljerad och långsamt berättad med nedslag i tidtabeller, kontrollerande av tåglinjer och perronger, kaffedrickande i Tokyo och tågåkande över hela Japan. Dessutom illustrerad med kartor, översikter och sammanfattande bullet points. Vad finns inte att tycka om?

Jag erkänner att jag kan ägna en hel del tid åt att titta på Youtube-filmer taggade som ”train in Japan”. Det japanska järnvägsnätet är fascinerande och omfattande mellan alla städer och områden. Jag har åkt en bråkdel av en bråkdel. I skrivböckerna klottrar jag ner nya rutter jag ska åka när jag skramlat ihop tillräckligt mycket pengar igen. Den här romanen gav mig fler linjer och punkter att undersöka.

1957 publicerades Seicho Matsumoto berättelse som följetong i resetidningen Tabi (som just betyder resa). Året därpå samlades delarna till roman Ten to sen. Jag tror att den översattes till engelska drygt tio år senare. Min utgåva är en nyöversättning av Jesse Kirkwood och utgiven av Penguin Classics 2022. Om man nu inte kan läsa japanska finns fler av Matsumotos romaner översatta till engelska, men Tokyo express är nog den mest kända. Rekommenderas starkt!

Ta min hand av Dolen Perkins-Valdez

En djupt berörande roman om den unga sjuksköterskan Civil Townsend som 1973 börjar arbeta på en familjeplaneringsklinik i Montgomery, Alabama. Ett av hennes första hembesök gäller Erica och India, 13 och 11 år gamla. Flickorna lever med sin familj under usla förhållanden vilket chockar Civil. Hon förstår inte heller varför flickorna är ordinerade p-sprutor, de är inte sexuellt aktiva och 11-åriga India har ännu inte fått mens. Civil tar dock familjen till sitt hjärta och lyckas så småningom vinna deras förtroende. 

Ta min hand är en fiktiv historia inspirerad av verkliga händelser. En skoningslös skildring av det amerikanska klassamhället och den rasism som genomsyrade allt, inte minst sjukvården och socialtjänsten. Vissa folkgrupper ansågs helt enkelt vara lägre stående än andra och bedömdes därför inte kunna ta egna beslut. Så långt det verklighetsbaserade i romanen, den fiktiva delen är en väldigt fin skildring av en ung kvinna vars beslutsamhet och passionerade rättspatos gör att hon aldrig ger upp, detta både på gott och ont. 

Utgiven på Norstedts 2024, översättning av Dorothee Sporrong

Bokfrukost om Närsök

Häromdagen var det bokfrukost Special om spänningsromanen Närsök av Josefin Schygge. Romanen handlar i hög utsträckning om mäns våld mot kvinnor och tar sin utgångspunkt i en familj på Visingsö. Mamma Martina och tonårsdottern Lilly har en hackig relation. I olika tillbakablickar får vi dels se vad som hände Martina för fem år sedan, dels när Lilly och hennes bästa vän Ida var på en charterresa till Medelhavet för några månader sedan. Vilken betydelse har allt detta när plötsligt Lilly försvinner?

Så här sa vi:

– Det är intressanta relationer! Välgestaltade. Jag funderade mycket över relationen mellan Ida och Lilly, för att ta ett exempel.
– En komplex och mångbottnad berättelse.
– Man misstänker alla för allt.
– Insiktsfull. Det känns äkta och realistiskt.
–Jo, det är ju en spänningsroman, men den har sitt eget sätt att berätta. Följer inte ett traditionellt ”recept”.
–Den tar offrets perspektiv.
– Slutet, är inte det väl brutalt?
– Martinas mamma, fan vad hon ställde till det faktiskt.
–Det är verkligen så att kvinnor som utsätts också visar på otrolig styrka och förmåga till förändring.
– Skriver du på något nytt?

Närsök. Josefin Schygge. Utgiven 2024 av bokförlaget Forum.